Mot tundran

Mindre sångsvan, sångsvan, sädgäss. Pemar 10.4.2011. Foto: Håkan Eklund.

Så här skulle nog inte Jorma Luhta ha gjort, åtminstone inte för den bok han jobbar med just nu. I den skall han inte ta en enda bild från bil eller från vägkant. Som här. Jag kunde inte låta bli att dokumentera tre nordliga arter, rastande på en åker i grannkommunen - här höll de till hela söndagen.

Den som vilar sig är en (ung) mindre sångsvan (Cygnus columbianus ssp. bewickii), den som viftar med vingarna en sångsvan (Cygnus cygnus) och de som betar i bakgrunden är sädgäss (Anser fabalis). På finska heter den sistnämnda arten "metsähanhi", dvs. "skogsgås", som är ett talande namn beträffande häckningsbiotop. De häckar ju i skogsområden gränsande till torvmarker i norr och öster; en art som pressas hårt av jakt i Finland. Tyvärr.

Sångsvanen däremot är en framgångsart. När författaren och naturfotografen Yrjö Kokko skrev sina sångsvansböcker för 60 år sen (Sångsvanens land, 255 s - utkom på svenska 1951/Ne tulevat takaisin, 1954) och uppmärksammade sångsvanens närstående undergång (hade jagats hårt under ofärdsår), blev det en vändning. Sångsvanen fredades och blev vald till Finland nationalfågel; idag häcker de igen över hela landet. En framgångssaga. Och Kokkos sångsvansböcker är klassiker (samtidigt också litterära fågelfotoböcker; har beskriver detaljerat sina fotoförsök ...).

Den mindre sångsvanen är en sällsynthet i Finland, som främst ses under flyttningen tidigt på våren, alltså just nu. De häcker långt uppe på den ryska tundran. I Estland kan man se stora ansamlingar av mindre sångsvan i april, innan de drar vidare längs den arktiska flygkorridoren längs Finska viken, Ladoga, Vitahavskarelen upp till tundran.

Så här presenteras mindre sångsvan på en naturinfosajt i Finland:
http://www.luontoportti.com/suomi/sv/linnut/mindre-sangsvan

Mindre sångsvan

Cygnus columbianus ssp. bewickii

• Familj: Egentliga andfåglar – Anatidae
• Allmänna kännetecken: En stor vit sjöfågel. Ungfågeln ljusgrå .
• Storlek: Längd 115-127 cm, vingbredd 170-195 cm, vikt 7,9-8,4 kg.
• Bo: En stor bobal byggd av växtdelar på marken.
• Häckning: Häckar inte i Finland. Lägger 3-5 ägg som ruvas i 29-30 dygn. Ungarna flygfärdiga efter 40-45 dagar.
• Utbredning: Häckar på den arktiska tundran i nordöstra Ryssland och i Sibirien (den hos oss påträffade underarten bewickii).
• Flyttning: Påträffas i Finland årligen under flyttningen från slutet av september till december och på våren i april-maj. Observationer också på vintern, men de viktigaste övervintringsområdena finns längs södra Sveriges stränder, i danska sunden och i Nordsjöområdet.
• Föda: Vattenväxter som t.ex. nate, bandtång, andmat och strändernas olika gräsarter.
• Läten: Svanlikt trumpetande.

Mindre sångsvan liknar mycket sångsvanen, men är en mindre och mer korthalsad sjöfågel. Bästa kännetecknet jämfört med sångsvan är mindre gult på näbben. Näbbens gula område är inte kilformat och når inte ut till näsborrarna som hos sångsvanen. Den unga mindre sångsvanen är likt de andra svanarna ljust brungrå. Ungfågeln får sin vita fjäderdräkt under ruggningen den följande sommaren efter födselseåret. Den gula färgen på näbben saknas hos ungfågeln. Lätet är sångsvanslikt, men inte så trumpetande utan mjukare och mer skällande

2011-04-11 21:02   Pia-kristina

Men se där lärde jag mig något nytt. Den där mindre sångsvanen ser ut att vara ganska mycket mindre än sångsvanen och att sångsvanen var Finlands nationalfågel visste jag inte. Tack för det.