Medryckande naturlyrik

En håller utkik. Runsala, Åbo 10.9.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 253/365.

Kvalitativ naturlyrik är inte någon överflödsvara. En "ornitologisk lyriker" som jag gillar är Niklas Törnlund. Hans bok  "Allt beror på vingar. Dikter ur fågelskådarens år" (2003) är njutbar läsning, och igenkännande för en som känner och är intresserad av fåglar.

Det känns som att vara med honom i fält, allt är så levande. En fågelrapport som poesi.

Så här avslutar han dikten "Morgonlogg":

Nollåtta tjugofem: större än en stenfalk,
långvingad - en aftonfalk, ung!
Ingen försommarloj sländjägare.
Nu: kraftfull på långsträck.

Middagstid. Allt tyst utom måsarna.
Vi vadar genom mållor och ännu en rödstrupig far iväg: spuiiih!

På fältet tofsvipor, ljungpipare, enkelbeckasin.
Och gulärlans svavelblixt.

Dagens kulmen. Tid för vila,
fjäderputs och födosök.
Måsarna pratar i näbb på varandra.

Enstaka hökar river hål i fågelstiltjen:
krevader av snäppor, vipor fäktar upprört
med vinglapparna.

Döda östersjöbottnar
driver in mot stranden.