Med leriga skor
FOTOGRAFISKA DAGBOKSFRAGMENT
Vackrare
Mindre korsnäbbhanne (Loxia curvirostra), Hirvensalo 27.1.2009. Foto: Håkan Eklund.
Redan innan det ljusnade såg jag från köksfönstret att korsnäbbfamiljen var på plats i bergstallarna utanför. En röd hanne och tre honfärgade fåglar. Kanske en familj? Trots att det inte hade ljusnat ordentligt gick jag ut med 500 mm på mitt enbenta stativ, lyckades få några bilder på den vackra hannen. Här syns också hur näbben "går i kors".
ISO 800, 1/80 s, f 4,5.
Den som sysslar med fåglar vet att korsnäbbarna för det mesta håller till högt uppe i trädkronor, där kottarna finns, det vill säga att de är relativt svårfotograferade. Därför gäller det nu för mig att passa på när jag har dem provianterande i en låg prydnadstall. Tyvärr är jag inte alltid hemma när fåglarna är på plats ...
Fick några bilder när hannen jobbade med en bergtallskotte, men det blev en ganska rörig bild. Korsnäbbarna är annars de enda av våra nordiska fåglar som lite påminner om papegojor när de kryper omkring i grenverket, de är otroligt smidiga.
Loxia
Mindre korsnäbbhona/ungfågel (Loxia curvirostra), Hirvensalo 26.1.2009. Foto: Håkan Eklund.
Hörde ett svagt läte från några bergtallsbuskar när jag gick ut med hunden, skymtade några korsnäbbar inne bland grenarna i marknivå. När jag kom tillbaka tog jag ut stora kanonen (500 mm), efter en stunds väntan kom en hona upp och visade sig för ett ögonblick. Hann ta några bilder innan hon och resten av flocken flög iväg. Endast en helröd hanne med i sällskapet.
Enligt Tommy Tyrbergs "Svenska fåglars namn" (1996) uppträder namnet korsnäbb för första gången 1728 (Olof Rudbeck) medan prefixet "mindre" för att skilja arten från de två övriga (större-, bändelkorsnäbb) arterna infördes av Sven Nilsson 1817.
Enligt boken "Svenska fåglars vetenskapliga namn" (1991) av Lars Ekblom kan man läsa att släktnamnet Loxia kommer från grekiskans loxos som betyder sned, snedböjd. Artnamnet curvirostra är från latinets curvus (krökt) och rostrum (näbb). Korsnäbbens över och undernäbb går ju i kors, den fungerar som en sax när de "klipper upp" kottefjäll för att komma åt fröna.
Alla tre korsnäbbarterna tillhör taigan, dvs det norra barrskogsbältet. När det är goda kottår är det oftast gott om korsnäbbar i våra skogar, finns det inga kottar drar de vidare till områden där det finns, kanske tusentals kilometer bort.
Iskonst
Isskulpturer i skogen, Hirvensalo 25 januari 2009. Foto: Håkan Eklund.
Måste slita mig några timmar från Vilhelm Moberg, gjorde en eftermiddagstur för att söka motiv i grannskapet. Mulen och kontrastlös dag. Blidväder, takdropp och sjungande talgoxar.
Hittade mäktiga istapper i en bergsbrant som jag försökte komma till tals med. De hade färgats av vattnet som sipprat ner från skogsmarken ovan. Vackra. Tänk vilka konstverk som naturen bildar utan att just någon ens märker det. Eftersom det inte fanns några spår i snön i närheten, hade inte en enda själ ens passerat denna konstutställning.
Idag läste jag ut Mobergs "Nybyggarna" och har bara den fjärde och sista boken kvar av hans emigrantepos ("Sista brevet till Sverige"). Är fullkomligt imponerad av hans mästerverk. Ingen kunde skriva dessa böcker på samma sätt idag; det är en sak att känna till historien som sådan, en annan sak att in i minsta detalj kunna beskriva alla de ålderdomliga arbetsredskap och -metoder som bönderna och nybyggarna använde i mitten av 1850-talet, och på ett trovärdig språk. Jag får ibland plocka fram Svenska Akademins ordlista för att lära nya ord som inte längre används, som t.ex. "tya" (orka), "skräpp" (skryt), "söcken" (vardag). Intressant. Skulle vara kul att veta om dessa ord ännu används i Småland?
Gillar
Snöyra i skogen, Hirvensalo, Åbo. 24.1.2009. Foto: Håkan Eklund.
Jag vet inte varför, men snöyra har jag alltid gillat. Ju värre dess bättre. Kanske ligger det något urtidsmässigt i det hela, att tvingas till respekt för naturkrafterna. Vi människor har ju tämjt och lagt hela naturen under våra fötter; i ett oväder ger den tillbaka ...
Tyvärr har vi sällan oväder här i Åbotrakten, och snöyran i skogen under förmiddagsutflykten med hunden var ju ingen snöstorm, bra kraftiga vindbyar som blåste snö ur träden. Men det kändes härligt med snö som blåste i ansiktet. Kamerorna skyddade jag med mina tunna packpåsar som jag alltid har till hands. Är man rätt klädd och utrustad mår man ju inte dåligt av lite yrväder.
Kontrast
Från andra sidan ön, Hirvensalo. 23.1.2009. Foto: Håkan Eklund.
Ja, det är en viss kontrast att köra tvärs över ön och spana in västerhimlen. Också här öppet vatten, i förrgår is.
Solen hade gått ner bakom en molnbank vid horisonten, men lyste indirekt upp landskapet via moln, det skapar ett trevligt ljus. Tog också en massa skogsbilder i samma mjuka stämningsljus.
På något sätt känns det vårlikt i luften trots att vi först nu har första riktiga snön. Det är förstås det tilltagande ljuset, som våra stannfåglar också reagerar på. Igår hörde jag första sjungande blåmes och talgoxe, och de fortsatte idag. Hade också en mindre korsnäbb i toppen av en prydnadsgran nära dörren, satt lungt och gnolade på en lågmäld och omväxlande sång när jag hämtade in posten. Den bara tittade på mig, och fortsatte. Länge sen jag hört en sådan sjunga. En härlig nomadisk taigafågel.
Ok, nu skall jag fortsätta med Mobergs "Nybyggarna". Sen en massa år tillbaka har "Utvandrarna", "Invandrarna" och "Sista brevet till Sverige" stått i min bokhylla och väntat. Nu i vinter gjorde jag slag i saken, och är imponerad! Sen blev det stopp när jag varken i bokhandel eller stadsbibliotek kunde hitta "Nybyggarna"; men se - skam den som ger sig. Besökte en mindre bokhandel som råkade ha ett enda stackars exemplar, det räckte för mig. Vilhelm Mobergs romanserie är förutom det fina språket, en bra historierepetition, både beträffande förhållandena i Sverige (var likadant i Finland) under mitten av 1850-talet, och hur det var att starta på nytt i ett främmande land.