Som fisken i vatten

Något att få på kroken. Kotka Maretarium 21.4.2018. Foto : Håkan Eklund. Nr 111/365.

Det är alltid kul att lära sig något nytt. Efter att ha fotograferat denna smäckra fisk måste jag kolla upp Wikipedia, där bl.a. följande kan läsas :

Den sibiriska stören (Acipenser baerii) är en fiskart som beskrevs av Brandt, 1869. Arten ingår i släktet Acipenser, och familjen störar. IUCN kategoriserar den som starkt hotad.
Stören är en långsmal fisk med en hajliknade stjärtfena, en ryggfena placerad långt bak på kroppen och en spetsig, något uppåtriktad nos. Den saknar fjäll, utan kroppen är täckt med stora benplåtar i fem rader. Underläppen är kluven. Färgen varierar kraftigt: Rygg och sidor kan vara allt från ljusgrå till mörkbrun, och buken gulaktig till rent vit. Kring munöppningen har den fyra skäggtömmar. Arten kan bli 200 cm lång, och som mest väga 210 kg.

Den sibiriska störens ursprungsområde är floder i Sibirien. Till följd av ryska utplanteringar i Finska viken har arten påträffats ett 70-tal gånger utanför Finland på 1960- och 1970-talen, främst i Finska viken men också kring Åland och i Bottenhavet. Den har även uppträtt vid den svenska ostkusten ett smärre antal gånger

Skönheter värd besväret

Nytt möter gammalt. Borgå 20.4.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 110/365.

Ok. Jag kunde inte hålla mig. Hade dyrt och heligt lovat att strunta i de arktiska skönheterna uppe vid en kustlokal 1,5 h norr om Åbo.

Efter tre misslyckade försök tänkte jag att nu får det räcka. Första gången blåste det så hårt att det inte gick att utnyttja tuben maximalt, ejderflocken var ändå rätt långt ut. Andra gången rullade en dimma in. Tredje gången var allt perfekt, synade 1000 + ejdrar utan att hitta de udda fåglarna.

Men sen såg jag i morse på den finska artportalen att alförrädarna ännu fanns kvar, och då kände jag starka vibrationer att om jag gör ett sista försök, så lyckas jag. Och så gick det.

Körde de modiga 107 km till lokalen, klättrade upp till fågeltornets tredje våning, hittade ejderflocken, och inom tre minuter fick jag syn på en som var betydligt mindre och kompaktare än ejdrarna, höjde förstoringen, och Bingo! En vacker alförrädar hanne, första som jag sett.

Tidigare har jag bara sett honfärgade, och de ser rätt så trista ut. Fågelvärlden är inte som vår värld, där oftast damerna är betydligt vackrare ...

Efter en stund hade jag två hannar och två honor i tuben, i bra morgonljus. Eufori. Samtidigt passerade flyttande stor- och smålom. Spädde på artlistan till 140 jämt.

Hemkommen snabb omställning till det "civila", igen i bilen och nu österut. Har kursveckoslut med mina adeptrar i Kotka där vi skall fotografera fiskar i Kotka Maretarium.

Svårt att kombinera

Bidde istället en hare. Friskala, Åbo 19.4.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 109/365.

De två senaste kvällarna har jag missat två fina fototillfällen pga att kameran bytts mot stativ och tubkikare. Bilden ovan (substitut ...) togs från bilen, när jag körde från ett fågeltorn där jag stått på första parkett i bästa ljus och studerat en gammal vitstjärtad havsörn fånga en stor gädda. Eftersom det sällan går att kombinera fågelskådning med fotografering (båda kräver tung och klumpig utrustning) gäller det att välja, antingen eller. Och sällan blir det spännande bilder från ett fågeltorn ...

Havsörnen parkerade sig på en vackert svartblå is (som nätt och jämt höll örnen) i bästa fina kvällsljus alldeles framför fågeltornet (nog på betryggande avstånd) inom helt ok fotoavstånd för 500 mm + 1,4x.

Men visst var det också en njutning att studera örnen äta på en gädda i bra förstoring i tubkikare, omringad av en flock kråkor.

Igår kväll gick jag till ett annat fågeltorn med stativ och tubkikare för att söka en ägretthäger som setts i området (som jag sen såg). Men, på vägen dit genade jag genom en ädellövskog och vad träffar jag på där om inte en vitryggig hackspett (hane) som i ett mjukt och fint ljus (tunna moln) kollade in olika träd på rätt nära avstånd. Aldrig tidigare har jag sett vitryggig hackspett så bra, och så nära, och så länge. Och så står jag där utan kamera och teleobjektiv. Typiskt. Denna individ har övervintrat i området, jag såg den i vintras några kilometer bort, i samma träd som en tretåig hackspett, när de kivades om en matbit ... Också då var jag utan kamera, men de var högt uppe i ett träd - skulle inte ha blivit någon höjdare.

Men det viktigaste är ändå att njuta av våren.

Såg också en pilgrimsfalk idag, på väg norrut. Har nu fått ihop 136 arter, trots att jag missat många (alförrädare, praktejder, ringtrast, kungsfiskare etc.).

Smältpunkten närmar sig

Ensam bland ruttnande is. St Karins 18.4.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 108/365.

En förkämpe

Håller upp himlen. Friskala, Åbo 17.4.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 107/365.

Har njutsamma stunder med text och bild, i sällskap med Ansel Adams böckerna som jag fick igår.

Det som många idag kanske inte vet är att han var en otrolig naturvårdskämpe, som tog honom hela vägen till Vita huset och möten med olika presidenter. Skulle han leva idag hade han inte något gott att säga om Trump, som är rena rama döden för amerikansk natur.

I boken "Our National Parks" skriver han: "I believe the approach of the artist and the approach of the environmentalist are fairly close in that both are, to a rather impressive degree, concerned with the affirmation of life."

I en annan bok skrev han: "Wilderness is rapidly becoming one of those aspects of the American dream which is more of the past than of the present."