Långa fina kvällar

I stubbåkern. Runsala, Åbo 12 april 2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 102/365.

Gillar de långa ljusa vårkvällarna med verkligt fint fotoljus. Eftersom det är högtryck med sol från klarblå himmel på dagarna, är det inget för kameran, det gäller att invänta kvällen. Som här. Hittade också några nya flyttfåglar, har nu fått ihop 111 arter för i år - utan större ansträngning. Och det är många vanliga som fattas, som funnits här hela vintern (en mängd ugglor, tjäder, rapphöna etc.).

Uppgång och fall

Längs gator och torg en vårkväll i Åbo. 11.4.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 101/365.

Jag brukar börja dagen med att läsa New York Times, om trumpens senaste utspel. Det är som att läsa om en hovnarr, inte precis statsmannamässigt.

Och snaran börjar dras åt alltmer; det beslagtagna materialet från hans personliga jurist är dynamit.

Få se om det är kvinnor och fåfänga som till slut fäller honom? Att ha statsmän i stormakter, både i öst och väst, som helt öppet ljuger, är horbockar, skattefifflare och som har mera gemensamt med kriminella än med laglydiga är ett verkligt lågvattenmärke.

Saknar tillbaka

Morgon vid Hornborgasjön. April 2018. Foto: Håkan Eklund.

Efter hemkomsten från fågeleldoradot Hornborgasjön känns allt så tomt och på något sätt också trist. Så lätt det är att vänja sig vid överflödet vi upplevde under veckoslutet:  Så mycket att fotografera. Det mäktiga ljudlandskapet. Kaoset.

Allt kändes nästan overkligt. Jag VILL tillbaka till Hornborgasjön, så fort det är möjligt.

Jag besökt idag några av mina favoritställen, men inget som skapade vibrationer i stil med Hornborga.

Njöt dock av den värmande solen, sjungade bofinkar, rödhakar, steglitsar, sånglärka, ängspiplärka, enstaka små flockar med tranor och "vildgäss" över,  och vårens första "klockläte" från en enkelbeckasin.

Och från bilen genom ett odlingslandskap på väg hem upptäckte jag en vacker blå kärrhök hane. Stannade och kollade med kikaren (att det inte var en stäpphök) och såg samtidigt en stenfalk som ett stycke flög bredvid kärrhöken, och sen förbi.

Där blev det två "årskryss" till; har nu 108 arter.

Tungan rätt i mun

In genom trång farled. Rihtniemi, Pyhäranta 10.4.2018. Foto: Håken Eklund. Nr 100/365.

Imponerande utställning

Hans Strand Rio Tinto-bild studeras. Fotografiska, Sthlm. 8.4.2018. Foto: Håkan Eklund.

På bilden ovan betraktas den förgiftade floden Rio Tinto i Andalusien, där brytandet av olika metaller gör den till en segflytande färgpalett.

Det är visuellt vackert bilder som Strand har tagit, men av exploaterad natur. En mycket intressant utställning, som visar att en duktig fotograf också kan göra det fula till vackra kompositioner.

Här ett utdrag om utställningen på nätet:

https://www.fotografiska.com/sto/utstallningar/hans-strand-manmade-land/

För första gången väljer landskapsfotografen Hans Strand att rikta kameran mot landskap där naturen helt fått ge vika, och istället är skapade genom människans påverkan. Platser där jordytan är mer "manmade" än naturliga. Verken är ofta hisnande vackra och fascinerande, är det expressionistisk konst? Men efter att fått ta del av Hans Strands berättelse om vad som egentligen hänt på platsen ställs betraktaren inför riktigt viktiga frågor. Till det adderas naturgeografen och adjungerade professorn Johan Kuylenstiernas tankeväckande reflektioner i utställningstexten. Vad händer med vår jord där monokulturer och rovdrift slår ut ekosystem och djurlivet försvinner helt? Vad kan du själv göra för att bidra till att vända utvecklingen?