Nattsudd

Mot staden till. Från Hirvensalo, Åbo. 15.9.2019. Foto: Håkan Eklund. Nr 257/365.

Kom på att jag glömt att ta dagens bild. Hoppade in i bilen och körde ner till stranden. Hann ta några "rutor" innan det började regna. Inte är fotografering mera invecklat än så. Tre minuter räckte.

Samtida med Ansel Adams

Imogen Cunninghams bilder i Åbo konstmuseum. Åbo 13.9.2019. Foto: Håkan Eklund. Nr 256/365.

Alltid lär man sig något nytt. Idag lärde jag känna Imogen Cunninghams produktion. Imponerande! Hon var samtida med Ansel Adams och Edward Weston. Härliga bilder.

Här ett kort klipp ur museets information: Åbo konstmuseum har under sommaren presenterat ett av den moderna fotokonstens största namn, amerikanskan Imogen Cunningham (1883–1976). Hon är mest känd för sina svartvita porträtt samt för sina förenklade växt- och nakenstudier, som är en hyllning till skönheten i vardagen. Utställningen med nästan 80 fotografier från konstnärens hela karriär presenteras för första gången i ett museum i Finland och är producerad i samarbete med Imogen Cunningham Trust som verkar på Lopez Island i Seattle.

Lycka är

Lycka är att ha en skog i närheten. Hirvensalo, Åbo 12.9.2019. Foto: Håkan Eklund.Nr 255/365.

Om det bara är möjligt försöker jag varje dag ha en timmes powerwalk (med stavar) i ett litet men vackert skogsområde alldeles nära. I kväll var ljuset fint i solnedgången, men hade då ingen kamera med. Kamera och svettig motion fungerar liksom inte. Fotografering är ju motsatsen.

Hämtade kamera och stativ och gick tillbaka till skogen, men det skymde snabbt, som det gör denna tid på året, efter solnedgång. Men ändå, lycka är att vandra i skog, både med tempo - och utan.

I svinstian

Nattarbete i svinstian, som frun kallar mitt skrivrum ... Åbo 11.9.2019. Foto: Håkan Eklund. Nr 254/365.

Bara fejk

Allt är inte klorofyll. Hirvensalo, Åbo 10.9.2019. Foto: Håka Eklund. Nr 253/365.

Jag minns inte varifrån  detta konstaterande kommer ifrån: "There is no such thing as good writing, only good rewriting", men ett är säkert. Det är bara så sant.

Varje gång jag skriver ut (= printar ...) en text som jag tycker är färdig, är den inte färdig. Sätter jag mig ner och i lugn och ro läser genom texten på nytt, rad för rad, så hittar jag en massa saker som måste ändras ...

Det kan handla om klumpiga formuleringar, slarvfel, ord som upprepas - och så gäller det att igen trimma och "rewrite".

Alla som skriver känner till detta. Ett bottenlöst träsk ...