Nytta med nöje

Från svärmors balkong. Åbo 3.4.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 93/365.

Av någon outgrundlig anledning måste jag hela tiden ha något att läsa. Och helst på papper. Visst kan jag sitta och läsa vad som helst från datorn, eller från min smartphone - men helst skall det vara tryckt på papper.

Old school - javisst, men det är som att fotografera landskap som är old school i sig ...att stå där med kamera på stativ.

Det är processen i sig, det lugna, det eftertänksamma, det terapeutiska - som gör sitt till att det blir en stund av njutning. Att läsa på papper ...

För mig signalerar datorn arbete, likaså telefonen. Men en bok, en tidskrift, en tidning - signalerar njutning. Helst i favoritfåtöljen, eller soffhörnet, eller vilket ställe som helst - varsomhelst. Har jag en bra bok med på en resa kan jag sitta i timmar och vänta på ett flyg, eller i ett flyg, eller i en buss, eller i ett tält på den grönländska tundran - och inte störas av att timmarna går.

De senaste månaderna har jag fått för mig att försöka läsa alla Lee Child-böcker (oftast 400 - 500 sidor tjocka) som jag hittar (främst på antikvariat), och helst läser jag dem på finska eller engelska. Orsak? Ja, då har jag bättre samvete att följa med Jack Reachers görande och låtande, som oftast går sakta framåt, dvs. att samtidigt få nytta av att öva "främmande språk" ...

Se där det eviga nyttotänkandet. Luther som hela tiden tittar en över axeln.

Intryck vid en stilla sjö

Kricka i solnedgång. Lundo 2.4.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 92/365.

I kvällningen står jag i skogskanten till den lilla fågelsjön. Lyssnar, spanar med kikaren och njuter av den stilla kvällen. Sångsvanparet som häckar i sjön har funnits på plats redan innan isen smälte för någon vecka sen; de provianterar i den bortre ändan, en bit från fågelobservationsplattformen med en handfull skådare. Dit har jag inte har lust att gå just nu; ibland vill jag bara vara du med naturen, utan att vara social.

Bara ta in ljud- och synintryck, på tumanhand med naturen.

Förutom några krickor, knipor och sothöns är det mest gräsänder i sjön. Svarthakedoppingarna har inte kommit än. Jag tar några bilder av gräsänder och krickor som simmar förbi på avstånd; har inte lust att desto mera fotografera. Vill bara njuta av stunden. Björkarna i sumpskogen bakom speglar sig vackert i det svartnande vattnet; om en kvart har solen försvunnit bakom skogen i väster.

Senaste vår höll ett duvhökspar till i skogen runt sjön, högre upp från stranden där granskogen står tät. Tyvärr är området rätt litet. Ett av de många små skogsfragment som man får nöja sig med; spillror av en naturliga skogshelhet som inte längre finns.

En bofink sjunger intill. Två tofsvipor spelflyger över maden och en flock starar passerar. Det är vår i luften. Äntligen.

Ett stilla vårregn

En av stadens många restaurangbåtar. Åbo 1.4.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 91/365.