Vad kan man mer

Håller ett öga på stan. Helsingfors 31.10.2019. Foto: Håkan Eklund. Nr 304/365.

Det tog ett helt liv
att bli fri
från föräldrar
från skolor och scheman
från arbetsgivare och ansvar
från bokprojekt, dock frivilligt
och nu
att göra vad andan faller på
en kväll i huvudstaden
pubbesök, fotoklubbskväll, antikvariat, mysigt hotell
tid med frun = bästa kompisen.

Vad kan man mer begära?

Gratis konst

Utsikt från förarplatsen. Åbo 30.10.2019. Foto: Håkan Eklund. Nr 303/365.

Exotiskt och exklusivt i sig
med
gratis konstverk
de mest fantastiska
fantasifulla
vackra
många ser dem inte ens
bara så kort
smälter
eller skrapas bort.

Det var det.

Numera är världen så liten

Efter kall natt vid fågelviken. Friskala, Åbo 29.10.2019. Foto: Håkan Eklund. Nr 302/365.

Kanske har jag
berättat
eller skrivit
om boken, en tunn liten diktbok
tidigare
eller så inte
vem kan minnas allt
vad
man skrivit eller sagt
tack och lov en omöjligt också teoretiskt sett
något fastnar dock
författaren har jag kommit ihåg
under alla dessa år
liksom lådan och hunden
egentligen
två hundar.

Thomas Tidholm
dök upp i mitt medvetande för första gången
när hibiscusen blommade
på Sandalwood street, Lautoka town
innan julen 1984
jag hade planterat mina första kassavaplantor, och några bananträd
som inte är några träd; varför kallas de då så?
togs av en cyklon i januari, först Eric sen Nigel
men innan det kom Thomas i  en boklåda
tillsammans Shandy, en bra hund
trots diktbokens titel  "Jag var en dålig hund"
det gällde inte Shandy
donationer av ett rikssvenskt par
de skulle hem till Svedala, till jul
för att inte återvända
Shandys matte
omtänksam
bifogade en C-kassett med sin röst
att spela upp för hundstackaren
allt gick väl.

Ikväll hittade jag Thomas
borta i Hälsingland
Eniro visade huset
kartan, och
för ovanlighetens skull
en fungerande hemsida
mejlade och fick svar minuter senare, ända från Hälsingland
sånt överraskar
att det är okej att jag citerar dikten
ur hundboken, om lampan
och savannerna
i min bok.

Tack Thomas.

Steg över asfalten

Kvällarna kommer allt tidigare. Åbo 28.10.2019. Foto: Håkan Eklund. Nr 301/365.

Ända tills mannen med telefonen
valde grannbordet, med
högtalaren påkopplad
fick jag något gjort.

Varför behöver jag höra
fast jag försökte utesluta, stänga öronen, koncentrera mig på mitt
dotterns bekymmer, eller vem det än var
rösten tog över

sorlet som innan fungerat som ett filter
klarade inte av henne.

Stängde datorn, lämnade puben,
gick ut i regnet
steg över svart asfalt
åkte hem.

Att tala med de döda

I regnvåt skog - som inte syns på bilden. Littois, St Karins 27.10.2019. Foto: Håkan Eklund. Nr 301/365.

I den polska nobelpristagaren Wislawa Szymborskas dikt
"Drömmarnas lov", skriver han:

I drömmen
målar jag som en Vermeer van Delft
Jag talar flytande grekiska
och inte bara med de levande

- - - och så vidare.

Så är det
i drömmen är allt möjligt
som senaste natt
jag träffade min far som varit död i många år
han var vardagsklädd
i blåställ
som plägar en bonde
han såg ut som på en av bilderna i min kommande bok
som
tydligen fastnat
jag frågade hur skörden blivit?
han sänkte rösten, sade:
I år blev den bra,
men
det skall vi prata tyst om.