Det ljusnar

Pikisfjärden. 10 oktober 2019. Foto: Håkan Eklund. Nr 283/365.

Snart lättar det
ordslitet
de långa timmarna
de ensamma dito
ordbruket, att rådbråka
det bottenlösa korrträsket
kommateringsdjungeln, att
röja i
sen allt dödande
Kill your darlings-orden, meningarna
hela stycken
hela kapitel, stryk
stryk
så mycket
att ge fan i.

Less is more.

Lycka, är
att ana
en ända
en avslutning
ett förord från vännen L
ankommet efter lunch, glädjen över
förståelsen
essensen
tanken, vinklingen, respekten för
de bortglömda
de vanliga
också deras röst är ord
värda trycket.

Insikten kvitterades, med
några lediga timmar
tog en bild
himmelskt molnrike
en stund i ett skrangligt torn
knarrande bergfinkar vilade
i brandgul Populus tremula.

Men sen
den patetiska resurslösheten
avsaknaden av stolthet
provinsens ödelagda bokscen
det kapitalfattiga landskapet
agrarsamhällets tunnelseende
kulturfattigdom i att
inte vilja
inte satsa
att låta de starka, i
söder
ta över, ordens
marknad.

Åtminstone en med tre tår

Björkskog i sista ljuset. Runsala, Åbo 9.10.2019. Foto: Håkan Eklund. Nr 282/365.

Sökte en vitrygg
björkskog, i sista ljuset
stod länge stilla
lyssnande, sökande efter rörelser
hoppades i det sista
på känslan
den som rusar till
när upptäckten är gjord
glädjen av att lyckas
allt var tyst och stilla.

Tog en bild.

På hemvägen längs stigen
överraskningen
en barrskogshackspett
lite vitt på ryggen, ja
men bara med tre tår
som tycks räcka
alltid något.

I hagen

Längs vägen till viken. Friskala, Åbo 8.10.2019. Foto: Håkan Eklund. Nr 281/365.

Så tyst i markerna.

Vandrade ner till sjön genom åkerlandskapet
inte en lärka eller piplärka
åtta sidensvansar högt över; hösttecken i skyn
det anemiskt gråvita gräset har förlorat sin sommar
lyser upp gärdet.

Tar en bild.

Från fågeltornet ett tomt vatten
en öde strand
sävsparvtyst från rasslande vassar
dock
en flock med femton ljudliga talltitor
förbi, vingligt över strandängen
skogsmesar
de hör inte hemma här
har de förlorat sin skog?
kanske sökande en ny?
eller bara annars på höstvandring
söderut.

Men sen, något nytt
en varfågel
slaktaren, excubitor
med take-away
i handkikaren en huvudlös tätting
två spretande tarser
matbordet en grenklyka, slits upp med
vassa näbbhalvor
proteinrikt.

Älskar prosalyrik

Kort paus under flyttbestyr. Åbo 7.102019. Foto: Håkan Eklund. Nr 280/365.

Köpte en massa böcker på bokmässan i Åbo, bland annat två med prosalyrik av Henrik Janson (född i Jakobstad, bosatt i Åbo). Så här skriver han bland annat i boken "Jag kan inte skriva om någonting som inte är sant":

För att förstå poesi måste du lära dig läsa
forma bokstäver till ord
och låta dem komma, i strid ström
februari, januari, juni, april
tider att öppna och sluta.

För att förstå ett kök måste du diska
plocka in kärl, plocka fram kärl och placera
i valbar ordning på bordet
vrida plattor på och av, av och på
och ömsint putsa vreden, kanske också
öppna ungsluckan
sticka in huvudet och hålla det kvar
tills rekordet är slaget
och torka kladd från golvet, allt jävla kladd
ja bära ut hundratals skräppåsar måste du
och skura, skapa ordning och symmetri
för att förstå att ordning och symmetri
är matematik, inget kök.

För att förstå kärlek måste du acceptera
att tåget är försenat eller avfört
februari, januari, juni, april
att kärlek inte är poesi, den du kan läsa
men ändå ett ord, ett enda
en lucka att öppna och sluta.

Det glesnar i lövverket

Snart är det igen ljust i lövskogen. Runsala, Åbo 6.10.2019. Foto: Håkan Eklund. Nr /365.