Värdefullt med äldre litteratur

Ung stäppvråk (Buteo buteo vulpinus)/falkvråk/ryssvråk -  över Shuamta Hill, Batumi, Georgien. 1.10.2018. Foto: Håkan Eklund.

I Dick Forsmans klassiker "The Raptors of Europe and The Middle East. A Handbook of Field Identification" (1999) hittas 8 sidor text och 23 bilder om denna underart till ormvråk. Mycket informativt material. 

Dick har 2016 gett ut en uppdaterad ny version av handboken där också Nordafrika är inkluderad (jag beställde nyss boken ...).

Dick Forsman (f. 1953) från Kyrkslätt, nära Helsingfors, är en av  Europas främsta rovfågelexperter, en trevlig kille som jag träffat ett antal gånger.

Det som överraskar mig är att finlandssvensken Ivar Hortling (1876-1946) som utgav "Ornitologisk Handbok" i fem delar 1929-1931 också beskriver ryssvråken (eller falkvråken som underarten kallades på 1930-talet) på hela sex textsidor i del 3.

På den tiden hade olika forskare olika uppfattningar om det handlade om en skild fågelart, eller en underart av ormvråk (som är dagens uppfattning).

Men Hortling har inga bilder av fågeln; de flesta bilder i handboken är tagna av uppstoppade fåglar i museer, som var kutym innan fågelfotografering i fält var möjligt med "fältdugliga" kameror och objektiv (som blev vanligare under 1940-talet).

I slutet av kapitlet skriver han: "Falkvråken flyttar på 50-200 meters höjd men sedd uppe på 3200 m höjd; försvinner ur betraktarens åsyn på 1500 m höjd. Om vintern i SW Europa, Ostafrika, Sudan, måhända ock i Arabien, Persien, W Indien. Genomflyttande, sannolikt ryska falkvråkar ses i mängd vid Persiska viken, Sinai halvön, Erzerum."

Detta med höjdangivelse är intressant. Under vår sista dag i fält (lördag 6.10) i Georgien stod jag en timme vid vår bussparkering och tittade på ett "never ending" band av vråkar på 1000-1500 meters höjd (antagligen). De var nästan osynliga för ögat, men i handkikaren tydligare. Minst 3000 vråkar passerade under en timme.

Också "Mäster Erik", dvs. Erik Rosenberg, ägnar "Falkvråken" (Stäppvråken) Buteo vulpinus ett kort kapitel i sin bok "Fåglar i Sverige" (jag har upplagan från 1995, utkom redan 1953). Rosenberg var ju Sveriges första utpräglade fältornitolog, därför är texterna i denna gamla handbok fortfarande otroligt värdefulla och intressanta!

Om "falkvråken" (det namn som han använder) skriven han bl.a.:

"I terrängen söder ut måste man ha fågeln på närhåll och tydligt se den roströdaktiga färgen framförallt på stjärten förutom den mindre storleken, innan man fäller ett bestämt omdöme. Falkvråken flyger snabbare och ryttlar mera än den sydliga ormvråken."

På bloggbilden ovan syns den roströdaktiga färgen på stjärten ...

Tillbaka i det vanliga

Hämtade gårdagens VBL från järnvägsstationen i Åbo. 8.10.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 281/365.

Det var här det började

En flygresenär inför hotellnatt i Arlanda. 29.9.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 272/365.

Ok, eftersom jag gett mig tusan på att fotografera några bilder varje dag, och att dagligen publicera en sådan på min dagboksblogg - har jag nu fixat de nio dagar som jag varit på resa utan dator. Det gäller ju att hålla hårda tyglar på en själv.

När bilden ovan togs hade vår länge planerade resa till Georgien redan fått sig en törn. Norwegians baggagehandlers hade lyckats sabba sig på Helsingfors/Vanda flygplats och inte fått med min bag (jag var inte ensam, visade det sig vid framkomst) för resans enklaste och kortaste avsnitt.

Jag hade checkat in 2 h innan avgång på en söndagssömnig flygplats där det inte verkade vara någon större stress.

Ändå var det någon pellejöns som inte skötte sitt uppdrag! Detta var dagens sista flyg från Helsingfors till Stochkolm, och jag visste redan nu att min väska med stativ, tubkikare och artbestämningslitteratur (= tunga prylar) inte skulle hinna med oss till Georgien.

I mitt handbaggage hade jag kamera med tre objektiv + handkikare och annat viktigt som redan vägde mer än det tillåtna ...

Skulle väskan ha kommit bort på Istanbuls flygplats hade jag förstått missen bättre. Men i glesbygdens H.fors/Vanda (i relation till Istanbul) borde väl inte en sådan miss hända?

Mest obekväma sätt att resa

Att i timmar sitta inträngd i dylika skrov hör fanders till ... Istanbul 30.9.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 273/365.

Uppstigning 04.30. Utanför hotellet träffade vi en kvinnlig taxiförare från Kimitoön som genast hörde på mig och Mr Lars att vi var finlandssvenskar. Hon hade bott i Sverige sen hon var 17 år, nu var hon 117, tyckte hon.

Birdsafari Swedens resledare Daniel Green kände genast igen Lars och mig (från våra passkopior) när vi närmade oss gaten på Arlanda 05.30. Honom har jag känt till via hans redaktörsskap kopplat till BirdLife Sverige/Vår Fågelvärld/Fågelvännen. Take off med destination Istanbul 08.05.

Kul att vara på väg.

Som reslektyr hade jag Satu Rämös bok "Islantilainen voittaa aina" (En isländare vinner alltid) där hon berättar hur det är att leva och bo på Island, gift med med islänning. En mycket intressant, rolig och informativ bok som var en bra "timekiller" under tråkiga timmar i trånga flygplansbänkar.

Landade i Istanbul 12.15. Hade många timmar att vänta; studerade alpseglare som höll flyguppvisning utanför. De påminner om falkar i miniatyr när de dyker.

Take off for Batumi 17-tiden, fick vänta länge på vår tur. Många plan i kö.. 1020 km att flyga över Svarta havet till Georgiens kust.

Landade nära den moderna staden Batumi i den blå timmen. Skönt att få stiga upp och sträcka på sig; att flyga är ju det mest obekväma sättet att resa, när man sitter som packade sardiner i en plåtburk.

Med vår egen lilla "minibuss" till Hotell Oasis i Chakvi, som låg ca 40 min utanför staden, på stranden till Svarta havet. Träffade hela gruppen (9 pers + reseledare+"lokalguide"). Varm och fuktig luft, kändes skönt.

Mr Lars fick inta the masterbedroom i vår lya, jag tog den utbäddbara soffan i vardagsrummet (med en teve som inte fungerade).
I säng kl. 22.

Rovfåglar i miljoner

Tio stäpphökar med Svarta havet i fonden. Shuamta. Batumi, Georgien. Måndag 1.10.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 274/365.

Vaknade 06.25, utan väckarklocka. Ljust ute. Frukost 08, iväg till fåglarna 09.15. Tung vandring längs slippriga vägar och stigar upp till Station 2/Shuamta där de internationella fågelräknarna håller till (17.8-16.10). Hela tiden såg vi rovfåglar flyga över; jag såg en blå kärrhök hona passera nära förbi när jag stannade för att fotografera landskapet. Det kändes ju helt vanligt, en fågel som hör hemma i mina marker. Här visade det sig vara en mera ovanlig art.

Väl uppe på vår kulle träffade vi en grupp holländska fågelskådare, sittande bekvämt framför sina tubkikare. De flesta rovfåglar passerade mellan kullen och havet (Svarta havet) under förmiddagen. Jag som inte hade någon tubkikare (tack Norweigan ...) fick nöja mig med handkikare, men den räckte ju inte långt för artbestämning av svårare arter.

På bilden ovan tio stäppvråkar (art=ormvråk, östlig ras), en bråkdel av de 2392 som passerade förbi detta ställe under dagen. En låg siffra ...

På adressen nedan hittas dagens officiella resultat från volontärerna som sköter bevakningen från 17.8 till 16.10:
https://www.batumiraptorcount.org/migration-count-data

Redan efter sex veckor i höst hade en miljon rovfåglar inräknats! Orsaken till dessa siffror ligger givetvis i det enorma landområde norrut, med extensivt använda odlingsområde och stora outnyttjade marker (östra Ukraina, Ryssland, Kazakstan etc.) som är något annat än de ekologiskt utarmade jord- och skogsbruksområdena i västra Europa och i Fennoskandien!

Senaste sommar såg jag exakt två ormvråkar i Finland ...

Här listan för 1.10, vår första dag i fält i Batumi/Shuamta, Georgien, tagen från fågelräknarnas lista på internet.

Monday 1 October 2018

Comments: Again a day with almost no clouds and (therefore?) very few birds. Most of the eagles flew very close past our station but decided to cross the transect line closer to Station 1 (Sakhalvasho).