Gäster på tomten

Pandros 21.7.2016. Foto: Håkan Eklund. Nr 203/366.

Råkade ha en bemärkelsedag på fritidshuset, och plötsligt dök det upp en massa gäster med tårtor och annat gott. Det blev en trevlig kväll. Ännu efter midnatt satt vi vid brasan. I sommarnatten.

Nordiska naturfotodamer

Bra uppmärksamhet. 20.7.2016. Foto: Håkan Eklund. Nr 202/366.

Biofoto-damernas fotoutställning ”Sixty Chicks & Wild Pics” presenterades i Hufvudstadsbladet idag (20.7), Finlands största dagstidning på svenska, under en kul rubrik. ”Naturfotografer utan skägg” associerar tydligen till Hannu Hautala & co som blivit något av naturfotoikoner i detta land. Med kännspakt skägg.

Idén med det nordiska utställningssamarbetet är suveränt. Premiär under Camera Naturas naturfotodag i Västerås 13.2.2016, sen naturfotofestivalen i Ski i Norge 11-13.3, och juni 2016 – våren 2017 på naturcentret Haltia utanför Helsingfors. Värdefullt med gränsöverskridande verksamhet. Detta är första gången i BioFoto Finlands korta historia när en föreningsaktivitet skapat avtryck utanför det egna reviret.

Det intressanta är att i finska naturfototidskrifter har BioFoto Finland, som är en finlandssvensk förening, effektivt tigits ihjäl. Inte ett ord, trots att vi sedan 2012 utkommit med fem fina årsböcker och arrangerat många utställningar.

I Finlands största fototidning, Kameralehti, presenteras damernas utställning i sommarnumret (Nr 6/2016), utan att arrangörerna (BF-föreningarna) nämns med ett ord. Ett konststycke i sig. De nöjer sig med att titulera utställarna som ”nordiska kvinnliga naturfotografer”.

Näver

Att tända med. Pandros 19.7.2016. Foto: Håkan Eklund. Nr 201/366.

Nytt boende för falkar

Nyuppsatt tornfalkholk. Kimo, Oravais 18.7.2016. Foto: Håkan Eklund. Nr 200/366.

Under veckoslutet sorterade jag ut en massa gamla bräder som mest dög till brasved. De bästa bitarna sågade jag upp i 40 cm bitar och de räckte till fem tornfalkholkar. Med kompisen och ringmärkaren Allan åkte vi idag till olika kända revir där lador med gamla holkar rivits och plockats bort. Nästa år får jag ta över ringmärkningen i min gamla hemsocken Oravais. Där jag hann ringmärka en säsong (1984) innan det bar iväg ut i stora vida världen; på den resan är jag väl än ...

Dessa gamla ängslador behövs ju inte längre i jordbruket och försvinner sakta men säkert ur odlingslandskapet. Speciellt om de är byggda ute på åkerjord, som går att odla. Längs skogskanter lever de gamla ladorna lite längre.

Tornfalken försvann som häckfågel i mina hemtrakter under 1970-talet, och från stora delar av landet (det var likadant i Sverige) pga starka gifter som användes i jordbruket. Då häckade dessa falkar i gamla kråkbon.

Med modell från Holland började österbottniska ornitologer sätta upp holkar på lador i odlingslandskapet under 1980-talet. Det visade sig vara klokt.

Sakta men säkert kom falkarna tillbaka; gifterna (ex. betat utsäde ...) förbjöds och den onda cirkeln bröts. Dessutom var häckningsframgången bättre vid holkhäckning, mindre predation (ex. från mård) och en "mera ombonad" uppväxtmiljö för ungarna, skyddade för väder och vind.

Idag häckar majoriteten av Finlands tornfalkar i holkar, också i södra Finland har denna odlingsmarkernas rovfågel kommit tillbaka. Till nytta för odlarna (äter sorkar och möss).

Däremot skall man inte sätta upp tornfalkholkar nära strandängar; när vadarnas ungar lämnar boet (på marken) blir de lätt till byte för tornfalken.

Hårfint ...

Med hårsvall. Pandros, Kimo. 17.7.2016. Foto: Håkan Eklund. Nr 199/366.

Se här första studiobilden av mig. Bilden plockade jag från mors samling med avporträtterade barn och barnbarn, en klassisk samling, när vi tömde föräldrahemmet för några år sen. Bilden hittas numera på en hylla i det egna fritidshuset.

Jag är tredje i raden av fem barn, med två äldre och två yngre syskon. Detta var en viktig bild för mig i tonåren. Jag ville ha långt hår, som var inne då, men pappa klippte och bestämde. Det skulle vara kort. Jag försökte desperat hänvisa till denna bild, att här hade de (föräldrarna) valt att jag skulle ha långt hår – själv hade jag nog ingen åsikt om hårlängd i den åldern.

Men nej. Pappa klippte kort.Det har resulterat i att jag som vuxen aldrig låtit någon klippa mitt hår kort, nån typ av protest antar jag ...

Det var bara under värnpliktstiden (Åbo flottstation) som jag liksom alla beväringar klipptes kort, på statens bekostnad.