Plåtskrället igen

I parkeringshuset. Helsingfors 25.10.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 298/365.

Igen i skogen

Gott om frisk luft i skogen. Hirvensalo, Åbo 24.10.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 297/365.

Satt i timmar vid datorn, med ett skrivjobb. Sen ut i skogen en timme; efter det kände jag mig som en ny människa.

Skog som lyx: enkelt, billigt, härligt. Dessutom mustiga höstdofter av skog och mark efter gårdagens regn.

Hörde sidensvansar, tofsmesar, kungsfåglar och högljudda nötskrikor.

De hör alla skogen till.

Från grannlandet

Intressant artikel i senaste nummer av den finska naturfototidskriften. Foto: Håkan Eklund. Nr 296/365.

Många aspirerande naturfotografer har svårt att förstå att den största satsningen inte handlar om utrustning, utan om tid och tålamod. Samt känsla, äkta intresse och god kunskap om natur.

Därför är det så trevligt att läsa om naturfotografer som verkligen lever upp till detta, som Sven Zacek från Estland som har en artikel om slagugglor i senaste nummer av Luontokuva (= naturfoto) som ges ut av den finska naturfotoföreningen (3000 + medlemmar). Sven tillbringar 60 - 80 dagar i fotogömsle hos sina slagugglor under häckningstid, och då blir det resultat.

För att få bilden uppe till höger, med ugglan mot stjärnhimlen, väntade han i sex nätter på den rätta stunden. Som sen kom.

Förförd av lyrik

Min stig i hemskogen. Hirvensalo, Åbo 22.10.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 295/365.

Råkade i kväll titta på ett (finlandssvenskt) teveprogram (Efter Nio) där detta med att skriva och förstå dikter diskuterades. Mycket inspirerande.

Efteråt tog frun och jag varsin diktbok ur bokhyllan som vi började studera lite närmare, och turvis läsa högt.

Stimulerande.

Till slut öppnade vi en flaska vin, och läste vidare.

Frun med en bok om känslor och kärlek av Tommy Taberman (på finska). Jag hittade Lars Huldéns jordnära texter i diktboken "Återkommen från Atlanta" (2005).

(Jag hade i tiden Lars mamma Ester som lärare i hembyn).

Hittade en dikt om dagens ekologiskt utarmande skogsbruk; så här träffande skriver Lars Huldén:

Vilken hopplös uppgift
att vara skog i Finland.
Här blir ingen skog gammal.
Det mesta man ser är plantor
som strävar mot höjden.
Ivrigast strävar björken
nu om sommaren.
Den vet inte att den snart
skall slås ner som kratt
för att de blivande furorna
skall beredas plats.

Men efter Kekkonen
får ingen heller längre
vara fura i Finland.
Nu gäller ideala måttet.
Alla som uppnått det ideala måttet
skall fällas, avlivas, konsumeras;
tallar, granar, bärbuskar,
kor, grisar och höns.

Mätstickan heter produktivitet.
Man har en känsla av att
tron på det ideala måttet
är en frälsningslära
som snabbt sprider sig vidare.

Hu!

Mera höst i luften

Promenadväg på ön Runsala, Åbo. 21.10.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 294/365.