Nobel kvinna

Från Sibirien. Foto: Håkan Eklund. Nr 286/364.

I en av mina bokhyllor hittar jag plötsligt Nobelpristagaren Svetlana Aleksijevitjs bok ”Kriget har inget kvinnligt ansikte”, inköpt på Arlanda 11.10.2013 (undrar vart jag var på väg då? måste kolla min bloggdagbok ...).

En bok som jag hade glömt att jag hade.

Det är en gripande bok. Den bygger på hundratals djupintervjuer med kvinnor som hade stridit i Röda armén under andra världskriget, sida vid sida med männen. De var prickskyttar, spanare, stridsvagnsförare, sjukvårdare och piloter.

På något sätt är dessa intervjutexter mera verkliga än ”vanliga” dokumentära krigsskildringar, texterna känns så nära, så verkliga, så berörande – trots att det är gamla kvinnor som sitter och berättar om något som hände för 40 år tillbaka. För första gången är det någon som orkar lyssna på dem.

Det märkliga med dessa forna kvinnliga sovjetsoldater var att de efter kriget, till skillnad från männen, inte betraktades som hjältar. Tvärtom betraktades de med misstänksamhet, inte sällan med förakt.

Lyssnade härom dagen på bilradion när litteraturkritiker diskuterade valet, en av de skönlitterära nördarna tyckte att hon (författarinnan/Nobelpristagare) var aningen för mycket ”lättviktare” för priset ...?? Bara för att det inte handlade om skönlitteratur, förstås. Trångsynt tänkande.

Det skulle ha varit så intressant om hon samtidigt hade haft en fotograf med, som skulle ha skapat ett annat mästerverk. Lämpligt för utställningar.

2015-10-13 22:33   walter-g

För att kunna se framåt är det viktigt med kunskapen bakåt i tiden också. Vi har en dokumentfilmare häruppe som har träffat många av dessa kvinnliga Sovjet patrioter och även producerat filmer exvis "Natthäxorna" tror jag den hette.

2015-10-13 22:44   Tomasz

"Litteratur" betyder så mycket olika. För en del som känner sig utvalda är det en väg till kändisskap, för andra ett sätt att känna sig klokare eller gladare. Alla sätt är bra utom de tråkiga brukar man säga, men det finns litteratur som är tråkig eller snarare sorglig och hemsk. Ändå borde den läsas, jag gissar att Aleksijevitjs är sådan, men det kräver kanske lite styrka att göra det. Inget för hobbyläsaren i så fall....
En bok som också kräver lite styrka är "Lenas dagbok" av Lena Muchina, det får bli mitt tips till dig om du inte redan känner till den.

Ha det gott! /Thomas