En vinnare

Matstund. Mietois, Mynämäki 3.4.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 93/365.

Under första halvan av 1900-talet höll grågåsen på att helt försvinna som häckfågel i vår finländska skärgård. Den jagades alltför hårt, och äggen var eftertraktade. Efter kriget häckade endast ca 250 par i Finland. Ännu 1980 beräknades ca 300 par häcka.

Sen började de öka i antal. Under 1990-talet noterades ca 1400 häckande par och idag häckar ca 4000 par med grågäss i Finland. En vinnare. Och de anländer tidigt i mars.

Den ensamma fågeln ovan tillhör en flock på ca 1000 gäss (främst grågäss, men också ett 50-tal säd- och bläsgäss samt några spetsbergsgäss) som just nu betar i ett större odlingsområde 30 km norr om Åbo.

När autofokusen tappar bort sig

Fälthare i ymnigt snöfall. Åbo 2.4.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 92/365.

Träffade på två fältharar ute på en stubbåker. Försökte fotografera, men autofokusen påverkades av det täta snöfallet att det var stört omöjligt att få en bild. Hann inte ställa om till manuell fokusering; allt gick för fort.

På bilden ovan är haren på väg bort, det är bara öronen och rumpan som skymtar till bland flingorna.

Fattar inte att naturfotografer överhuvudtaget kunde fånga snabba rörelser med den "gamla" tidens objektiv, innan autofokus blev norm.

Påminner om människor

Fjärde dagen på samma gren. Aura å, Åbo 1.4.2018. Foto: Håken Eklund. Nr 91/365.

Vi har alla upplevt det, hur vi människor är vane"djur". Just det "djur". Hur vi ofta sätter oss på samma ställe vid mötesbord, matbord, etc. Så tycks  också denna hornuggla göra. Kanske det är typiskt för djur? Det invanda?

Jag har nu under fyra dagar gjort ett kort besök till denna hornuggla på dagkvist i en granhäck. Ok, "windbreak" skulle man säga utomlands, en rad med granar vid en odling, som står tätt intill varandra, med full längd. Som skyddar för nordanvinden.

Det finns säkert etthundra träd att välja på, och i trädet där den sitter finns oändligt med alternativ. Men nej, det är samma kvist som gäller, dessutom rätt lågt (bra för oss som fotograferar) och öppet. Nära en väl frekventerad promenadväg. Mycket att titta på, trots att den mest plirar med det ena ögat. Den sparar väl energi för nattens eskapader.

Och trots att Åbonejdens alla ornitologer kollat in fågeln, för årskryss, månadskryss, och trots att många (liksom mig) gått fram till den för en porträttbild, tycks den inte störas av uppvaktningen. Rätt kul.