Den onda världen

Tvärgata i Borgå gamla stadsdel.  7.4.2017. Foto: Håkan Eklund.

Det är bedrövligt hur underutvecklad människan är än idag. Ondska på ondska som inte leder framåt. Och att köra ihjäl oskyldiga människor i olika städer runt om i Europa, och nu senast i Sthlm, är väl feghet i högsta potens.

Lite mera verkstad

Sonen kollar Syriennyheter på mobilen, i studielyan. Helsingfors 7.4.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 97/365.

En av de stora skillnaderna mellan USA och Ryssland är det fria ordet. Kolla in alla "Late Night Shows" på olika tevekanaler i USA, och de skojar friskt med trumpen, varje dag. Likaså rapporterar alla printmedier varje steg som tas i Vita huset; många i mycket kritiska ordalag. Så kan man göra i en rättsstat.

Den typ av offentlig feedback har ju Putin putsat bort, han har ju effektivt tystat alla fria mediekanaler. Den som försöker göra samma som man gör i USA putsas hastigt bort. Inget under att trumpen har känt en viss beundrar för systemet i Putinland.

Men nu plötsligt, när trumpen och hans närmaste agerade mot nedrig användning av giftgaser mot civila, och slog näven i bordet - har det för första gången kommit positiva uttalanden från de mest kritiska kanaler. Sådana som al-Assad (och Putin ...) förstår bara "hårt-mot-hårt-språket"... Tyvärr.

Vad som händer näst, blir en utmaning.

President Donald J. Trump was right to strike at the regime of Syrian President Bashar al-Assad for using a weapon of mass destruction, the nerve agent sarin, against its own people. Mr. Trump may not want to be “president of the world” but when a tyrant blatantly violates a basic norm of international conduct — in this case, the ban on using chemical or biological weapons in armed conflict, put in place after World War I — the world looks to America to act. Mr. Trump did, and for that he should be commended.

The real test for Mr. Trump is what comes next.

https://www.nytimes.com

Den tjocknäbbade

Coccothraustes coccothraustes. Åbo 6.4.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 96/365.

Artnamnet stenknäck nämns av Linné i samband med att han upptäckte arten som svensk fågel i Vegeholm 16.7.1749. Namnet torde alltså ursprungligen vara ett skånskt dialektnamn som syftar på artens vana att knäcka t.ex. körsbärskärnor med sin kraftiga näbb.

Linné nämner också kirskfågel (körsbärsfågel) som ett alternativt namn.

Allt detta enligt Tommy Tyrberg i Vår Fågelvärlds suplement nr 24 "Svenska fåglaras namn, ursprung, historia och innebörd" (82 s, 1996).

En nyttig publikation för den vetgirige.

Långa ljusa

Om murar kunde tala ... Åbo slott 5.4.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 95/365.

En fin vårdag och en fin vårkväll. Senaste natt anlände massor med trastar; rödvingetrastar sjöng i kör i kvällningen.

Såg första bergfinken och noterade 1000 vitkindade gäss på grannöns åkrar.

Härligt med vår och långa ljusa kvällar.

En gnutta nostalgi

Betongförädling. Åbo 4.4.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 94/365.

Då och då brukar jag köpa ett lösnummer av The Guardian Weekly, en tidning i behändigt format (dryga A4:an) med ca 50 sidor.

Ett nummer räcker för många dagars ströläsning om världens gång;  "A week in the life of the world" är tidningens slogan.

Bland alla specialrapporter (om trumpar, kineser och annat folk), om större helheter och händelser hittar jag plötsligt en liten spalt om ornitologi, skriven av Mark Cocker där han filosoferar kring tofsvipan, en vårfågel som präglat hela hans uppväxttid (också min).

Nu har 65 procent av populationen försvunnit från UK (effektiv-jordbruket ...).

Samma Mark Cocker har skrivit en bok som var ett verkligt nöje att läsa. Titeln "Birders Tales of a Tribe" (2001) handlar om fågelskådare och skådningens utveckling i Storbritannien, med massor av dråpliga historier - samtidigt som den är ett tidsdokument.

I boken har jag noterat att den inhandlades 18.7.2003 i Stockholm, i samband med en Rolling Stones konsert; en notering som gör boken än värdefullare (nostalgi ...).