Ostadigt

Mötte en regnskur på väg in  till biblioteket. Hirvensalo bron, Åbo. 31.8.2020. Foto: Håkan Eklund. Nr 244/366.

Mjuka som hartassar

Harklöver (Trifolium arvense). Bläsnäs, Pargas 30.8.2020. Foto: Håkan Eklund. Nr 243/366.

Blomhuvudena hos denna växt är ludna och mjuka som hartassar (därav namnet) eftersom blommornas foder är försedda med långa hår.

Harklöver växer på torra, sandiga marker, grusiga backar och berghällar. En växt som är lätt att känna igen.

Med näsan i busken

Detalj ur rhododendronbusken utanför hemtrappan, Hirvensalo, Åbo 29.8.2020. Foto: Håkan Eklund. Nr 242/366.

Kollade in en trädgårdssida där det fanns en massa information och skötselråd för rhododendronarter.

Inser att vi inte brytt oss om att plocka bort blomställningar efter blomningen, att busken inte behöver ödsla energi på att sätta frön. Lär vara bra för att gynna nästa års nytillväxt.

Så mycket man borde kunna ...

De svåra skrikörnarna

Mindre skrikörn på flyttning söderut. Batumi, Georgien 1.10.2018 kl. 11.30. Foto: Håkan Eklund.

Just nu finns det ett antal skrikörnar i södra delen av Finland, av båda arterna. Det vill säga mindre (Aquila pomarina) och större skrikörn (Aquila clanga). Den senare arten såg jag igår, men omöjlig att fotografera (utan att störa ...).

Själv tycker jag att de är svåra att artbestämma, brukar kolla med Dick Forsmans två "biblar": The Raptors of Europe and The Middle East" (1999) och den nyare "Flight Identifications of Raptors of Europe, North Afrika and the Middle East" (2016), 590 respetive 540 sidor med detaljfakta och tusentals bilder.

Två måste böcker för den verkligt intresserade.

Bilden ovan från en rovfågelresa till Batumi i Georgien (med en rikssvensk arrangör = https://www.birdsafarisweden.se/) där vi kunde räkna in hundratals passerande skrikörnar varje dag. Hade en rätt detaljerad rapportering på min blogg från den veckan, t.ex. (https://www.fotosidan.se/blogs/hawk/en-fin-dag-pa-kullen.htm).

Andra gången gillt

Skrikörnsslätten i Nousis. Fredag 28.8.2020. Foto: Håkan Eklund.

En större skrikörn har under veckan hållit till i detta odlingsområde en knapp halvtimme norr om Åbo. I morse steg jag upp kl. 05, åkt dit, tänkte att jag skall söka efter övernattningsträdet. Men det visade sig vara omöjligt. Fick ge upp. Dessutom låg det dimma över slätten som skymde sikten. Såg inte heller skymten av en enda ornitolog, tänkte att örnen kanske dragit vidare.

Åkte dit på nytt i kväll och stötte på ett femtontal skådare. Ingen hade sett den. En blå kärrhök hona jagade fram och åter över stubbåkrarna, ibland mobbad av en tornfalk. Trevligt att följa med deras förehavande i tubkikaren.

Men ingen örn.  Dock - femton ögonpar med fin optik brukar ge resultat.

Och ja, efter 45 minuter såg jag hur alla svängde kikarna åt ett visst håll (jag höll mig lite på sidan om, gillar inte allt pratnojs från dylika grupper ...). Kollade själv med kikaren, fick bara in en björk med några skator.

Gick fram till gruppen för att höra mig för, och se - just i den björken satt örnen! Men en bit ner bland lövverket med bra skyddsfärg (långt avstånd). Den kraftiga näbben lyste gul = nr 220. Nu är det bara tio arter kvar till årets mål.