Med leriga skor
Skuggor I
Planket. Runsala, Åbo 16.2.2015. Foto: Håkan Eklund. Nr 47/365.
Banalt - men skönt
Nattis. Runsala, Åbo 15.2.2015. Foto: Håkan Eklund. Nr 46/365.
För första gången i år hittade jag mig själv sittande i solen, som till och med värmde.
Jag slöt ögonen och bara njöt av solenergin en kvart. Låter banalt, ja. För människor som bor i soliga länder med värme i överflöd (jag vet ...) är ju detta okänt.
Men för oss som under de senaste tre månaderna knappast sett till någon sol, är detta lyxigt värre. Detta att ta in sol som värmer kinderna! Med lite isskvalp i stranden.
Påminde mig om returresan med Greyhoundbussar från Vancouver tillbaka till New York vårvintern 1981. När vi kom österut, till de stora sjöarna, satt folk överallt på parkbänkar och lapade sol. Det var mars, och solen värmde efter en kall och snörik vinter i östra Kanada.
Vi hade tillbringat månader i ett regnigt och grönt Vancouver.
Lagom är också bra
Kurala, Åbo. 14.2.2015. Foto: Håkan Eklund. Nr 45/365.
Lite snö är bättre än ingen snö, eller för mycket snö, för att framhäva strukturer i landskapet också en grådaskig trist vintervädersdag med +-0 C. Som idag. Med kamera i hand, eller på stativ, har man aldrig tråkigt.
Vårklang i ljudlandskapet
Väntan. Hirvensalo, Åbo 13.2.2015. Foto: Håkan Eklund. Nr 44/365.
Gjorde på morgonen en sväng via en båthamn och njöt av ljudlandskapet: ropande gråtrut och havstrut med vårklang i rösten. Tänk att man kan glädja sig åt en sådan till synes trivial sak.
Det som karaktäriserar många vänner och kännare av natur, är bl.a. att det inte behövs mycket för att göra en glad. Oftast något som andra inte ens noterar ...
Spår i snön V
Vid Åbo järnvägsstation. 12.2.2015. Foto: Håkan Eklund. 43/365.
När jag började med denna fotoblogg våren 2007 var det tänkt att den enbart skulle handla om strövtåg i natur, därav namnet "Med lerig skor".
Men när verkligheten är den att de flesta dagar går till datorjobb inomhus, att redigera textmaterial, skriva artiklar, planera kurser och en massa annat - blir det rätt minimalt med fotomöjligheter i natur under veckodagar. När de flesta veckosluten sedan går till kursledarskap, blir det ibland för lite av det goda.
Ok, har nu planerat in örnfotografering i Kuusamo i mars, och skärgårdsfotografering på Utö - som motkraft till allt inomhusarbete. Alltid något att se fram emot.
Idag hade jag ärende till järnvägsstationen, passade på att ta några "spårbilder", så var den fotograferingen gjord. Hörde blåsmes och talgoxe sjunga, sen in i kontorsbyggnad igen ... Och nu när jag skall logga ut, och åka hem, är det mörkt ute. Då får det bli gymmet på vägen hem, istället för att springa i skog och mark - som skulle vara betydligt trevligare.