Foto på papper

Från Norge, Sverige och Finland. Åbo 25.11.2016. Repro: Håkan Eklund. Nr 330/366.

Ja, de tar utrymme i fysisk form, och visst kan man läsa dem på nätet. Men någon njutning måste man väl unna sig, som att sitta i favorithörnan med en riktig tidskrift i hand. Och bläddra. Titta. Läsa. En verklig njutning under mörk senhöst. Dessutom är läsupplevelsen mera intensiv och givande, inget kan klickas bort på en bråkdels sekund. Och jag gillar att studera layouten, helheten. Produkten.

Den bistra blicken på bilden tillhör David Bailey, en legendarisk brittisk fotograf som det till och med gjorts en film om.

Jag gillar den finska Kamera tidskriftens logo högst uppe = inte en dag utan en bild ...
Upplagan är stor; tidskriften har 61 000 läsare i Finland.

Rundgång

Selfie. Ekotorget, Åbo 24.11.2016. Foto: Håkan Eklund. Nr 329/366.

Hade ärende till en däckservicefirma och stack mig in till Ekotorget (second hand shop) i samma område. Såg böcker i bokavdelningen från Sydafrika och Swaziland, de såg bekanta ut, öppnade, och såg att de tillhört mig ... inköpta under resor i RSA/Swaziland 1992-94; världen är liten.

Hur de hamnat dit har jag ingen aning om. Dock böcker som jag i något skede sorterat ut, för att få utrymme för nya. Och jag har aldrig sålt gamla böcker, jag brukar donera dem till olika ställen.

ISO 500 - väder

Ljusaste tiden. Hirvensalo, Åbo 23.11.2016 kl. 11.30. Foto: Håkan Eklund. Nr 328/366.

Låga moln och duggregn under en årstid som kräver attityd och fokusering. Gärna med mera arbete än vad man hinner med ... Att man glömmer den "yttre världen".

Bilden tagen genom våt vindruta, 70-200 mm på fri hand med största bländare (2,8), ISO 500  och 1/125 s. I halvmörkret ...

Tre bröder i Rockford

Fr.v. bröderna Arvid, Emil och Erik i Rockford, Illinois, USA 1923. Ur Rune Lygdbäcks familjearkiv.

Härom dagen fick jag från min småkusin Rune L en värdefull och för mig obekant bild, där min morfar (Arvid) och Runes farfar (Emil) poserar i en fotostudio i svenskstaden Rockford i delstaten Illinois. Tillsammans med Erik, den tredje i brödraskaran (som jag sökte upp i Rockford 1981, när både Arvid och Emil var döda).

Rune skriver: - - - "Eftersom Emil var i USA (Kanada?) när min far föddes 23.6.1923, måste de ha rest i slutet av 1922 eller början av 1923 från Åbo. Vet inte säkert, om USA var första destinationen men min farfar torde i något skede också ha varit i Kanada. Jag minns att pappa någon gång berättade om att Emil genom att låtsas vara amerikan (?) tog sig över gränsen till USA. Kanske var Kanada första destinationen?"

Allt detta påminde oss om att vi borde ha frågat mera när vi var yngre, när två generationer bakåt kunde ha svarat på en massa frågor. Som nu är svårt att åtgärda; de flesta som visste något är döda. Och minnet är en dålig dagbok ... (om sådant som man hört som yngre, men inte tecknat ned).

Jag och min fru tillbringade ett halvår på "luffen" i USA och Canada 1980-81. De första månaderna bodde vi hos min ungdomskompis från hembyn som emigrerat till New Jersey och jag jobbade med honom och hans arbetsgivares firma på Manhattan (installation av specialgolv för datarum i affärsskrapor i Downtown). Innan jag for hade jag fått ett uppdrag av mormor, att ta reda på om hennes mans bror Erik Beck ännu levde. På den tiden var jag inte släktintresserad, och visst inget om morfars bröder, men jag lydde.

Under senhösten 1980 frågade jag en kväll kompisen Johan, som vi bodde hos, om det finns några möjligheter att ta reda på Erik Becks telefonnummer? Jag hade ju postadressen, som jag fått från mormor. "Såklart sade Johan, det är bara att ringa nummerförfrågningen ...".

I USA hade de detta "digitaliserat", det tog några sekunder att få numret, jag ringde Erik, och han svarade ... Jag trodde inte att det var sant! Detta var ju bara ett dunkelt namn ur en gammal släkthistoria. Sen när vi for vidare västerut under vintern 1981, stannade vi i Rockford, och sökte upp Erik. Som jag sen skrev en helsides artikel om i Vasabladet, som publicerades 25.2.1982. Men det är en lång historia.

Min morfar Arvid hade farit till Amerika 1915, genast efter att han gift sig med mormor Elisabet. Han behövde pengar för att kunna lösa ut hemmanet från sina svärföräldrar, som han gjorde. Men det tog honom 7 år av arbete i olika delar av USA, både i skogsarbete (Washington state), gruvarbete (Butte, Montana) men största delen av tiden som husbyggare i Rockford, Ill. Hans två bröder Emil och Erik "joinade" honom 1922 eller 1923, ingen av dem kom någonsin tillbaka till Finland.

Ett mångfacetterat familje-/emigrantöde; ett av många.

Men det vet jag: mina diskussioner med morfar om hans tid i Amerika, sådde fröet hos mig att också upptäcka världen ...

Brödernas riktiga efternamn var Agnisbäck, födda på en bondgård på Dalabacken i byn Komossa i den lilla kustkommunen Oravais (där Sverige förlorade Finland till Ryssland nere på ängarna vid Fjärdsändan, under slaget i Oravais hösten 1808 ...). Men i Amerika kunde ju ingen ta till sig ett dylikt invecklat släktnamn, de förkortade efternamnet till Beck. Hemkommen ändrade morfar namnet till Bäck, dvs. sista halvan av ursprungsnamnet.

Vid byvägen

I väntan på snöfall. Kimito 22.11.2016. Foto: Håkan Eklund. Nr 327/366.