På havet

Från Ålands hav i november. Viking Grace 9.11.2015. Foto: Håkan Eklund. Nr 313/364.

En lugn dag på havet, eller snarare, på fina Viking Grace. Vitvågor i gråvädret på Ålands hav - som ett stort fartyg inte bryr sig om. Har mest suttit vid datorn och jobbat, och läst fotoböcker från Fotomässan.

Njuter bl.a. av Hans Alenius bok "Nattlandskap" (2004) som påminner mig om en sak som jag sällan reflekterat över, nämligen "--- att det var först med 1900-talets elektriska ljus som det alls blev möjligt att blicka ut över nattlandskapet och se många av de platser som Hans Alenius nu fotograferat", skriver Jan Garnert i ett kapitel. Det var först 1876 som elektriskt ljus användes för första gången i Sverige och introduktionen skedde vid två sågverk, där detta extra ljus användes för att kunna förlänga arbetsdagen!

I ett annat kapitel i boken utnämner Inga-Lill Cras huvudstaden Gaborone i Botswana till jordens mörkaste stora stad! Jag bodde med familjen en bit utanför stan i två års tid, men kom faktiskt inte att reflektera över det mörkret. Men det var en villastad med ett minimalt business center, kanske det hade sin inverkan.

Sen vet jag att min morfar Arvid Bäck jobbade hårt på att få elektricitet dragen till sin hemby Komossa i Oravais/Vörå i svenska Österbotten. Han kom hem från Amerika i mitten av 1920-talet, där han förstås hade blivit van med elektricitet i stora samhällen. Men många i morfars by (ett litet agrart samhälle) förstod inte vad de skulle ha för nytta av elektricitet, det ansågs ju bara som en extra kostnad ...

Men ström fick de; idag skulle ju ingen av oss kunna existera utan elektricitet.

Aldrig tråkigt på Fotomässan

Magnus Fröderberg jobbar. Fotomässan 8.11.2015. Foto: Håkan Eklund. Nr 312/364.

Egentligen är det ganska märkligt att man kan tillbringa 3+1 dag på en mässa utan att ha det tråkigt en endaste timme; sådan är Fotomässan i Stockholm!

Det är väl bredden som gör det, dvs. om man till äventyrs blir trött på bildpresentationer eller miniseminarier, eller att kolla in böcker, prylar, utställningar - så kan man ju leka lite paparazzi. Som på bilden ovan.

Jag vet inte vem Fotosidans Magnus F intervjuar, men han var ändå kul att "avbilda" och han hade ju ingen chans att protestera, den unga damen mittemot tog hela hans uppmärksamhet ...

Vi hade en kort diskussion tidigare under dagen.

Just nu är det kväll, mina "fotokursisters" bildutställning är nerpackad i bilen, och är själv bekvämt placerad i en läsfåtölj på "mässhotellet" med ett antal intressanta fotoböcker, bl.a. Hans Alenius bok "Nattlandskap" (2004).

I morgon bär det av österut, över Ålands hav, till vardagen. En massa intryck rikare.

Brutus på scen

Brutus Östlings sothöna. Fotomässan 8.11.2015. Foto: Håkan Eklund.

Skulle det utlysas en landskamp Sverige - Finland, i genren bildvisningar (naturfoto), skulle Sverige vinna 10-1. Jag kan snabbt räkna upp tio duktiga svenska naturfotografer som är duktiga på scen, men har kanske bara en från Finland som är på samma nivå.

Det finns massor av superduktiga finska naturfotografer, som tar superbra bilder, men de flesta är inga "estradörer". Några är bra på att skriva; de flesta är dock inte bra på att uppträda och berätta kring sina bilder. Tyvärr. Dessutom har de svenska naturfotograferna hela världen som marknadsplats, de verkar vara hemma överallt - medan deras finska kollegor oftast tassar omkring i det egna reviret. Inget fel i det, men när deras böcker sällan översätts till andra språk (förlagen inte alltid intresserade ...), förblir de okända för en större marknad. De skulle förtjäna ett bättre "öde".

Jag har ett recensionsex av Östlings bok "Bevingat" (Årets Pandabok 2016) som jag skall presentera i olika tidningar, därför var det kul att ta del av hans bildpresentation på Fotomässan. Mycket underhållande inför stor publik.

Dessutom gillar jag att många svenska naturfotografer är "bevarandefokuserade", dvs. uppmärksammar sådant som hotar mångfalden i naturen, att uppmärksamma vanliga människor om vad som håller på att ske med många arter. Skulle fler människor (speciellt beslutsfattare) ta sig upp på "barrikaderna" skulle mycket som ödelägger våra ekosystem gå att stoppa.

Där tycker jag att många finska naturfotografer är alltför veliga. De fokuserar mest på att presentera tekniskt fina bilder, men har en känsla av att de inte vågar "slå näven i bordet" och visa på sånt som alla borde bli upprörda över, och sätta press på beslutsfattare.

Fotomässan - en höjdare

Mattias Klum berättar och visar bilder. Fotomässan, Älvsjö. 7.11.2015. Foto: Håkan Eklund.

Jag har alltid gillat naturbilder som fyller en uppgift, där det inte bara handlar om ett flöde av tekniskt perfekta bilder utan något särskilt budskap (utöver det visuellt attraktiva).

När Mattias Klum visade bilder inför ett enormt publikhav (hälften utan sittplatser ...) på Fotomässan kände jag en stor tillfredsställelse av att lyssna till en kille med  ett budskap illustrerat med bra bilder. Bara så imponerande att lyssna till en naturfotograf som både kan berätta och fotografera, som kör på substans och som figurerar på en hög internationell nivå där publiken ofta utgörs av statsmän och viktiga beslutsfattare. Bland uppdragsgivarna hittas National Geographic och stora organisationer.

Han uppmärksammade oss på en massa saker som håller på att gå åt fanders med vår planet, dokumenterat i boken "Big World Small Planet - Välfärd inom planetens gränser" med text av Johan Rockström och med bilder av Mattias Klum (Bokförlaget Max Ström, 2015).

Sitter nu bekvämt i en läsfåtölj på Scandic Talk intill mässcentret och läser boken, som verkligen ger en tankeställare.

Motivflöde

På fotomässan. Älvsjö 7.11.2015. Foto: Håkan Eklund. Nr 311/364.