Allt har sitt slut

En gång en ståtlig vårtbjörk. Friskala, Åbo 26.4.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 116/365.

Hittade äntligen den mindre

Den gåslika till höger. Söderfjärden, Vasa 25.4.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 115/365.

I varje större flock med sångsvanar lönar det sig att söka efter den mindre sångsvanen. Ofta är den svår att hitta i myllret, de båda arterna är rätt lika, speciellt på avstånd. I morse hade jag turen att ha en flock på nära håll.

Satt i bilen och spanade med handkikaren, och se, där hittades en svan som var betydligt mindre, mera "gåslik" i formen och med mera svart på näbben = bingo!

Där var den, den mindre sångsvanen. Småningom hittade jag en till. De häckar uppe på den ryska tundran, bland annat.

Det är inte varje år jag lyckats hitta denna art, de senaste åren har jag kammat noll. Och nu fanns den till och med inom fotoavstånd. Kul.

Romantik i leran

Utanför. Söderfjärden, Vasa 24.4.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 114/365.

Den kreativa natten

Ateljérummet - hotellets trivsammaste. Vasa. 23.4.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 113/365.

Vaknade nolltre. Hjärnan hade bearbetat en text som måste skrivas ner. Har nu suttit 1,5 h vid datorn och skrivit in texten i datorn. Med flyt.

Förstår konstnärer och författare som är nattugglor; natten är mera kreativ än dagen.

Med mindre störande brus.

Bara benen kvar

Gabonhuggorm. Tropicario, Helsingfors 22.4.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 112/365.

Tillbringade halva dagen med att fotografera reptiler i terrarier. Giftiga ormar studeras helst bakom "glas och ram".  Här en som låg helt stilla. Enligt Wikipedia är det en rätt så "lugn" typ:

Gabonhuggorm (Bitis gabonica), även kallad fjärilsorm, skogspufform och gabonorm är en giftorm som lever i regnskogar och savanner i subsahariska Afrika.

Ormen är aktiv på nätterna och har ett rykte om sig att vara lugn och röra sig långsamt. Den jagar vanligen genom att lägga sig i bakhåll, ofta genom att i långa perioder ligga stilla och invänta sitt byte. De har även setts jaga aktivt under nattens sex första timmar. I Kumasi i Ghana dödades gabonhuggormar runt några stall i ett öppet område med skogen omkring 500 meter bort, vilket var ett tecken på att de jagade råttor på åkrarna. Den är vanligen tolerant och det är sällan den hugger eller väser. Det finns dock mer hetlevrade individer.

Den rör sig rektilinjärt genom att långsamt röra sina bukfjäll. Den vrider sig från sida till sida om den oroas men endast under korta sträckor.

Ditmars (1933) beskrev ormen som att den även kunde röra sig i sidled.

Om den hotas kan den varna genom att väsa högt och den gör det i en stadig takt. Samtidigt breder den ut sitt huvud vid varje andetag. Det är ovanligt att den hugger om den inte blir mycket provocerad.