Lurade till arbetarnas paradis

Järnvägsspår i Åbo. November 2014. Foto: Håkan Eklund.

Är inne på slutrakan med boken "Spionkriget" av K-G Olin (316 s) som egentligen utgör en chokerande läsning. Inte för att det i sig är nytt för mig, kanske dock omfattningen. Boken visar hur "de röda"/kommunisterna, som förlorade frihets-/inbördeskriget i Finland 1917-18 använde hela två decennier till att försöka destabilisera hela samhället, och få Finland att återförenas med Ryssland som efter bolsjevikernas revolution skulle bli arbetarnas paradis (som arbetare i väst trodde på, men som var rena rama slavarnas och dödens marknad).

När kommunistisk verksamhet förbjöds i Finland 1930 började många röda emigrera/fly till Ryssland. Det som propagandan utmålade som ett paradis, var i verkligheten ett veritabelt helvete. De hamnade alla i arbetsläger, hög som låg. 

Av de ca 15 000 finländare som emigrerade till detta paradis överlevde knappt hälften; resten dog av svält och umbäranden i primitiva slavarbetsläger eller arkebuserades efter förhör och tortyr. Enbart i mars 1938 avrättades 252 oskyldiga finska arbetare under två nätter, utan domstolsbeslut.

Stalin hade ju utdelat kvoter till olika områden hur många som skulle skickas till "Gulag-läger", och han var ju misstänksam mot alla utlänningar ... Också många kommunister från norra Sverige, de sk. Kirunasvenskarna, gick samma öden till mötes. Professionella värvare fick provision på varje person de värvade, som skickades till detta helvete.

Likadant var det med alla Karelenfarare från Nordamerika, där nordbor värvades bl.a. via kontor i New York ("Karelian Technical Aid") eller i Toronto ("Finnish Import and Export"). Dessa emigranter lockades att emigrera tillbaka till Europa, till ryska Karelen där de skulle bygga upp ett idealsamhälle.
Allt vad de hade med sig (dollars, utrustning, kläder, bilar, traktorer, pass ...) togs ifrån dem, och de förvandlades i ett huj till passlösa lösdrivare och slavarbetare ... I Amerika hade man haft 40 h arbetsveckor, i Ryssland hade de 60 h + "frivilligt" veckoslutsarbete, som inte var frivilligt.

Ett finskt emigrantpar (Aino och Eino Streng) som flyttat från Kanada till ryska Karelen under 30-talet, och som efter decennier lyckades fly till Finland och sen tillbaka till Nordamerika, har berättat om detta helvete i en bok som heter "Karelen kallade" (1978), skriven av Vasajuristen Christer Boucht (1911-2009). Den boken var mitt första möte med denna förljugna, ryska värld.

En lögnens värld som fortfarande är en del av en ryska politiken.

2014-11-04 18:44   syntax

Det är makalöst hur människor, och framför allt idealistiska ungdomar, lät sig bedragas av dessa bödlar. Den fruktansvärda verkligheten var väl svår att föreställa sig - men ändå!?

Svar från Håkan Eklund 2014-11-04 21:24

Ja, att lockas av populistisk propaganda av lögnare och fårskallar är farligt. Än idag.

Undrar hur många Krimbor och vanligt folk i östra Ukraina som insett vilken fälla det låtit sig luras i ...?

- hawk

2014-11-04 23:28   RHelena

Ett förfärligt öde som mötte alla dessa arma människor, totallurade. Det är sådant här som sker även idag på sina håll i världen, formerna och omständigheterna är bara lite annorlunda.
Bouchts bok köpte jag något år sedan i begagnat skicka på Uppsalas stadsbibliotek. Dessvärre har jag inte hunnit läsa den, bra att få en påminnelse så här!