Stämningsfullt

Karelsk kulturmöte. Vuokkiniemi, Ryssland 15.8.2016. Foto: Håkan Eklund. Nr 228/366.

Jag har nog svårt att tänka mig att ett besök av 10 naturfotointresserade skulle locka fram denna typ av gästfrihet och respekt i våra egna små samhällen i Finland/Sverige, som vårt korta besök i Vuokkiniemi resulterade i.

På nolltid hade vår värdinna Maria Filippova (står längst till vänster) kallat ihop sina vänner och sen uppträdde de för oss i folkdräkt med ett antal folksånger från området. En måndagseftermiddag i augusti.

De är stolta över sin karelska identitet och kultur och de lyckades nog framkalla emotionella vibrationer hos oss med sina ibland vemodiga, ibland hurtfriska sånger. På karelska, som är en finsk "dialekt".

Innan den stora ledaren i landet stökade till politiken och de internationella relationerna, hade de då och då turistgrupper på besök i byn, som saknar hotell/motell eller motsvarande. Men många har en gäststuga, gästrum, eller också upplåter man sitt eget hem för de som vill övernatta.

Nu är det glest mellan grupperna, många är rädda att resa till Ryssland, men när det gäller denna avlägsna del, så har de ju inget med den internationella politiken att göra.

Här går allt sin gilla gång, som alltid. Ett ställe som jag verkligen gillar, ett ställe där förnöjsamhet råder - trots att de inte har det så ekonomiskt välställt som vi har det.

I Vuokkiniemi

Söndag i Vuokkiniemi. 14.8.2016. Foto: Håkan Eklund. Nr 227/366.

Bara så skönt att komma till ett ställe där man verkligen kan tala "lugn och ro". Inte en båt på sjön, inte ett motorljud, bara så fridfullt. Det är söndag i den rysk-karelska byn Vuokkiniemi med ca 400 invånare.

På förmiddagen vandring i byn med vår värdinna Maria Filippova, på eftermiddagen tog hennes man Mikko oss ut till en vacker ö (sandstränder runt hela ön Lietosaari ). Mitt i båten hade han staplat upp en massa "lasttrallar" att sitta på, och plötsligt rymdes 12 personer i båten.

På bilden ovan skall Mikko ta en tupplur medan hans dotter Julia riggar upp samovaren för att fixa te till gruppen.

I en gränskultur

I Venehjärvi, ryska Karelen. Foto: Håkan Eklund. 13.8.2016. Nr 226/366.

Första dan i Ryssland, i regnväder. Besök hos Santeri Lesonen som är en gudabenådad berättare. Vi fick en historisk genomgång kring områdets och gårdens öden och äventyr, om krig och deporteringar, och hur han i början av 1990-talet fick släktmarkerna tillbaka (ca 10 ha), där det gällde att att bygga upp allt från början.

Nu ligger gården inne i en nationalpark; i sista stund hann Santeri och andra kloka rädda skogsområdet från att kalhuggas av utländska skogsbolag (Finland/Sverige ...). Själv har har han och hans fru fårfarm, fiskar i sjön och sysslar med småskalig turism. Ute på en mycket naturskön udde.

Bland varg och björn

Skymningsvarg. Kuhmo 16.8.2016. Foto: Håkan Eklund.

Regn och hårda vindar när vi lämnade Ryssland. Formaliteterna vid gränsen gick rätt bra, men förstås tar det sin tid när de via datorn skall kolla upp var och ens synder ...

Tillbringade kvällen i en av Lassi Rautiainens fotogömslen. Fortfarande regn som drevs in av hårda vindar. Vått inne i gömslet, och vått på yttre linsen. Några björnar anlände  till åteln, sen när ljuset började försvinna kom vargarna, de var troligen tre, jag såg bara två. De visade sig alldeles kort, de lyckades tydligen stjäla det köttstycke en björn slet loss från åteln och försvann med i skogen. Det slutar aldrig bra ...

Småningom kom björnen ut på nytt, "tomhänt".

En lång resa för en björnbild

Kompisen. Kuhmo, östra Finland. 12.8.2016. Foto: Håkan Eklund. Nr 225/366.

Vi körde 9 timmar, väntade i gömslet i 3 timmar, sen kom en björn och kollade läget för 5 minuter, och försvann. Men det blev några bilder.

Sen när det blev mörkt kom en järv på besök.

Naturfotografering i ett nötskal.

Idag far vi över gränsen till Ryssland. För att  träffa ett gränsfolk, finskatalande.