Om bildning

Vinterstrand. Runsala, Åbo 20.2.2016. Foto: Håkan Eklund. Nr 52/366.

"Bildning är det som blir över
sedan vi glömt det vi lärt oss".
                                    Lord Halifax

När idioter väljer

Mot det okända. Sagu 19.2.2016. Foto: Håkan Eklund. Nr 50/366.

Läser om Trump i Amerika och Putin i Ryssland och kan inte låta bli att citera Bertrand Russell, Nobelpristagare i litterartur 1950: "Skillnaden mellan demokrati och diktatur är att i en demokrati får idioterna välja, i en diktatur regerar de".

Kan dessa två "fenomen" beskrivas tydligare?

https://sv.wikipedia.org/wiki/Bertrand_Russell

"Russell är berömd för sin förmåga som författare av populärvetenskaplig litteratur. Hans båda böcker Problems of Philosophy (1912) och History of Western Philosophy (1946) är än idag mycket lästa och respekterade introduktioner till filosofi. Russell kom att skriva om många andra ämnen än filosofi: ateism, icke-kristen moral och nya idéer om äktenskap var ämnen han gärna skrev om. Hans bok Till lättjans lov utmanade konventionella synsätt på arbete och arbetets värde. Russell var en uttalad ateist.

I boken "Political Ideals" lade Russell fram en syndikalistiskt inspirerad, decentralistisk vision om ett samhälle där den mänskliga kreativiteten är det som bör främjas och där människans underkastelse under ekonomiska nödvändigheter är undanröjd.

Verket History of Western Philosophy anses starkt ha bidragit till att Russell fick Nobelpriset i litteratur 1950. Verket är översatt till en rad språk och sålt i stora upplagor. Verket är även bland annat översatt till tyska, franska, spanska, svenska, danska, finska, ryska (1997), kinesiska (1996), portugisiska, italienska, polska (1990) och nederländska. Den svenska översättningen gjordes av professor Alf Ahlberg.

Aktvism för fred och mot kärnvapen kom att uppta en stor del av Russells sista år, vilket gjorde honom betydligt mer känd än hans arbeten inom filosofi och matematik hade gjort. 1955 skrev han tillsammans med Albert Einstein ett manifest som ledde till Pugwashrörelsens grundande. Han tog också initiativ till den så kallade Russelltribunalen, som hölls 1967 i Stockholm och Roskilde om USA:s agerande i Vietnamkriget."

Rött, rött, rött ...

Mest rött. Åbo 18.2.2016 kl. 17.30 +-0 C. Foto: Håkan Eklund. Nr 49/366.

Bildhistoria från Söderhavet

Från åren i Söderhavet (1984-89). Ur Anita och Håkan Eklunds fotoalbum.

Har idag reprofotograferat bilder  för olika ändamål och hittade denna bildsida som varit monterad bakom glas (och bleknat), som vi hade på väggen i ett av våra Fijihem. Här är våra två flickebarn som vi adopterade på Fiji 1987 och 1988.

På den övre bilden skall Kiara döpas i en liten bykyrka ute på en ö (prästen kom med motorbåt), på den nedre som är tagen 8.10.1988 har Arlana (till höger) också anslutit sig till familjen (hade hämtats från ett barnhem 17.9).

Idag är de vuxna kvinnor och bor i Åbo, Kiara med familj och två små barn.

När vi sen etablerat oss  tillbaka i Åbo 1989 (det var inte lätt ...), föddes vår son Robert (1990) som just nu tillbringar ett år i Washington DC (Johns Hopkins University).

Den övre bilden är tagen av Lilian och Anders Warg (Ånge, Sverige) som också bodde några år i samma stad, Lautoka på huvudön Viti Levu. De fungerade som Kiaras dopfadderpar.

Vad vore livet utan bilder?

När himlen brinner

Himlen brinner. Långvattnet, Åbo 17.2.2016. Foto: Håkan Eklund. Nr 48/366.

På hemvägen från jobbet såg jag hur himlen blev allt rödare efter att solen gått ner. Körde ner till stranden ett stenkast från mataffären och försökte fånga något av det magiska ljuset som reflekterades från ovan.

Det skulle ha varit bra att vara på ett intressantare ställe, men som alla vet, dylika ljussituationer varar inte länge - innan skymningen tar över. Ett ljus som inte låter sig jagas alltför länge.

Kom att tänka på den äldre generationen som brukade berätta om hur himlen brann, efter ryska bomplansräder under vinterkriget. När det brann i städer och samhällen. En estlandssvensk kvinna som jag brukar hälsa på i Estland, som bor ute på Spithamnsudden, minns hur himlen var röd ända dit, när Helsingfors hade bombats. Sen flydde de över Finska viken vintern 1944, innan ryssarna tog landet. Hon var då ett barn.

När ryssarna lämnade landet och Estland igen blev självständigt (1991), återvände hon till fädernemarken, byggde hus och slog sig ner - nu som pensionär.