I kåtan

Litteraturstund a´la Sameland. Åbo 4.10.2015. Foto: Håkan Eklund. Nr 277/364.

Ett annorlunda ställe för bokprat, nämligen i en samekåta utanför ingången till Åbo bokmässa. Mycket praktiskt, intimt och bekvämt. Borta från sorlet inne i utställningshallarna.

Här är det Veli-Pekka Lehtola som berättar om sin bok "Saamelainen evakko", som handlar om hur samerna evakuerades till finska jordbruksbygder i Östersbotten hösten 1944 när Finland och Sovjetunionen hade slutit  fred och i det avtalet skulle våra gamla vapenbröder tyskarna förvisas ur Lappland. Samerna skulle alltså bort ur vägen för striderna. Tyskarna brände ju sen det mesta de kom åt under reträtten upp till Nordnorge, som de ockuperat. I Finland hade de hjälpt oss att slå ryssarna, som med våld ville införliva vårt land med Rådsunionen (som de gjorde med Krim helt nyligen ...).

Intressant att höra hur svårt det var för samerna att anpassa sig till en helt annan kultur i agrara bygder, de saknade sitt friska fjällvatten, de saknade sin traditionella mat (fjällfisk och renkött) osv. Påminner om det som nu gäller för många arabflyktingar som inte gillar finsk mat ...

Evakueringen varade dock ett knappt år,  men många områden var ännu minerade av tyskarna och hade inte hunnit blir röjda när de återvände till ett  förödat Lappland.

Fantastiska berättelser

Ett skede passerat. Hirvensalo, Åbo 3.10.2015. Foto: Håkan Eklund. Nr 276/364.

Aldrig hade jag trott att en rikssvensk präst kunde trollbinda mig i timmar, dessutom i en fyra euros bok från ett antikvariat i Suomussalmi.

Men så går det ibland; det är där det skrivna och tryckta ordet är odödligt.  Trots att människorna är döda sen länge tillbaka, och det gamla samhället med sin livsstil borta, återskapas allt i dessa dokumentära berättelser. Orden får liv.

Sven Danells bok (andra  tryckningen från 1952) med minnen från sju år i Estlands svenskbygder under 1930-talet är en bok som slukar mig med hull och hår. Vilka berättelser!

Plötslig får alla dessa byar, herrgårdsruiner, kyrkor, öar och områden som jag så många gånger passerat - liv! Allt från fattiga bönder till prästerskap och välbeställda balttyskar som då ännu fanns på sina herrgårdar. von Rosens herrgård Lyckholm har jag besökt många gånger, men inte vetat något om parets förvisningen till Sibirien under den röda revolutionen 1917, eller om von Barlöwen vid Rikull hov (= herrgård) som jag passerat hundratals gånger. Idag är bara ruinerna kvar.

Och att läsa om den svenska prästens ofta livsfarliga strapatser och umbäranden under sina resor mellan olika uppdrag, är rena rama äventyrsläsningen. Detta är en bok som dagens prästerskap borde läsa; ingen idag fattar ens hur bra vi har det! Oberoende av yrke och samhällsposition.

Spännande falkhäckning

Höstfärger vid vägkanten. Sagu 2.10.2015. Foto: Håkan Eklund. Nr 275/364.

Igen ett fynd i postlådan, denna gång är det naturfototidningen som vinner: Lumo nr 5/2015 samsas med Fotosidan Magazin nr 6/2015 i "låddan", den senare får vänta på sin tur. Också Skavlan på teve hoppar jag över ...

Lumos som är en splitterny tidskrift på finska, med en e-version på engelska, är en verkligt proffsig produkt.

Den artikel som först fångar mitt intresse handlar om en pilgrimsfalk som häckat i en blomlåda på en balkong i centrala Chicago! Fotografen Luke Massey från UK reste dit för att fotografera, från en privat lägenhet. Resultatet är imponerande; bilder som man inte är van att se.

I Chicago häckar 20 par pilgrimsfalkar, av dem sex par inom 13 km2! Härligt att se hur hotade arter kommer igen. DDT höll ju på att helt ta kål på dessa ädelfalkar under 1950 och -60  talet.

Själv har jag en gång med min kompis som bor i N.J. kollat in häckande pilgrimsfalkar under en livligt trafikerad bro i Bronx, N.Y.C.

Lumo hittas på adressen: www.lumopublishing.fi

Flickan vid bombskyddet

Miljökonst som heter duga. Åbo 1.10.2015. Foto: Håkan Eklund. Nr 274/364.

När man gett sig tusan på att ta några bilder varje dag, oberoende om det finns tid för det eller inte, gäller det att hela tiden ha något motiv på lager. Som på några minuter kan ge "Dagens bild". Denna bild är just en sådan, hade inte tid för mera, överstökat på 3 minuter.

Jag upptäckte miljökonstverket för några månader sedan, såg det i ögonvrån när jag passerade med bil, tänkte att hit skall jag komma nån gång när jag behöver en bild.

Det handlar om ingången till ett skyddsrum i ett berg i en stadsdel (sådana som byggdes efter kriget, när man hade lärt sig den hårda vägen vad ryska bombplan kan åstadkomma ...), där betongväggarna vid infarten blivit en "målarduk".

Dörrarna ligger "under hakan" på damen, som knappt syns på bilden.  Miljökonst som jag gillar.