Om att drömma sig till vildmarken

När naturen får sköta sig själv. Runsala, Åbo 14.1.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 14/365.

När jag var ung drömde jag om att bo i en trappers cabin på en flodstrand i Alaska, eller vid en fiskrik insjö lång inne i Canada, och leva av jakt och fiske. Jag hade förstås matat mitt undermedvetna med böcker om vildmarksliv (bl.a. norrmannen Helge Ingstad och finlandssvensken Erik Munsterhelm).

Idag när jag traskade i skogsområdet ovan vaknade dessa tankar till liv igen. Visst har jag besökt skogsödemarker i Canada, men aldrig bott där. Min barndomskompis från hembyn gjorde det, och är där (B.C, Canada) fortfarande. Och han har i decennier jobbat som jaktguide och haft en trapline vid Stikinefloden som var större än Finlands största nationalpark. Men det är en annan, lång historia.

Skogen ovan ligger på grannön Runslala. Hur spännande den än är, är skogen ändå bara en liten spillra arealmässigt sett. Bilar och fartyg hörs vart man än går ...

Men jag är glad att Åbo stad låter många skogsområden sköta sig själva rätt långt, men så finns det också tretåig hackspett, vitryggig hackspett och mindre hackspett i skogarna. Som är beroende av döende träd, förmultnande virke - dvs. sådant som inte längre finns i ekonomiskogar.

Spindelgrottan vid ån

Ljus- och miljökonst intill stadsteatern i Åbo. 13 januari 2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 13/365.

Behövs inte mycket för att bli glad

Lite rimfrost nära vatten piggar upp. Åbo 12.1.2018. - 2 C. Foto: Håkan Eklund. Nr 12/365.

Börjar likna något

Första kalla natten, från klibbalslunden. Åbo 11.1.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 11/365.

En av många

En vägkant längs vägen till jobbet. Pemar 10.1.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 10/365.