Som gatuflanör i Rom

Snapshot-möte i trappan. Rom 11 mars 2019. Foto: Håkan Eklund. Nr 70/365.

Nej, inte från en drönare

I baren Wine & View på flygplatsen i Vanda/Helsingfors. 10.3.2019. Foto: Håkan Eklund. Nr 69/365.

I väntan på flyg.

Som reselitteratur har jag Bo E. Åkermarks bok Drömmen om transsibiriska järnvägen som funnits i mitt bibliotek i decennier, men som aldrig blivit läst. Nu skall det bli av. Den främsta orsaken att boken kom med är storlek och vikt, en pocketversion som ryms i fickan. Och innehållet ser intressant ut.

Jag gillar inledningen, snarare förordet: Av resesätt är självfallet passagerarfartyget det bästa. Man färdas verkligen, man känner förflyttningen i varje fiber av kroppen, samtidigt som man mödofritt fördriver tiden under intelligenta samtal med internationella äventyrare i förstaklassbaren. Bara för en sådan resas skull kunde man tänka sig att fara till Australien, en annars helt orimlig tanke.

Men därnäst kommer tågresan. Charmen med denna är något svårdefinierad, men det kanske säger något att långt in i flygåldern små gossr gick och drömde om att blir lokförare.

Jag håller fullständigt med om prioriteringen.

Men nu gäller det flyg, som boken inte handlar om; alltså passar boken bra för kommande flygresa.

Ännu inga lärkor

Klassisk strandnära betesmark. Friskalviken, Åbo 9 mars 2019. Foto: Håkan Eklund. Nr 68/365.

Gjorde en sväng över strandängarna i grannskapet för att kolla om sånglärkor har anlänt, som rapporterats från större odlingsområden. Inga lärkor noterades, men två flockar med starar flög förbi. Alltid en början.

Onödigt möte

Övergiven i skogen. Marttila 8 mars 2019. Foto: Håkan Eklund. Nr 67/365.

På väg uppåt

Vid ett boträd. Korsholm, våren 1984. Foto: Anita Eklund..

Hade idag ett möte med en inventerings- och ringmärkningskoordinator för rovfåglar, från den regionala ornitologiska föreningen. Jag skall välja åt mig ett inventeringsområde (10 x 10 km); jag är en sådan som hela tiden behöver konkreta projekt att jobba med. Besökte sen lantmäteribyrån i Åbo för att hämta kartor över potentiellt intressanta marker.

På bilden ovan är jag på väg upp till ett duvhöksbo, med stolpskor. Grenarna i dagens unga träd är ju så ynkliga.

Jag hade under vintern klarat av ringmärkningsbyråns krävande tent, och fått ringmärkningstillstånd. Tyvärr hann jag bara ringmärka denna enda vår (hade tillstånd på boungar till de flesta rovfåglar), under hösten bar det iväg utomlands - och på den resan befinner jag mig ännu, känns det ibland som.

Det inkluderar försöken att få till rutiner som jag aldrig fått tid med, med färre fasta punkter i tillvaron. Som jag hela tiden försöker få ordning på, men riktningen är den rätta (trots att det snart bär iväg till Italien ...).