Litterärt om en fotoexpedition
Bilduppslag ur "Sångsvanens land". 29.12.2013. Reprofoto: Håkan Eklund.
Äntligen tid för läsning. Har idag sträckläst Yrjö Kokkos klassiker "Sångsvanens land" (255 s) som utkom på svenska 1951. Det är troligen den mest litterära "fågelfotoskildringen" som någonsin skapats i Finland. Den är oslagbar. Jag har läst den tidigare, kanske flera gånger, men det är länge sen och jag insåg hur många detaljer jag hade glömt.
Förutom det vackra språket och den spännande och medryckande berättarkonsten är den en unik fotoskildring när naturfotografering var något helt annat än idag. Yrjö Kokko och hans kompis sökte häckande sångsvan längst uppe i finska Lappland varje vår från 1946-1950. Då var sångsvanen nästan utrotade i Finland och Sverige; i Finland uppskattades populationen till 15 par. De strövade i veckor från fjällsjö till fjällsjö (lompolo), ofta enligt tips från samer som kände till gamla häckplatser. Antingen kom de för sent (boet hade plundrats, fåglarna skjutits eller häckningen var över).
Våren 1950 hade de besökt många gamla boplatser, alla var tomma, de var till och med över gränsen in i norska Finnmark, utan att hitta något. Detta var då väglöst land, de hade renar som dragdjur och samer som stigfinnare. Inte en endaste sångsvan hör eller ser de under veckor i terrängen.
Just när de är på väg att ge upp, när deras guide lämnat dem, ser de en sångsvan flyga över - och de hittar till slut häckningstjärnen. Detta sker först på sid 100 ..., det sjätte året.
Sen tillbringar de tre veckor i uruselt väder med att försöka fotografera häckningen, som det på den tiden inte fanns bilder av, åtminstone inte i Finland. De gör ett gömsle av renhudar med formen av en ren, med bjällra runt halsen ... ett koncept som fungerade (se bokbild ovan).
På den här tiden var sångsvanarna oerhört skygga för människor, pga. förföljelse.
Filmerna framkallas i tältet och sköljs i närliggande bäck (det skulle ingen klara av idag ...). Och resultatet, ja - det kan ni själva kolla in i boken, som är en verklig höjdare (obs. med "dagens ögon" är bilderna förstås urusla ...). En klassiker som alla som är intresserade av vildmark och fågelfotografering borde läsa. En njutning från sida ett till sida 255.
Boken blev en enorm framgång i det krigströtta Finland som slutade med att sångsvanen fridlystes och utsågs till nationalfågel (1981). Idag finns den häckande överallt i landet - som visar att det också finns framgångshistorier att kunna glädja sig åt.
På bakre bokomslaget presenteras boken bl.a. så här: "Det är historien om två mäns vildmarksströvtåg, om nervkittlande kamerajakt och tröttsamma strapatser, om en allt besegrande entusiasm och energi som slutligen ledde till ett resultat större än någon vågat drömma om."
Nr 363/365.
Jag önskar att dagens "naturfotoförfattare" kunde skriva lika intressant som Yrjö Kokko, som egentligen var veterinär (spenderade fem år i kriget ...) men ville helst vara författare. Han har också skrivit en bok om salskrake/knipa (Skraktorpet) och om alfågel (Israndens fågel), tillsammans med den om sångsvanen blev det en trilogi om Kalevalafåglar.
- hawk
Kokkos bok har jag inte läst. Blomgrens bok om svan läste jag för många år sedan.
Sten
Jämfört med dessa var Kokko en usel fotograf; under sångsvanexpeditionen 1950 hade han nyss lyckats importera ett ordentligt teleobjektiv, men jag tror inte att han förstod att använda trådutlösare (??), han klagade alltid på att det blåste på fjället och bilderna blev oskarpa ...
- hawk
Genom publiken rösta 1984 blev knölsvan Danmarks nationalfågel.
Gott Nytt År från Erik / DK
Gott Nytt År!
- hawk