Med leriga skor
Det var inte alls meningen
Kunde inte låta bli. Runsala, Åbo 3.5.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 123/365.
Nej, jag hade inte tänkt ta en enda bild av blåsippor eller vitsippor i vår. Men vad gör man; kom in i en starkt solbelyst skog - hårt ljus, absolut inget att fotografera. Och så ser jag en enkel blåsippa i ett skuggparti, intill en murken trädstam, och vad gör jag - jo, tar en bild med teleobjektiv. Som en ryggmärgsreflex.
Senare hittade jag en mindre hackspett hona, som jag följde, ibland rätt nära, men kunde inte komma till "skott".
Så det fick bli sippan som blev dagens bild ... sorry ...
Bara bokskogen som fattas
Vid vägkanten. Åbo 2.5.2017. Foto: Håkan Eklund.
Kvällsvandring i ett ljudlandskap som bara andas vår. Sjungande tal- och rödvingetrastar, rödhakar och annat trevligt.
Men med samma svala temperatur och vårkänsla som nere i Skåne - det är bara bokskogen som fattas ...
En lång dag på sjön
Artisten. Viking Grace. Första maj 2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 121/365.
Det är märkligt hur mycket längre det känns att åka mellan Stockholm-Åbo (eller vice versa) dagtid, jämfört med nattbåten. Med nattbåten har man knappt hunnit somna när man är i hamn, och skall ut.
Dagtid känns de 10 - 11 timmarna som en evighet, trots det vackra skärgårdslandskapet. Trots bekväm hytt, jobb vid datorn, timmar med en god bok - blev det en del vandringar av och an på fartyget. Satt en stund och njöt av underhållande musik i "danshaket", med kameran intill. Kom ihåg att jag tagit en identisk bild (som denna) av Lill-Babs på en Restaurang Waskia i Vasa 1978; tiden går.
Valborg på en Södermalmspub
Femte generationens Stockholmare. Södermalm, Stockholm 30.4.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 121/365.
Historiskt att tillbringa Valborgsmässoafton på en lokalpub i Södermalm. Jag och kompisen var tvungen att ta en hotellnatt i Sthlm när våra bilar inte rymdes på båten till Åbo.
Vi drog ut på stan i skymningen och hamnade på en pub som jag kände igen; satt där en kväll under vintern när Hammarby fotbollsfans hejade på sitt lag. Bra stämning. Jag har alltid gillat lokala ställen; äkta på något sätt.
Nu råkade vi sätta oss på platser "reserverade" för lokala, fick två charmanta damer som sällskap så småningom, som visade sig vara femte generationen Stockholmare - barfota sådana. Kul. Vi hade synnerligen konstruktiva och intressanta diskussioner. Tills det var dags att sticka; morgonbåten från Sthlm startar obarmhärtigt tidigt.