Alltid lika spännande att öppna

Direkt från tryckeriet. Åbo 28.2.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 59/365.

Det är alltid lika spännande att öppna en låda med trycksaker levererat från ett tryckeri. Det är så mycket som kan gå fel. Detta är årets version av BioFoto Finlands årsbok, som vi gett ut sedan 2012.  Och det mesta är ok, kanske vissa bilder känns aningen mörka, men inte så att det stör precis. Att få rätt briljans på pappersbilder i trycksaker, är inte alltid lätt.

Resultatet för detta nummer är 94 sidor innehållande 27 illustrerade artiklar producerade av 20 duktiga BFF medlemmar. Ett sätt för medlemmar att kunna publicera sig; jämfört med utställningar är en publikation en produkt som lever länge.

Strax under 100 sidor är ganska lämpligt för en dylik publikation; unik i sig i Svenskfinland.

Så här ser årsboksproduktionen ut sen starten 2012:
(Redaktör: Håkan Eklund/Layout, teknisk framställning: Magnus Östman)

2012 = 72 s + pärm (4 s) = 76 sidor
2013 = 92 s + pärm (4 s) = 96
2014 = 96 s + pärm (4 s) = 100
2015 = 116 s + pärm (4 s) = 120
2016 = 96 s + pärm (4 s) = 100
2017 = 104 s + pärm (4 s) = 108

(Redaktör: Håkan Eklund/Layout, teknisk framställning: Johan Ulfvens)
2018 = 92 s + pärm (4 s) = 96 sidor

I dessa tider när det mesta flyttas till nätet är det ändå bra med riktiga trycksaker; vill någon om 100 år skriva något om naturfotografering i Svenskfinland är det synnerligen osäkert att de hittar något i cyberrymden, däremot nog dessa trycksaker. Nätet är bra för nuet, och det operativa inom en begränsad räcka av år - men om tidsperspektivet förlängs till decennier och sekler, finns åtminstone denna årsbok på papper kvar i något arkiv.

PS. Det visade sig att detta nummer inte trycktes i Vasa, där vi alltid tryckt, och där de har alla "inställningar fixade"  för oss ... De hade skickat materialet till ett tryckeri (samma bolag) i södra Finland, som inte gjorde ett lika bra jobb. Tyvärr. En del bilder är på tok för mörka ... Finlir? Ja, men det är det som gäller, som gör skillnaden.

Fina intervjuer

Nej, det är inte havet. Hirvensalo, Åbo 27.2.2017, - 20 C. Foto: Håkan Eklund. Nr 58/365.

Sitter med en bunt Natur & Foto (Norge) och läser intervjuer med naturfotografer som inleder varje nummer.

Plötsligt inser jag att dagens bild är otagen, det är sent, minus 20 C ute, och jag har faktiskt ingen lust att dra ut med kamera och stativ. Går till köket för att hämte en liten Underberg, för att fundera. Ser plötsligt reflektionen i kylskåpsdörren från en liten bordslampa på köksbordet, påminner mig om solnedgången över Oravaisfjärden.

Hämtar kameran ...

Ansels minnen

När bekvämligheten tar över.  Åbo 26.2.2018. Foto: Håkan Eklund. 57/365.

Alltid lika intressant att lära sig mera om personen bakom ex. bilder, eller böcker. Betar av Ansel Adams självbiografi (339) på engelska, som ger en helt ny syn på den kända landskapsfotografen. Det sistnämnda kunde han ju inte livnära sig på, utan han jobbade med en massa andra uppdrag: kommersiell fotografering, olika typer av organisationsengagemang etc.

Ibland berättar han hur olika kända bilder kom till,  samtidigt som lär jag mig mera om andra kända samtida fotografer, som t.ex. Edward Weston.

Den sistnämnda hade inget körkort och en gång när Ansel Adams skjutsade hem Weston till Carmel från Santa Barbara där Weston hade öppnat en utställning såg Ansel ett potentiellt motiv ur ögonvrån, men körde vidare. Men det han sett gav honom ingen ro, han svängde bilen och så körde de tillbaka. Också Weston hade sett en potentiell bild, men inte sagt något, ville inte störa körandet. Så föddes "Boards" och "Farm near Santa Barbara". Året var 1942. Platsen var en svinfarm ...

Glädje i snö

Från söndagspromenaden.- 10 C i snålblåst. Åbo 25.2.2018. Foto: Håkan Eklund. 56/365.

Om att skjuta på måfå

Skymning; skott på måfå genom bilruta. Reso 24.2.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 55/365.