Augustikväll

Hemkomst i skymningen efter fina sociala möten med gamla vänner. Pandros 5.8.2020. Foto: Håkan Eklund. Nr 218/366.

Med ett långt namn

Cembratallsälskaren. Oravais centrum 4.8.2020. Foto: Håkan Eklund. Nr 217/366.

När jag och min gamla fågelskådarkompis (emigrerade till USA som vuxen) kom in i den ålder att det hörde till att experimentera med procenthaltigt, satte vi en regel: så länge vi kunde uttala denna fågels namn på latin, utan att snubbla/sluddra på bokstäverna, då hade vi läget under kontroll.

Alla som känner fåglar ser att det är en nötkråka, men det är inte nominatrasen som häckar i södra Sverige samt mera sporadiskt i SW Finlands skogsskärgård. Detta är deras östliga kusin, den "smalnäbbade sibiriska nötkråkan" - ett långt namn också på svenska. På latin: Nucifraga caryocatactes macrorhynchos (en av de åtta underarter som finns).

Denna underart är specialiserad på de stora C-vitaminrika frön som finns i cembratallar (Pinus cembra), ett vanligt trädslag i tajgan (där folk i  tiden samlade på frön, som vintermat).

Här under en cembratall nära apoteket i Oravais.

Nu får det räcka

I klorofyllen. Pandros 3.8.2020. Foto: Håkan Eklund. Nr 216/366.

Fotograferingen lider av allt jobbande, men passade på att stjäla ett skott när solen kom fram en stund på kvällskvisten. Efter allt regn.  Men idag kvittade det, målade i sju timmar non-stop. Har nu gjort av med femton liter målfärg (inomhus). Nu får det räcka.

Har ett antal motiv att fixa för min kommande bok, måste börja fokusera på det nu. Som är betydligt trevligare än att jobba med renovering.

Men allt kräver sin tid, och fyller sina behov.

Dagens goda gärning

Tornfalkholk byggd på farfars bräder. Pandros 2.8.2020. Foto: Håkan Eklund. Nr 215/366.

Ok, det bidde ingen skönhet, men dock en funktionell bostad för tornfalkar. Hade en hög med gamla bräder som är från farfars tid, inte i bästa skick, men sågade bort allt som kändes "mjukt". Fick ihop en holk. Aningen svårt att spika och hamra utan tillgång till arbetsbänk, eller snickarbod. Bara en björkstubbe.

Men virket är grånat av ett sekellångt liv. Nu en sista resa som bostad åt fina falkar. Och det märkligaste: när jag var klar hörde jag ropande tornfalkar - "ki-ki-ki-ki-kii". Två fåglar dök plötsligt upp från ingenstans, en vuxen med slitna handpennor och en årsunge. De har inte häckat i närheten, här finns inga lador där man kan hänga upp holkar. Den sista som fanns brände markägaren upp, men holk och allt ... A long story.

Men det kändes som avifauna-telepati, att tornfalkarna gjorde ett ärevarv för det nyttiga jobb jag gjorde under några kvällstimmar, efter att ha funkat som målarmästare mest hela dan. Snart är det projektet klart. Tack och lov ...

Märklig teknik

Med telefonkamera i solsken; frun vid kyrkvägg från 1515. Foto: Håkan Eklund. Nr 214/366.

Det är nog inget nöje att fotografera med mobiltelefon i solsken. Inte lätt att se något på displayen, blir lätt en måfå-bild.

Men vad gör man inte när frun vill ha en bild för Facebook, en "inrättning" som jag personligen inte understöder. Helt ok för att hålla kontakt med släkt o vänner - som frun gärna sköter.

Men visst blir vissa bilder helt ok med en mobil. Däremot är det rätt förvirrande att titta på metadata: här valde telefonen 1/440 s, bländare 2.2, ISO 25 med brännvidden 4,15 mm. Inget att bli klok på. Men den gav tillräckligt med pixlar: 3024 x 4032.

Här hade vi en kort bensträckare vid en S:t Olofs kyrka i Tyrvis, kyrkan från 1515. Tyvärr brände en pyroman ner kyrkan 1997 som förstörde allt värdefullt och gammalt. Bara stenväggarna blev kvar.

Numera är kyrkan upprustad igen och den står uppe på en backe intill en insjö i en ovanligt vacker miljö.

Vi valde en annorlunda rutt upp till torpet i Österbotten, ändå blev avståndet i princip samma. Loggen visade på 380 km vid ankomst.