Med leriga skor
I sagoskogen
Solnedgång i Kuusamoskog. 2.3.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 61/365.
Jag hade så bråttom (till sen middag) när jag satte in bilden att titeln blev vad den blev. Håller med Sten (i kommentar nedan) att det snarare handlar om en sagoskog, än en spökskog. Eller helt enkelt en Muminskog; många ser ju ut som mumintroll! Dessa snöstatyer hittas bara på högre höjder men det är helt enkelt otroligt hur träden klarar av tyngden ...
Svår att hitta lätt att fotografera
Tallbiten provianterar. Gravgården i Rovaniemi 1.3.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 60/365.
Gravgården i Rovaniemi stad i finska Lappland är ett paradis för bärätande fåglar. Där finns minst 500 rönnar, och de visade sig ännu vara fyllda med bär! Och det lär vara likadant i stora delar av Lappland. Inget under att vi haft så få sidensvansar eller tallbitar i södra Finland i vinter.
Genast jag klev av tåget under förmiddagen, och hämtat ut bilen, körde jag till gravgården för att söka tallbit. En tajgafågel som inte är alltför lätt att hitta under året.
Jag gick runt, runt minst en timme. Inte ett ljud, inte en rörelse, inte en fågel. Men jag gav mig inte. Jag såg hur mycket bär där fanns, ok - de är ju inte längre så fräscha, men när det är en meter snö och ont om annan mat, är det dock bra fågelmat.
Jag visste att det fanns fåglar där, spåren på snön under vissa rönnar talade sitt tydliga språk Jag stannade och lyssnade massor med gånger, och till slut - ett mycket svagt läte. Jag försökte lokalisera ljudet, tittade uppåt, och vad ser jag - två tallbitar 3 meter ovanför mig! Bingo! Art nr 74 i år (februari var urusel månad, fick bara två årsarter ...).
Gick till bilen för att hämta 500 mm + 1,4 x samt monopod. När jag kom tillbaka var de två fåglarna försvunna, men efter en stunds sökande hittade jag dem, nu tillsammans med tre till, alltså fem tallbitar. Kunde obehindrat fotografera dem så nära jag bara ville, de är fullständigt orädda för oss människor.
Inget under att de i tiden kallades för dumsnut, och lät sig lätt fångas på den tiden när man i Fattigfinland och Fattigsverige fångade trastar, sidensvansar och tallbitar och sålde dem som kramsfåglar på torgen.