Om att utmana sig själv

En favorit att avstå ifrån. Kimito 2.1.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 02/365.

Nästan varje år har jag, liksom så många andra, inlett en viktminskningskampanj efter julhelgen. Inte för att jag egentligen äter mera än vanligt under jul och nyår, men med en del extra "skålande" och en massa onödiga efterrätter och annat onödigt gott blir det ändå för mycket av det goda (de goda kalorierna ...).

Alltså läge för action ..

Och nu, nu kör jag igång igen. Och jag vet faktiskt vad jag skall göra, och hur det skall gå till, jag har lång erfarenhet.

Det gäller bara att vara disciplinerad, som låter enkelt, som det nog inte är i längden.

Egentligen har alla mina viktminskningsprojekt misslyckats, men i sig ändå lyckats. Dvs. jag har varje år satt på bromsen när vågen visar 10 kg extra, sen tar jag ner kilona under året - sen i något skede glömmer jag bort det hela, och sakta men säkert kryper vikten upp igen. Och då slår jag på bromsen igen.

Allt detta har gjort att vikten aldrig har ackumulerats till någon hopplös nivå, utan hållits på en hanterbar nivå.

Och jag vet, det hjälper inte att vara flitig motionär (som jag är ...) för att få resultat, det är nog via matrenovering som de största segrarna över extra kilon skapas.

Min svaghet är bröd, dvs. kolhydrater. Jag älskar gott bröd. Jag behöver bara avstå (åtminstone minska intaget ...) från bröd (och öl), och mina extra kilon börjar trilla ... 

Från och med i morgon. Punkt.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Katabolism
Kolhydrater börjar brytas ner redan i munnen av enzymer som finns i saliven. De fortsätter sedan att brytas ned till kortare och kortare sackaridkedjor tills de blir monosackarider, till exempel glukos. Glukoset tas sedan upp i blodet och transporteras ut till cellerna. När glukoshalten i blodet, blodsockerhalten, stiger utsöndrar bukspottkörteln insulin. Detta gör att cellerna tar in mer glukos. Glukos kan användas som energi av alla kroppens celler. Celler, framför allt muskelceller och leverceller kan spara på glukos i form av glykogen men bara en begränsad mängd (ett par hundra gram). Ifall glukoshalten blir för stor så ombildar kroppen det till fett.

Robin på två kontinenter

I utskärgården. Rödhake, Utö i december 2016. Foto: Håkan Eklund.

Råkade snubbla över denna bild när jag raderade bilder från min hårddisk; en övervintrande rödhake på en ö ytterst i havet.

Rödhaken som heter "Robin" på engelska är engelsmännens julkortsfågel, ungefär som domherren brukar vara en typisk svensk/finsk julfågel.

I Nordamerika gav engelska invandrare namnet robin för en trast med samma färg på bröstet:
https://en.wikipedia.org/wiki/American_robin

Trehundrasexiofyra kvar

Ett bra sätt att vakna. Helsingfors 1 januari 2017. Nr 01/365. Foto: Håkan Eklund.

Att både avsluta ett år och inleda ett annat i huvudstaden var uppiggande. Ca 80 000 människor hade samlats vid Medborgartorget ett stenkast från riksdagshuset i centrala Helsingfors där landets 100:e självständighets-år uppmärksammades med en handfull fina artister. Bra stämning.

En stor del av centrum var avstängd för trafik och det kändes fint att vandra omkring på gator utan att bli störd av bilar. Trots att de flesta inte var helt nyktra vid midnatt var det inget större fel på ordningen.

På bilden ovan har en nymornad son, som inte sovit många timmar, fått föräldrar på ett kort besök. Och då kommer gitarren fram; ett bra sätt att inleda ett nytt år, och en ny dag.