Bäst att passa på

Från morgonens fot- och fotovandring i kyla. Hirvensalo, Åbo 5.1.2017. Foto: Håkan Eklund.

Det är så sällan det är "svinkallt" i Åbo så jag passar på att "njuta"; kom nyss in från en 45 min stavgång i skogen, med pannlampa med minus 18 C på mätaren.

Testade ett nytt koncept med handskar, och frös inte det minsta om fingrarna. Däremot inte nöjd med jackan som inte "andades" tillräckligt; tycker att det är viktigt att testa utrustning och veta exakt vad som passar i olika temperaturer och väder.

Har kommit underfund med att en massa belysning längs en promenadväg släcks kl. 22, efter det är det trevligare att dra ut i mörkret. Önskar bara att det kunde finnas nattljud i naturen, som i tropikerna ... Men det var knäpptyst. Halvmåne gav lite extra stämning.

Skulle ha fyllt nittio idag

En 1950-tals familj i svenska Österbotten;  Oravais busstation 1954.

Hittade en gammal bild där föräldrarna Helmer och Margit Eklund skall iväg med bussen någonstans, med sina tre barn. Senare (1956 och 1960) blev det två yngre bröder till.

På bilden står jag till höger i luva, måste ha varit en sval sommar; shorts och luva ...

Jag verkar inte vara alltför intresserad av fotografen och har troligen skor som jag ärvt av min syster? Jag har långt och lockigt hår; månne vi är på väg till en studiofotograf i grannkommunen Vörå. Just sådana kläder hade vi på under den sittningen.

Pappa var född 5 januari 1927; idag skulle han ha fyllt 90, salig i minne. Jag har enbart positiva minnen av min far (och mor), förutom det att jag inte fick ha långt hår som tonåring under 1960-talet ... Det var pappa som klippte oss pojkar, med stadig hand.

Skulle han ha varit född ett år tidigare hade han hamnat till fronten, och slutskedet av kriget mot Röda armén med svåra strider på Karelska näset, med tusentals stupade och sårad.

En turgubbe. Det var massor med unga män i Finland som stupade, eller invalidiserades i kriget, som aldrig kunde bilda familj.

Också det något att tänka på i år i ett jubilerande Finland (100 år av frihet, som gått igenom fyra krig: frihets-/inbördeskriget 1917-18, vinterkriget 1939-40, fortsättningskriget 1941-44, Lapplandskriget 1944-45). Under det första mellan "vita" och "röda" (kommunister o ryssar ...) i eget land, de två mittersta mot ryssarna och det sista när tyskarna skulle jagas ut ur Lappland.

Massor med motiv

Minus 20 C - morgon. Hirvensalo, Åbo 5.1.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 05/365.

Bäst att passa på med frostbilder så länge det är kallt; det lär blir mildare snart igen. Också kul att testa utrustningen i ordentlig kyla; allt funkade. Förutom att jag nog började frysa i fingrarna när jag pillrade med kameran ... Vet vad jag tar med nästa gång (stora "påshandskar" att dra över mina ylle(finger)vantar). Men kameran klagade inte.

Sen när jag kommer hem brukar jag ofta låta kameran ligga kvar inne i en dunväst i bilen, tar bara in minneskort och batteri. Så slipper jag bry mig om temperaturskillnader; å andra sidan har det aldrig varit något problem heller. Jag brukar låta kameran ligga kvar i en fotoväska nära ytterdörren i tamburen, och då hinner den i lugn och ro anpassa sig till innetemperatur.

Brrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr

Fryser till. Hirvensalo, Åbo 4.1.2017, minus 11 C. Foto: Håkan Eklund. Nr 04/365.

Nu har vi hälsningar från Sibirien; friska vindar med riktig vinterkyla.Bra. Synd bara att det inte kom snö innan (åtminstone skridskovänner gillar kyla utan snö ...).

Gjorde en tur till mina olika fotoställen och hade turen att träffa en pratsam man som bodde naturskönt vid havet. Han hade hämtat dagstidningen och var på prathumör.

Det intressanta är att alltid när jag vandrar runt med kameran på stativ så tror alla att man är ornitolog, stativ = tubkikare = fågelintresserad.

Ok, nu råkade jag också vara det, men hade nog bara ett ynkligt vidvinkel på kameran. Hur som helst, mannen berättade att  berguven (huuhkaja på finska, det språk som mannen pratade, som de flesta på ön gör ...) hade börjat höras på kvällarna.

Och jag som i åratal sökt berguv på min ö utan att höra någon, trots att terrängen borde vara optimal. Nu vet jag vart jag skall styra färden under lämpliga kvällar ... för ugglelyssning.

PS Minus 20 C på kvällen, kunde inte låta bli att göra mina varv i skogen med pannlampa för att testa mina Kuusamohandskar ("långskaftade") och Islandsmössa. Mådde som en prin i kylan; dessutom blåste det.

Tacksam för så lite

Bättre än inget. Satava, Åbo 3.1.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 03/365.

Sitter i timmar och jobbar med mina kursdeltagares texter, far ut ett slag för att ta dagens bild, och kommer tillbaka.

Växlar några ord med grannarna, om hur uppiggande det är med lite snö. De tittar stort på mig när de hivar in sina kappsäckar i bilen. De säger att de föredrar väntande värme på Kuba. Dit de tydligen är på väg.

Och jag står där, och är inte det minsta avundsjuk! Det är jag nog lite stolt över. Jag kan glädja mig åt lite nysnö i lugn och ro.

Jag har tillbringat ca 400 veckor i tropikerna, i olika världsdelar, det är 400 semesterveckor av tillvaro i värme, om man räknar om det till dylika mått. Mera än vad någon hinner med under sitt liv ... Men jag jobbade hela tiden.

Och jag unnar mina grannar en vecka (eller två, vad vet jag) på Kuba, och är själv nöjd med några centimeter snö. Alldeles på riktigt. Det är väl också en del av den mognad som infinner sig med åren?

Ok, jag har aldrig sett Kuba (närmast varit i Florida), och skulle gärna se landet innan det blir helt "amerikaniserat", men någon sådan resa känner jag inte för just nu.