Nattläsning i badrum - del I

Turister vid Tomb of the Unknowns, Arlington, USA. 27.11.2015. Foto: Robert Eklund.

Vaknade kl.03, pigg som en lärka. Förstås mörkt och tyst runt vårt hotell i centrala Washington DC. Men kroppen vet att det är mitt på dagen hemma i Norden.

Läste först  journalisten Kalle Kniiviläs bok "Krim tillhör oss", som var ett bra reportage om åsikterna om Putins annektering av Krimhalvön. Fastnar för ett stycke ur boken, där en rysk Putinkritisk politiker i Moskva säger: "Man har blandat ihop två olika saker. Det är ett förlegat recept. Vi vill att Ryssland respekteras, säger folk. Men av någon anledning blandar man hela tiden ihop respekt och rädsla. Om en rånare bryter in sig i din lägenhet, visst är du rädd för honom. Men respekterar du honom? Respekt är  är inte vad man uppnår genom att hota någon." 

Sen fortsätter hon att jämföra det som händer nu som ett arv från Sovjettiden, från den Sovjetiska propagandan.

Ok, boken lästes ut. Kunde ändå inte somna om. Nu sitter jag istället i badrummet med datorn (för att inte störa frun som tycks sova gott), klockan är 05.20 och jag smuttar på ett glas rödvin, det enda drickbara jag hittade i rummet (förutom kaffe) ... Klockan är ju 12.20 hemma.

Så kan det gå när energin flödar.

Bilden ovan är från den okända soldatens gravplats på Arlington kyrkogård, ett mäktigt bygge i marmor med en soldat som ständigt går vakt, 24 timmar i dygnet! Ett imponerande ställa högt uppe på kullen med utsikt över alla 100 000 tals krigargravar. Många har offrat sitt liv för frihet, många helt i onödan ...

Vår eminenta guide var sonen Robert, som efter timmar på kyrkogården ville ta oss till Pentagon, men då sade våra trötta fötter nej (det blev en pub istället, vid Capitol Hill ... och mexikansk mat).

Maktens centrum

Maktens borg. Capitolium, Washington DC. 27.11.2015. Foto: Håkan Eklund. Nr 331/364.

Att vara turist i en storstad är minsann inget vilohem. Idag blev det närmare 22 000 steg, bl.a. vandrade vi omkring på Förenta staternas militära kyrkogård i Arlington County i Virginia, på  andra sidan Potomacfloden. Området är 253 ha stort; imponerande med alla sina 400 000 gravstenar i marmor där soldater och militärpersonal ligger begravda. Kollade också in J.F. Kennedys grav.

Vi sökte reda på Lauri Törnis grav, en legendarisk finsk soldat från andra världskriget som efter fortsättningskriget (1941-44) flyttade till USA, där han "fortsatte som krigare" i deras armé, och slutade sina dagar i Vietnam 18.10.1965.

Soligt, vackert och varmt väder under hela dagen. Egentligen shortsväder, i november ...
I skymningen via Capitol Hill, och USA:s maktborg.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Kapitolium

"Kapitolium (United States Capitol) eller Capitoliumär  en av USA:s regeringsbyggnader. Den ligger på Capitol Hill i östra änden av The National Mall i Washington D.C., och är säte för USA:s kongress. Byggnaden är framför allt känd för sin stora vita dom placerad ovanför rotundan. Senatskammaren finns i byggnadens norra flygel, medan Representanthusets plenisal ligger i den södra

Ritad av William Thornton, påbörjad 1773. Kapitoliums ursprungliga dom färdigställdes 1824 efter Bostonarkitekten Charles Bulfinchs ritningar. Bulfinchdomen var av trä täckt med koppar och med ett ljusinsläpp. Under 1850-talet började kupolen anses vara för liten i förhållande till det i övrigt kraftigt utbyggda Kapitolium. Träkonstruktionen var också brandfarlig och krävde konstant underhåll.

Thomas U. Walter, en arkitekt från Philadelphia, ansvarade för utbyggnaden av Kapitolium. Det var också han som ritade förslaget en ny dom baserad på gjutjärn med kolonner, pilastrar, ett stort antal fönster och över alltsammans en staty. Teckningen var bara ett förslag till hur en ny kupol skulle kunna se ut men blev genast en succé; anslagsförfarandet gick osedvanligt snabbt – utan utskottsförhör kunde en beställning undertecknas i mars 1855.

Domens insida kröns av Constantino Brumidis fresk The Apotheosis of Washington, som placerats i rotundans öga. Målningen är uppspänd mellan den inre och yttre domen och den konkava duken mäter 65 meter i diameter.

Kapitolium har fått sitt namn från Roms kulle Capitolium. Under antiken sågs den med sitt Jupiter-tempel som ett religiöst centrum, och liknande helgedomar runt om i Romerska riket gavs också namnet Capitolium. Detta var grunden till att folkrepresentationens centralbyggnad i USA och andra delstater långt senare gavs samma namn (engelska: Capitol). Hela stadsdistriktet i Washington går under namnet Capitol Hill ('Kapitoliekullen'), vilket även är en folklig omskrivning för USA:s kongress.

På svenska stavas ofta parlamentsbyggnaden som Kapitolium. I faktaböcker är dock Capitolium en minst lika vanlig stavning^."

I konstens trädgård

Self-Portrait with Model at Bergamo (1942) av Giacomo Manzu. Foto: Håkan Eklund 27.11.2105.

Bor nära The Mall med en massa parker fyllda med skulpturer. Bara så skönt att vandra omkring i solen, bland konstverk och fågelsång - i november. Långt borta från shoppinghysterins Black Friday i Washington DC.

Vad kan man mer begära

Ett landmärke. Washingtonmonumentet. 26.11.2015. Foto: Håkan Eklund.

Första dagen i Washington resulterade i ca 20 000 steg. En tredjedel "onödiga"; jag hade ritat in vårt hotell på fel ställe på kartan. När vi äntligen kom fram insåg jag att samma gatunummer/-bokstavskombination fanns i fyra olika "hörn". Vi skulle till sektionen SW ... men det är en lång och svettig historia. Hann se stora områden; bara så mysig stad.

Förstås hade vi börjat med att kolla in Washingtonmonumentet, Vita huset osv.

Sol från bli himmel, lungt, + 17 C, fågelsång. Jämfört med gråväderstristessen som vi lämnade bakom oss kändes detta som en solvarm vårdag i maj. Vad kan man mer begära?

https://sv.wikipedia.org/wiki/Washingtonmonumentet

Washingtonmonumentet (engelska: Washington Monument) är en byggnad i Washington, D.C., USA, belägen i det vidsträckta parkomområdet intill Kapitolium. Byggnaden är en cirka 170 meter hög obelisk, byggd 1848-1884 och invigd 21 februari 1885, med invändig trappa och hiss. Washingtonmonumentet är världens högsta murade torn.

"Den 7 augusti 1783 beslutade den amerikanska kongressen att ett minnesmärke över George Washington skulle uppföras. Men det verkade ändå inte som om något Washingtonmonument var på väg att byggas, så 1833, 50 år senare, bildades "Föreningen för ett nationellt Washingtonmonument" av författaren George Watterson. Syftet med föreningen var att samla in pengar. Bidragsgivarna fick en litografi över Robert Mills förslag som de tänkte uppföra i vilken idén var att göra ett slags "Pantheon" vid foten av monumentet. 12 år senare hade de bara fått ihop 87 000 dollar av den miljonen som behövdes så pantheonen togs bort.

År 1848 började bygget (61 år efter att kongressen föreslog monumentets uppförande). Marmorn till bygget fick de från ett stenbrott i närheten av Baltimore. 1849 erbjöd sig en förening i Alabama donera en sten. Detta accepterades naturligtvis men det skulle visa sig inte vara en bra idé. Det började strömma in marmorblock som inte alls matchade de andra. Det blev ännu värre när påve Pius IX 1854 ville donera en sten. Det hemliga partiet Knownothing som var en grupp icke-katoliker protesterade. När stenen anlände stals den och både katoliker och protestanter protesterade och de knappa bidragen sinade och till slut hela bygget. År 1878 beslutade överstelöjtnant Thomas Lincoln Casey att slutföra arbetet. Tack vare Caseys vän George P. March godkände kongressen byggandet av obelisken. Den 21 februari 1885 invigdes Washingtonmonumentet.

Monumentets topp utgörs av ett massivt aluminiumstycke som väger 100 ounce, cirka 2,85 kg. Det var vid monteringen 1884 det största enskilda aluminiumgjutstycket i världen."

Världen är liten

Möte i Washington DC. Thanksgiving Day 26.11.2915. Foto: Håkan Eklund. Nr 330/364.

Världen är liten.

Sonen Robert (till vänster) var 3 år gammal när han senast träffade Anne (i gult till höger) i Gaborone, Botswana. Som han förstås inte har något eget minne ifrån.

För några veckor sen träffade Robert Annes ambassadörspappa via projektjobbet, mejlade hem och frågade om namnet var bekant, och visst - en direktkoppling till våra goda vänner från projektåren i Botswana 1992-94.En återkoppling "from old times in Southern Africa".

Damen längst till vänster (min fru) var musiklärare i svenska skolan i Gaborone på den tiden, med Anne som elev. Mamma Britt-Marie (från Sverige) var ordförande för skolföreningen, pappa Jimmy diplomat på Amerikanska ambassaden.

Och plötsligt hamnade vi hos dem på en Thanksgiving Dinner i Washington DC, i ett mycket trevligt svenskamerikanskt hem i en mysig småstadsidyll i stadsdelen Mount Pleasant. Under fullmåne en varm novemberkväll.

En verklig rivstart för vår första dag i denna trevliga stad.

Världen är liten.