En till

- - - vinterskog. Kimito 12.1.2014. Foto: Håkan Eklund. Nr 12/365.

Ännu en fin vinterdag med sol och lagom kyla (- 10 C). Och lugnt. Eftersom vädret är nyckfullt och omväxlande (hittills) i vinter, med enstaka fina dagar som kommer och går gäller det att njuta av det som ges. Men, det finns ett stort men. Det vill säga bristen på frihet att vara ute i skog och mark på egna villkor, när man vill. Så mycket annat att sköta, som kräver datornärhet inomhus.

Idag stal jag till mig 15 min under en lunchpaus och då fick närmaste skogskant duga. Jag upphör nämligen aldrig att njuta av en snöklädd skog. Fotografiskt är den kanske som finast just då. Grafisk och stilren.

Som ovan: en helt vanlig ekonomiskog i ett jordbrukslandskap.

Men jag klagar inte. Man behöver bara kolla in nyheterna på teve för att se hur dåligt så många har det ute i världen.

Vi på FS tillhör säkert de lyckligaste 10 % i hela halva världen ... som kan blogga kring bilder och andra funderingar.

Det gäller att passa på

Sällan skådat. Hirvensalo, Åbo 11.1.2015. Foto: Håkan Eklund. Nr 11/365.

När man fotograferar varje dag under flera års tid, dessutom i ett geografiskt begränsat område, vet man när ett väderfenomen eller ett speciellt ljus är "sällan skådat".

Bilden ovan representerar ett sådant tillfälle.

Det är inte många dagar per år som det "fastnar" snö i ekar med tunna, fina grenar. Som ovan. Senaste natt föll en kladdig snö, sen frös det på en aning, och idag på dan blåste det upp - som skakar bort snön.

Annat är det ju med barrträd, i deras grenverk är det ju lätt för snön att fastna.

Bara så tyst

Vägen genom ön. Hirvensalo, Åbo 10.1.2014. Foto: Håkan Eklund. Nr 10/365.

Gjorde en tur genom ön innan snöovädret skulle dra in. Sökte sidensvansar, utan resultat. På några veckor har björktrastar i tusental putsat alla träd. Hörde några försynta domherrar meditera över tidens gång. Annars bara så tyst i gråvädret.

Om att stå emot fördumningen

Pargas 9.1.2014. Foto: Håkan Eklund. Nr 9/365.

Är imponerad av Hufudstadsbladets första sida idag (9.1.2014) som pryds av en karikatyr av pennfäktare (journalister med gammaldags bläckpennor) mot några svarthuvade och AK-47 beväpnade figurer. Texten under lyder: "Vi ska argumentera ännu bättre och ännu mer högljutt mot våldet och fördumningen. Om det är motiverat och stöder innehållet så ska vi också publicera karikatyrer". Undertecknat Hbl:s chefredaktör Jens Berg.

Bra talat!

I lokaltidningen Åbo Underrättelser skriver chefredaktören Pär Landor också en bra ledare idag (intill ledaren en bra karikatyr ritad av min fotokurskollega Paul S) under rubriken "Vi ger aldrig upp".

Ledaren avslutas så här: "Vi har igen blivit påminda om att yttrandefriheten inte är en självklarhet. Vi har blivit tvingade att stanna upp och tänka efter en gång till. Och vi kommer igen till slutsatsen: Vi ger aldrig upp."

Just det. Alla vi som kan läsa och skriva måste kämpa mot den enorma fördumning och medeltida praxis som sprider sig som en löpeld över delar av vår värld. Och "svartgubbarna" i exempelvis Syrien som tar unga flickor till sexslavar och slaktar folk, journalister och biståndsarbetare för sitt höga nöjes skull, har inget med religion eller rationellt tänkande att göra. Det är ren och skär idioti, och sådant måste bekämpas.

Trist utveckling

Vinterregn. Åbo 8.1.2014. Foto: Håkan Eklund. Nr 8/365.

Det som hände i Paris gör en bara så ledsen. Av många orsaker.

Om vi i väst gör vårt bästa genom att ge en fristad åt allehanda nationaliteter som har det svårt, och välkomnar dem i vår öppna kultur - som vissa element sen missbrukar genom att försöka tvinga på oss medeltida trångsynthet, då har något gått snett.

Mycket snett.

Måste vi finna oss i det? Nej, absolut inte!

Samtidigt gör dessa extremister det svårare för sina landsmän och religionsfränder, alltså de som är hyggliga, som bara vill leva ett normalt liv och försöker sitt bästa med att anpassa sig till vår kultur och vårt samhälle.

Alla är vi ju ambassadörer för vårt eget folk, språk och kultur. I andras ögon.