Nostalgi

Vårt hem i Botswana 1992-94, fotograferat i dec. 2010. Foto: Håkan Eklund.

I huset bakom den vita muren bodde vi 1992-94. Då var huset alldeles nybyggt och vi var de första inbyggarna. Sonen Robert var 1,5 år när vi flyttade in, i två år sköttes han av vår hushållerska Anada när vi föräldrar var på jobb. Fru A jobbade bl.a. som musiklärare på Svenska skolan i Gaborone (bytte senare namn till Skandinaviska skolan).

På afrikanskt vis hade Anada virat in baby-Robert i en duk på ryggen när hon diskade och städade. Närhet när den är som bäst. Henne har vi tyvärr inte fått tag i, hon tillhörde stammen Kalanga och kom från Francistownområdet 500 km norrut.

Eftersom utbildningsprojektet jag jobbade med skulle räcka sju år, hade projektägaren (FTP International) räknat ut att det var billigare att bygga ett hus (åt oss och åt projektledaren) än att vi skulle bo dyrt på hyra i Gaborone. Dessutom betydde det att skolan där jag jobbade fick ärva de två husen när vi for hem.

Huset var stort och fint, men runt om (dvs. innanför muren) fanns inte ett grönt strå. Absolut ingenting. Som nordbo vill man ju har grönska runt sig, och skuggträd i ett solhett land. Alltså: första året jobbade jag nästan varje ledig tid med att anlägga en trädgård. Det var ett ovanligt torrt år (fem regnskurar) och det tog mig tre kvällar att gräva ett planteringshål för de träd och buskar som jag ville plantera. Det var som att hacka i cement med en "pick". Hålen fylldes vartefter med vatten så att den hårda lateritjorden skulle mjukna. De tredje kvällen kom jag till ett sånt djup att det gick att plantera.

Plantorna köpte jag från Sanitas, en handelsträdgård nere vid Gaborone Dam som ägdes av svensken Gus Nilsson. Numera har hans två söner tagit över företaget. Sista dagen i Gaborone besökte vi Sanitas, men träffade ingen av killarna.

Sen byggde jag också ett uterum med skuggnät som tak, en lekstuga, en hönsgård, installerade en simbassäng ... men det är en annan historia.

Men visst känns det lite märkligt att se sina händers verk i södra Afrika: en massa stora träd och buskar som jag själv planterat. Runt ett hus där vi bott i två år. Den som råkar ha vägen förbi kan inte missa huset från stora vägen mellan flygfältskorsningen och den mot Francistown i norr,  huset står närmast trafikljuset vid infarten till Botswana College of Agriculture i Sebele.