Med leriga skor
FOTOGRAFISKA DAGBOKSFRAGMENT
Kvardröjande ljus
Utsikt från Hirvensalo kl.!6.20, 9 januari 2009. Foto: Håkan Eklund.
Solen har gått ner, månen har gått upp. Långvattnet som skiljer vår ö från fastlandet är isbelagt. Den ljusa västerhimlen ger ännu ljus åt bostadsområdet på fastlandssidan (kallas Majakkaranta/Fyrstranden). Fast sådana där tråkiga "bolådor" vill vi inte ha här ute på ön ...
Kunde inte låta bli att stanna och ta några bilder, 800 ISO, 1/80 s, f 5,6 med 30 mm. Ja, jag vet. Här borde jag ha ställt upp stativet, jobbat med helt andra inställningar för att få ner bruset etc. Men jag är ingen stativfotograf, rörligheten är min fotofrihet. Och jag söker inte efter tekniskt perfekta bilder, snarare stämning.
Sitter just nu och skriver på en recension av 6:e delen av konstnärsbröderna von Wrights dagböcker som nyligen kommit ut. Det är Svenska litteratursällskapet i Finland (www.sls.fi) som ligger bakom produktionen, i Sverige distribueras boken via Atlantis (www.atlantis.se).
Denna volym innehåller de yngre bröderna Wilhelm och Ferdinand von Wrights (hittils kända) dagböcker. De fem tidigare delarna har helt och hållet omfattats av Magnus von Wrights dagböcker. Dessa tre bröder var sin tids främsta fågel- och naturmålare i Norden, som bl.a. illustrerat planschverken Svenska Foglar, Skandinaviens Fiskar och Swenska Fjärilar. Wilhelm (1810-1887) var den enda av bröderna som bosatte sig i Sverige. Hans hem Marieberg på Orust i Bohuslän fungerar idag som hembygdsmuseum.
Den yngsta brodern Ferdinand (1822-1906) var den enda av konstnärsbröderna som helt kunde livnära sig på målandet. Hans mest kända målning heter "Stridande tjädertuppar".
Ombytta roller
Soluppgång vid Kakskerta sjön, ön Kakskerta, Åbo 8.1.2009.
Foto: Håkan Eklund.
Det slog mig i morse att vintertid är det ofta ombytta roller vad färger beträffar. Sommartid är det markernas färger som dominerar, vintertid är det himlen som ger färg åt landskapsbilden.
Som idag, gjorde en morgontur förbi insjön på grannön. Lite snö, lite rimfrost, inga färger i naturen överhuvudtaget. Grått, halvmörkt och rätt trist ljus. Sen börjar solen tränga sig upp, och först blir ju molnen belysta, underifrån. Och plötsligt finns det färg i landskapsbilden, härligt.
Det var minus 17 C ännu i morse, under dagen blev det mildare och nu ikväll efter mörkrets inbrott började det snöa lite. Våt, kladdig snö. Och till helgen har meterologgänget lovat slaskväder; fy för den lede...
Men kanske det istället bli intressanta isformationer?
Istagen
Hirvensalostrand i gryningen, 7 januari 2009. Foto: Håkan Eklund.
Jag är istagen. Eller betagen. Inser hur föränderligt och spännande motiv is utgör. Speciellt efter snöfall, hård vind eller förändringar i temperatur.
Var hit ut i går kväll i hård vind, med isar som gått upp - det kom några lätta snöbyar. Då var det bara några minusgrader.
I morse for jag igen ut med hunden i gryningen, nu var det minus 17 C, med en ny väntande målning. Som serverat på ett fat. När jag lämnade stranden gick solen upp.
I fjol hade vi ingen is, därför känner jag mig nästan i extas så länge vi får ha detta kalla och ljusa väder.
Bidde ingen
Dagen är slut, Hirvensalo, Åbo 6.1.2009. Foto: Håkan Eklund.
... riktig solnedgång. Typiskt. I dag skulle jag ha haft tid att fotografera gårdagens färgsprakande himmel. Men icke. Molnen hopade sig lagom till solnedgångsdags, det blev mörkt nästan på en gång - solen kom fram en alldeles kort stund i en liten molnöppning, ca fem minuter, sen var det slutttttttt och det kom några futtiga snöflingor igen.
Ok, sånt är fotolivet. Det handlar om ljus, det handlar om att vara på rätt ställe vid rätt ljus. Det är varken enklare eller svårare än så. Samtidigt handlar det om att känna till lämpliga fotoställen där man vill vara vid olika ljus. Det är därför man har chans till de bästa bilder hemmavid, eller ställen där man ofta vistas. Att man exakt vet vart man skall ta sig när det artar sig till det ljus eller den vädersituation man gått och väntat på.
Det är ingen slump att skickliga fotografer år efter år besöker samma lokaler, kanske under olika årstider. Då har de chans att komplettera; alla har vi en massa otagna bilder. Åtminstone i huvudet.
En till
Med nosen mot vinden, Hirvensalo 6.1.2009. Foto: Håkan Eklund.
Frisk vind och några minusgrader. Kunde inte låta bli att åka med Buddy till samma berg som igår för att "kolla in vädret". Det är ju så skärgårdsborna gjorde i tiden ute på sina öar, klättrade upp på öns högsta ställe för att spana in väder och vind. Det var tiden före teve, internet och alla världens detaljerade väderkartor och -rapporter.
Och visst var det annorlunda idag, isen hade gått upp och i ett sund till vänster i bilden låg ett hundratal viggar. Morgonsolen försökte tappert tränga sig igenom molnen, utan att ännu lyckas.
På vägen tillbaka till parkeringen vid en vassvik fick jag årets första kontakt med två skäggmesar, supervackra fåglar som lever i vassar och som man oftare hör än ser.