Examination

Portfoliogenomgång. Brusaby, Kimitoön 19.4.2016. Foto: Håkan Eklund. Nr 110/366.

Har som kursledare suttit med som observatör under en två dagars examination för "Yrkesexamen för fotograf", som samtidigt utgör en tredjedel av "Specialyrkesexamen för fotograf", där i princip varje rad i "Mål och kriterier för bedömning" skall dokumenteras av kursdeltagarna i bild - eller redovisas via text/intervjusvar.

På bilden ovan kollar den ena av de tre examinatorerna en inlämnad "portfölj". Det är Axxell Utbildning i Brusaby, Kimito (Åboland) som är utbildningsarrangör.

Kimito har en koppling till Svea rike via greve Axel Oxenstierna som i början av 1600-talet fick Kimito som förläning. Han fick också rätt att grunda en stad i sitt friherreskap, som dock inte gjordes. Det handlar alltså om "den svenska tiden" i Finlands historia. Vi finlandssvenskar är ju en levande del av den tiden, som överlevt försök både till förryskning och förfinskning ...

Så här ser kriterierna ut:
http://www.oph.fi/download/111393_fotograf_yrkesexamen.pdf
http://www.oph.fi/download/111392_fotograf_specialyrkesexamen.pdf

Tillbaka i verkligheten

Intill skogsstigen. Runsala, Åbo 18.4.2016. Foto: Håkan Eklund. Nr 109/366.

Efter en hel dag inomhus bara så skönt med en kvällsvandring i ett vårligt ljud- ljus och doftlandskap, som denna årstid har med sig.

Varje vår känns det som att kravla sig ut ur en mörk grotta, ut i ljuset igen. Alltid lika välkommet och underbart.

Tänk att det aldrig blir till en leda, fast detta upprepas varje år. Just vid den här tiden.

Och att man blir lika barnsligt glad åt blommande tussilago, blå- och vitsippor, nunneört och annat trevligt. Som kämpar sig fram ur en anemiskt färglös omgivning.

Imponerad

Från ett enda gårdsträd. Pandros 17.4.2016. Foto: Håkan Eklund. Nr 108/366.

Tänk all denna ved från ett enda träd! Dessutom med en massa fin näver som blir bra tändmaterial. Veden staplade jag på gårdsgrunden till det hus där pappa föddes, och där farfar var bonde i tiden. Veden får torka i solen i sommar, sen till hösten tar jag in den i vedlidret.

De björkar som växer inom de 60 - 70 kvadratmeter som finns innanför gårdsgrunden har hållit mig och familjen med brännved (i fritidshuset) i mer än 20 år. Det blir ju bara x - antal veckor som vi har tid att vara på stugan. Tyvärr.

Under åren utomlands byggde pappa fritidshuset med material som jag köpt eller annars förvärvat, på en tomt som stått tom i decennier. Han var bara så glad att tomten kunde hävdas igen. Då växte en hel björkdunge på husgrunden, nu är det 8 björkar kvar och en sälg. Tänk vilken växtkraft!

Det var sånt här som vi bl.a. jobbade med i U-länder, att försöka få folk i byarna att anlägga sina egna fuelwood plantations nära byn, för att inte behövas kasta bort tid att vandra långa vägar för att söka ved i omgivningarna/savannen.

Hade rastande dubbeltrast som sällskap en stund, som sjöng några strofer med stark och klar röst. Sen fortsatte den flyttningen.

Har nu 26 holkar uppe, en fjärdedel av målet ...

Mysig arbetsplats

Halvvägs. Pandros 16.4.2016. Foto: Håkan Eklund. Nr 107/366.

Har inte tagit mig tid att fotografera annat än jobb. Fällde en lutande björk på fritidstomten under eftermiddagen, sen när jag skulle börja klyva till ved insåg jag att det krävdes slägga och kil. Ok, en ordentlig kil hade jag, men kom på att den slägga som jag tidigare använt var lånad - och fanns 100 km bort. Hoppade in i bilen och kollade in två järnaffärer inom en radie på 20 km, det var lördag e.m. och i glesbygden stänger man specialaffärer tidigt. Shit ...

Sista chansen var en lågprisaffär med allt från kläder, husgeråd, mat och en liten järnavdelning. Och se, där väntade släggan på mig, en rejäl grej - precis vad jag behövde. Sen snabbt tillbaka till stugan, och kunde jobba med slägga och kil i vacker kvällssol medan olika fågelarter sträckte över, på flyttning ännu längre norrut: skogssnäppor, storspovar, tofsvipor, ringduvor, 1 blå kärrhök hona osv.

Gjorde upp eld i min Kalaharigrill (= stenhög ...), brände det finast riset, sen in med ved och kl. 21.30 kunde jag i skymningen avsluta arbetsdagen med grillat kött och en sval tjeckisk öl. Med sjungande rödhakar och taltrastar, spelande tofsvipor och trumpetande tranor som bakgrundsmusik. Och årets första morkulla över tunet.

Projektarbete

Förberedelsen. Pandrosbacken 15.4.2016. Foto: Håkan Eklund. Nr 106/366.

Jag har föresatt mig att sätta upp 100 fågelholkar inom de närmaste åren. Bostadsbristen för hålbyggande fåglar är katastrofal; idag är alla gamla skogar borta, som ofta innehöll döda träd, hålträd, murkna stubbar - dvs. boplatser för de 30-tal specialist arter som är beroende av ihåligheter för att häcka.

Många av dem är stannfåglar (ex. skogsmesar och ugglor) som under tusentals år anpassats till vår boreala skogsmiljö, som vi borde ha ett ansvar för att ta hand om.

Idag är alla skogar unga, röjda, gallrade, putsade - med växande friskt industrivirke. I skogskubikmeter räknat, mera än någonsin tidigare, som i sig är bra.

Men att helt sonika putsa bort häckningsmiljöer för nyttiga hålbyggare, utan att ersätta med ex. holkar, visar på bristande kompetens inom skogssektorn. Dessutom ansvarslöst och dålig förvaltning av vårt gemensamma naturarv. 

Kommande generationers "dom" blir inte nådig - för de som förstår vad som skett. Jag har själv en skogsfackmannabakgrund, och "på min tid" lärde vi oss nog också att ta hand om den skogsekologiska biten. I praktiken har de flesta fallit till föga för schablonmässiga åtgärder, helt anpassade för maskiner ...

Alla mina gamla holkar i hemskogarna har försvunnit i samband med kalavverkningar; det gäller att börja från början igen; never give up ...

Ja, vedlidret skall målas under sommaren. Ribborna fick färg i fjol när jag tömde/strök av borstarna (efter att ha målat stugan).