En märklig känsla

Så som många i världen känner sig just nu. Trapped. Friskala, Åbo 9.4.2020. Foto: Håkan Eklund. Nr 100/366.

Sippa med tele

Tittar fram under täta granar. Friskala, Åbo 8.4.2020. Foto: Håkan Eklund. Nr 99/366.

Hade en gråspett på gång, men den drog sig undan i lunden. Hittade vårens första skogssnäppa och skedand, men inget annat att fota än några blåsippor i snålblåsten. Måste backa ordentligt pga närgränsen.

Hade tänkt låta bli att fotografera blåsippor i år, men sånt är ju onödigt att lova ...

Det slår sällan fel

En sällsynt skönhet i kvalitetsskog. Vitryggig hackspett. St Karins 7.4.2020. Foto: Håkan Eklund. Nr 98/366.

Helt avsiktligt lämnade jag kamera och teleobjektiv i bilen när frun och jag tog oss in i hackspettskogen. Här har jag otaliga gånger sökt efter vitryggig hackspett, utan resultat. Trots att en hona då och då setts i det lilla skogsområdet under hela vintern.

Men nej, jag har alltid fått gå tomhänt hem.

Ok, tomhänt är väl att ta i - denna skog är en pärla med massor av död ved, både gran och ek. En njutning att vandra i, med massor av fina motiv.

Både Åbo och grannstaden St Karins är föredömliga skogsägare som lämnar en mängd skogsområden att sköta sig själva, som gillas av specialistspettar som behöver död ved (som innehåller en massa mat ...).

Tillbaka till promenaden. Vi hade gått några hundra meter längs en stig när jag såg en rörelse lågt nere. Stannade och kollade med kikaren. Ett huvud kom fram bakom en stubbe, och jag såg genast att det var full pott - en vitrygg! Och där stod jag på tio meters håll utan kamera. Snyggt.

Vi backade försiktigt tillbaka och jag skyndade tillbaka till bilen för att hämta kamera. Frun stannade för att vakta stigen, och förstås - en dam kom med sina stavar (powerwalk), men se, fru Eklund var där och inledde en uppehållande diskussion tills jag var tillbaka. Några bilder hann jag ta innan vitryggen for vidare och jag iddes inte följa efter dess mera. Jag var nöjd med några användbara "rutor".

Dessutom var det trevligt att innan jag hämtade kameran i lugn och ro studera fågeln i kikaren, sånt har man ju inte tålamod med om kameran är med ... Spetten höll sig lågt i terrängen, kollade murkna stubbar, till och med rötter, som den tyst och effektivt bearbetade. Endast en gång hördes ett lågt och dämpat "kjöck", ganska större hackspettlikt, men lägre i tonen.

Oro i kroppen

 Triggas av vår. Åbo 6 april 2020. Foto: Håkan Eklund. Nr 97/366.

Detta är en tid när jag helst av allt skulle bo i skogen, i ett fotogömsle. Med Trangia och enkel kost och kaffe = allt som behövs som bränsle.

Det är ju kvällar, tidig morgon innan soluppgång, som gäller. Och är man morgontrött i bekväm säng i semiurban miljö, är det fel ställe. Speciellt som det är rätt långt till riktiga skogar ...

Måste hitta några dygn iväg från det vardagliga.

Problemet är att all fältutrustning finns på "torpet", fem timmar norrut. Och i dessa märkliga coronatider har jag tänkt göra ett försök "to stay put" i hemmareviret. Med dagliga naturutflykter, ja. Men det är inte samma som att bo i skogen ...

Stabilt bygge

En fläkt från det gamla agrarsamhället. S:t Mårtens, 5.4.2020. Foto: Håkan Eklund. Nr 96/366.