Sista kvällen

Utanför grinden. Pandrosbacken, Kimo. 22.7.2015. Foto: Håkan Eklund. Nr Nr 203/364.

Sista kvällen på stugan ger nostalgiska vibrationer. Efter elva dygn i ett ljudlandskap som består av tranors trumpetande, sjungande löv- och gransångare, insektfångande sv flugsnappare (andra kullen i en nyuppsatt holk) och råmande nötkreatur från byn - är mycket avstressande.

Ibland passerade små flockar med mindre korsnäbbar. Då och då grönbenor på flyttning söderut och varje natt patrullerande morkullor. Däremellan sysslor som inte finns på någon agenda, när man får göra  saker som man bara känner för att göra, som att till och med att börja måla huset - eller bara vara.

Favoritfjärden

Oravaisfjärden vid midnatt. 21.7.2015. Foto: Håkan Eklund. Nr 202/364.

Strax innan midnatt kom jag norrifrån längs riksåttan, gjorde en lov till fjärden innan jag svängde upp till byvägen förbi Oravais kyrka - och fritidshuset på farfars gamla gårdstun.

Igen nattlig färgprakt över fjärden. Hade inget stativ i bilen, bidde ett snapshot på frihand. Detta är det enda stället med havsutsikt från denna kustväg när man kör mellan Åbo och Uleåborg, en sträcka som tar ca 8 - 9 timmar att köra. I ett platt landskap (gammal sjöbotten) ser man ju inte långt, trots att havet ställvis kan vara rätt nära. Oftast är det skog som skymmer.

Känns avigt att detta landskap heter Österbotten, när vi ligger på den västra kusten, med havsutsikt rakt västerut, mot Sverige. Alltså borde vi heta Västerbotten ... Västerbotten i Sverige ligger ju på den östra kusten.

Men det är ju Sveariket som i tiden gett oss detta namn, från Sverige sett ligger vi ju mot öster. I den gamla östra rikshalvan. På den västra kusten befinner vi oss ändå, och väl är väl det.

Tio minuter innan denna bild togs hade jag fotograferat en berguv som satt på en lyktstolpe intill riksvägen. Länge sen jag senast sett en berguv.

I spionernas värld

Intressant läsning. Pandros, Kimo 20.7.2015. Foto: Håkan Eklund. Nr 201/364.

De dygn när sonen är med på stugan tillbringar vi stora delar av dygnet med något så exklusivt som högläsning. Och det är sonen som läser, jag lyssnar. Som att slå två flugor i en smäll, dvs. att vi inte behöver läsa samma bok två gånger ...

Denna gång gällde det svenska spioner; synnerligen intressant läsning - bland annat om jakten på Stig Wennerström och Stig Bergling.

På kvällen satt vi ute på gården vid brasan och läste/lyssnade till 00.30, sen fortsatte vi inomhus ...

https://sv.wikipedia.org/wiki/Olof_Fr%C3%A5nstedt

Olof Frånstedt växte upp i Hackås i Jämtland. Efter studentexamen och värnpliktstjänstgöring i Uppsala blev han polis och var bland annat fjärdingsman i Sveg och stadsfiskal i Luleå, innan han från 1961 rekryterades av Georg Thulin för att började arbeta på Säkerhetspolisen (Säpo) i Stockholm. Han efterträdde 1967 Otto Danielsson som chef för den operativa delen och var bland annat ansvarig för kontraspionage. Han hade denna position till 1978, och var sedan länspolischef i Göteborgs och Bohus län 1978–82. Han har därefter varit säkerhetschef på Securitas 1982–84 och från 1984 till 2008 verksam i Malaysia, där han hade ett säkerhetsföretag.

Säkerhetspolisen och åklagarmyndigheten för säkerhetsmål anmälde 2013 Olof Frånstedt till Justitiekanslern för att i första delen av sina memoarer Spionjägaren omnämnt Anders Thunborg och Pierre Schori som personer som på 1960-talet lämnat uppgifter till underrättelseorganisationen IB. I anmälan hävdades, att Olof Frånstedt var bunden av tystnadsplikt och att lämnandet av sådana uppgifter skulle kunna försvåra Säpos framtida arbete med rekrytering av källor och samarbete med utländska säkerhets- och underrättelsekällor.

Justitiekanslern lämnade anmälan utan åtgärd, med hänvisning till att anledning saknades att tro, att Olof Frånstedt hade kommit över dessa uppgifter redan under sin tid inom Säpo. Därmed kunde han inte antas ha begått något brott mot tystnadsplikten.

I klorofyllen

Utanför stugknuten. Pandrosbacken, Kimo. 19.7.2015. Foto: Håkan Eklund.  Nr 200/365.

Igen en lat och ledig dag på stugan. Vaknade till sjungande rosenfink. Hade besök av en törnskata, på flyttning söderut. Solig dag, men ingen sommarvärme.

Missväxt

Björnflokan blommar. Pandros, Kimo. 18.7.2015. Foto: Håkan Eklund. Nr 199/364.

På morgonen svängde vinden mot S. Äntligen. Efter dagar av kall nordlig vind kändes det skönt med lite mer värme. Solig och fin förmiddag, sen började det regna.

Har lagt märke till hur eländigt det ser ut på åkrarna i odlingslandskapet; det blir en urusel spannmålsskörd i höst ... I forna tider skulle det signalera missväxt och nödår.

Det har ju bara regnat och varit kallt, och då växer det ju inte. Vi är mitt i juli och "växtarna" är 20 cm, dessutom gula (= för mycket vatten).