Med maestro i skogen

Höftskott under promenad. Lojo 8.10.2020. Foto: Håkan Eklund. Nr 283/366.

Höstens bokmässa i Helsingfors är inhiberad, förståeligt - men ännu en emotsedd höjdpunkt deleted.

Det skall tydligen ordnas nån typ av program via nätet, men det är inte samma som att få träffa författare, förläggare och bläddra i böcker.

Shit för kineseländet.

Chefredaktören för tidskriften Finlands Natur ville ha lite skogsbok-prat med Heikki Willamo och mig i skogen idag, som videofilmades. Det skall bli ett kort inslag i bokmässans program. Tydligen.

Kul att igen träffa Willamo. Jämte Patrik Larsson från Sverige en av de viktigaste profilerna i de naturfotokurser som jag jobbat med. Två proffs, olika men lika. Killar med passion och känsla för det de jobbar med.

Hittade en fin Patrik Larson-bild i senaste nummer av Camera Natura, som fiskades ur postlådan idag.

Bilden ovan tog jag på måfå när vi gick ur skogen, med kameran hängande vid sidan. Inte är den skarp, och inte behöver den vara heller. För mig ger den retrokänsla i all sin enkelhet. Och inte gynnas vi som är 60 + av onödigt skarpa bilder heller.

He he ...

I staden

Från mötesrum i historiska Sveaborg, Helsingors. 7.10.2020. Foto: Håkan Ekund. Nr 282/366.

Fulingen

Denna fuling med grönt upptill säljs på Ikea. Reso 6.10.2020. Foto: Håkan Eklund. Nr 280/366.

Ett värdefullt tidsdokument

Far och son bild från slutet av 1990-talet. Hirvensalo, Åbo. Foto: Anita Eklund.

Inspirerades av Sten Björklunds fina tidsdokument i svartvitt och hittade denna inskannade bild i datorn.

Sonen Robert är troligen i 8 - 9 års åldern och för honom är pappa en stor kille att se upp till. Vi sitter i trädgården där jag tydligen sågar och fixar till lite grillved, och vi har en intim pratstund.

Några år senare tillbringade vi massor av tid tillsammans med fågelskådning på tumanhand: 4 långa tältningsresor (sommar) till Varangerhalvön i Norge (Finnmark) och tre veckoresor till Andalusien under vintern. Det blev tusentals kilometer i bil, och då fanns det gott om tid att prata och umgås.

Härliga minnen från en tid som inte går att få tillbaka, äventyr som kunde fylla en hel bok. Det är bara tack vare bilder det hela är dokumenterat + intressanta dagboksanteckningar. Det mesta som vi upplevt "avdunstar" med åren, bara små minnesfragment blir ju kvar (i våra huvuden, på nån fil i långtidsminnet ...).

Nu är lillkillen större än mig och jobbar som fredsbevarare i Mellanöstern.

Genom lövverket

Solnedgång i buskaget. Hirvensalo, Åbo 5.10.2020. Foto: Håkan Eklund. Nr 279/366.

Genom ett litet hål i häggens glesnande lövverk skymtar en nedgående sol. Det är ovanligt varmt för årstiden. Tänk vad hösten kan vara tilltalande med alla sina sprakande färger, sitt ljudlandskap och sin klara luft. Allt inför den stora förändringen, när allt blir grått igen. Som också har sin charm, speciellt för kreativa fotografer.

Njutningsfullt för oss som kan röra oss i skog och mark. Jag brukar ofta tycka synd om sådana som på sina arbetsplatser aldrig ens skymtar en bit av himlen. Det är ju så många kontor och affärskomplex är byggda i dag; fy för den lede.

Strax innan jag kom till häggen har jag hört höstens tredje taigasångare. En liten flock med sädgäss har passerat i stilren plog över och från trädkronorna hörs kungsfåglar och mesar födosöka, de är på flyttning söderut. Liksom gässen, och Sibirienfågeln från taigan.