Mycket positivt

Nysnö, Satava, Åbo. 21 januari 2009. Foto: Håkan Eklund.

Liksom så många andra njöt jag storligen igår av all den positiva energi som Barack Obama utstrålade vid presidentinstallationen! Det är sånt som vi människor behöver. Och visst är det roligt att igen se en ung familj med små barn flytta in i Vita huset. Jag gillade många saker i hans tal, som jämförelsen med hans fader som inte blev serverad i en kvarterskrog för mindre än sextio år sen- medan han själv nått det högsta ämbete man kan ha i USA! Det om något visar att vi sakta men säkert är på väg mot en mänskligare värld.

Trots att USA har hårda år framför sig, som Obama inte ensam kan åtgärda, är det roligt att se att så många igen känner att det finns hopp om bättre tider om alla tillsammans hjälps åt. Ledare är till för att ingjuta positiv energi, att få medarbetare/den breda massan att bli motiverade - och det tycks denna unga man kunna. Blir intressant att följa med hur allt utvecklas. Jag har både bott och rest kors och tvärs i USA och Canada, och jag älskar de öppna och pratsamma amerikanarna!

På tal om detta med att vara svart eller vit. Jag och familjen bodde i Botswana under apartheidpolitikens sista år i grannlandet Sydafrika. Vi var medlemmar i svenskkolonin i Gaborone, hade barnen i Svenska skolan - och träffade då och då ambassadfolket från Svenska ambassaden. Minns en gång när ambassadören berättade att hans svarta chaufför inte blev serverad i en lokal landsvägsrestaurang under en tjänsteresa till Pretoria; då gick också den svenska ambassadören ut.

Jag, fru A och våra tre barn (två mörka och en vit) gjorde många resor kors och tvärs genom Sydafrika under åren 1992-94. Och vilken reaktion våra två mörka flickor (adopterade på Fiji Isl.) skapade under hotellövernattningar. Det var på många ställen som den lokala personalen (svarta) kom ut till bilen (Volvo 940, direkt importerad från Göteborg, skapade stor sensation när vi tog ut den i Durban) när vi skulle åka, bara för att glatt önska oss lycka till på resan. De var inte vana att se vita människor som i familjen hade en linlugg (vår biologiska son) och två mörka. För oss var det ju världens naturligaste sak, men först då blev vi uppmärksammade på vad rasåtskillnad egentligen betydde.

I morse ett härligt täcke med 5 cm nysnö. Måste förstås ut i första ljuset och fotografera. Bilden är faktiskt en färgbild; mera färger än så här är det inte i ett vintrigt gryningsljus med en fuktig dimma som lättar.