Med leriga skor
Fullträff
Ibland är man en turgubbe. Vitryggig hackspett, Vasa. 14.10.2019. Foto: Håkan Eklund. Nr 287/365.
Roadtripp norrut
dag två.
Ornitologfruar är ett härdat släkte
upplevelsemässigt, sådant
deras väninnor blir utan
känslan av vanmakt
en rikedom av obskyra ställen
ställen som inger tvekan
gyttja, djupa vattenpölar, hinder
av alla de slag, nej
nej, nej,
kör inte där
ändå kör den de gillar, som
i morse, som
gav utdelning.
Tacka vet jag Googlekartor
satellitbilderna, högt ifrån
de kan visa
virkestravar, lastningsplatser
långa rader av död skog
tömda på sitt innehåll
de visste inte, att
fåglarna följde efter biomassan
matbordet.
Fältarbete krävs
markkänning, utanför
turiststråket
i gott sällskap, en
extra krydda
ett kryss i sig.
Inget att yvas över
En klassiker nedanför länsfängelset i Vasa. 13.10.2019. Foto: Håkan Eklund. Nr 286/365.
Roadtrip norrut
dag ett.
Omgiven av de vackraste
höstfärger
en framrusande bil
ger inte rättvisa
fokusering prioriterad framåt
tunnelseende ger inga arter
endast vita sångsvanar på åker i Lappfjärd, ur
ögonvrån uppsnappade
inget i uggleväg
eller annat överraskande
inte mycket att yvas över.
Men chansen finns
att målet nås, endast
två kvar att ta
innan vi svänger.
Vid Polcirkeln.
Den heter så i min värld
I uggleskogen, Hirvensalo, Åbo 12 oktober 2019. Foto: Håkan Eklund. Nr 285/365.
Skogen heter inte så
inte i register och så
men ändå, i praktiken
ja
I demokratier
får vi göra ett och annat
ge namn och så,
om vi vill, inte
skadar det någon
Som här, i närskogen
ett möte, ett
som fastnade på näthinnan
länge sen i mars, minns inte året
i fullmåne, med vit skarsnö
två spelande kattugglor
hå hååååh - h hå hååååh - hååååhhhhh
glömmer aldrig silhuetterna i ekkronorna
spretiga mot månskenet
vilken njutning
Sen dess
Uggleskogen, rätt och slätt
Enbart enligt mina koordinater
Ibland lyckas det
Den rofyllda skogen. Littoissjön, St Karins 11.10.2019. Foto: Håkan Eklund. Nr 284/365.
Rapporterna berättade
smådopping i sjön,
i grannstaden.
Jag slet mig från datorn, andra
korrläsningen
på gång
behöver ju bara en timme, tänkte jag
tidsoptimisten
och det räckte
det blev tid över, till och med.
Dagens bild krävde bara
en hundradedelssekund.
Vi är många
Det slutliga. Ur Nastja Säde Rönkös utställning “For your charred bones and restless soul”. Polar Bear, 2019. Aboa Vetus & Ars Nova, Åbo hösten 2019. Foto: Håkan Eklund.
Vi är många som såg
många med avsmak
världen över
på teve
när han kom släntrande, över
gräsmattan
en sjabbigt obese gubbe
framme vid mikrofonerna,
inför kamerorna, förmedlarna
ett vitt hus i fonden
försöken att släta över
hur han förrådde
hur delaktighet i krig arrangeras
hur lögner görs till sanningar.
Vi är många, som
inte tror