I ministersällskap

Kulturminister Pia Viitanen läser upp prismotiveringen. Ständerhuset, Helsingfors 3.10.2014.
Foto: Håkan Eklund.

Att ta emot ett stort kulturpris av självaste kulturministern är rätt kul, det krönte min 15-åriga kamp med att hålla en liten finlandssvensk tidskrift (Skärgård) flytande. Mitt jobb är att fylla sidorna med material från frivilliga eldsjälar och experter på vår kustsvenska kultur, inte precis lätt i dagens ekonomiskt tuffa värld! Och nu uppmärksammades vi av självaste kulturministeriet. Hyggligt.

På bilden ovan läser kulturminister Viitanen upp motiveringen när jag och representanter för en finsk tidskrift stod i "givakt" och lyssnade. Förstås höll jag i kameran i midjehöjd (siktade på måfå) och lyckades stjäla till mig en dokumentärbild. Hon var riktigt pratsam och mysig, sen efter allt det officiella.

http://www.minedu.fi/OPM/Tiedotteet/2014/10/kulttuurilehdet.html?lang=sv

Kvalitetsprisen för kulturtidskrifter till tidskrifterna Skärgård och Esitys

03-10-2014

Enligt kulturminister Pia Viitanen är Finlands fält av kulturtidskrifter omfattande och omväxlande. Medborgarnas aktivitet, tillgången till kultur och de många olika rösterna inom kulturfältet är enligt Viitanen oerhört viktiga. Kulturtidskrifterna upprätthåller en mycket viktig och mångsidig samhällelig diskussion i Finland.

- Det är viktigt att också mindre grupper aktörer som kanske delvis verkar i marginalen blir sedda och får sin röst hörd. Kulturtidskrifterna ifrågasätter självklarheter och de engagerar sig. De är utmanare, stigar som leder till ett mångfaldigt och interaktivt Finland, sade Viitanen.

Enligt kulturminister Viitanen befinner sig kulturtidskrifterna i en ny situation på grund av brytningsskedet inom medievärlden. – I och med att informationskanalerna ökar har människor allt lättare att komma åt innehåll. Det här innebär nya möjligheter också för kulturtidskrifter när det gäller att nå en ny publik. Samtidigt har mängden innehåll på internet vuxit explosionsartat. En sak är ändå klar: det skrivna ordet väger tungt.

Kulturtidningsnämndens prismotiveringar

Skärgård

Skärgård är en tidskrift som kombinerar historia och nutid i sin beskrivning av livet i skärgården och kustområdena. Tidskriften dokumenterar inte enbart skärgårdslivet och är inte ett fönster till en exotisk värld. Det är en kulturtidskrift i ordets vida bemärkelse: tidskriften ger sin läsare en mångdimensionell bild av ett visst levnadssätt i fråga om såväl det materiella som det immateriella livet och dess förändringar.

Tidskriftens temanummer uppvisar oerhört engagerat redaktionsarbete där ett fint bildmaterial stöder ett innehållsmässigt mångsidigt artikelutbud av hög kvalitet och där det litterärt estetiska och det vetenskapliga för en dialog sinsemellan. Läsaren återvänder ofta till gamla nummer för att läsa någon artikel på nytt eller bara för att bläddra i tidskriften, ifall man ännu skulle hitta något nytt och intressant. Genom sin yrkesskicklighet och hängivenhet är Skärgård är ett gott exempel för flera kulturtidskrifter som verkar vara gjutna i samma form och som specialiserat sig på endast ett snävt ämnesområde. Skärgård för tankarna till yrkesskickligheten hos en träsnidarmästare i traditionellt träbåtsbygge.

Intressant läsning

Om seglation under 1800-talet. Reprofoto: Håkan Eklund. 1.10.2014. Nr 274/365

Vi människor är så funtade att vi tycker om berättelser, och detta är en berättelse som fångar en med hull och hår. Det går bara inte att lägga boken "Emil och hans brigg" ifrån sig ...
Boken (som jag fått som rec.ex) ger på ett levande sätt en insyn i ett liv och en epok som är helt okänt för de flesta av oss idag. Redan det hur 19-åriga Alexandra skickades från hemmet i Kuopio till släktingar i Åbo för att hon ”vänslat” med en pojke, som ansågs opassande, och att hon hos Åbosläktingarna träffar sjökaptenen Emil – som på nolltid friar är helt otroligt. Året är 1879.

Plötsligt är tonårstjejen kaptensfru; ett lyckligt äktenskap som varade i tjugo år tills Emil föll över bord med sextanten i hand och drunknade i Medelhavet. Dödsannonsen som Alexandra hade i ÅU, illustrerad i boken, är både personlig och mycket gripande; ” --- djupt saknad och begråten af mig och fyra barn - - -”.

Innan dess får vi var med om en massa dråpliga äventyr. Redan i orkanenen långt ute på Atlanten 13.10.1879, med virkeslast från Arkangelsk till Gloucester, kunde de båda ha omkommit tillsammans med manskap, skepp och allt, när Hermo blev av med en stor del av riggen. Tack vare stagning med hampa och inte vajer (som de inte hade råd med) kunde stagen kapas med yxor och allt vräktes i sjön innan spirorna hann slå hål på skrovet.

Varje kapitel i boken är så levande framställt, och så intressant, att det bara inte går att ta läspaus.

Med boken önskar författaren ge dagens skärgårdsbor en inblick i sina förfäders liv; han har verkligen lyckats. Gustav Wikström har bemödat sig om att göra boken lättläst och medryckande och det har han verkligen lyckats med. Detta är läsglädje när den är som bäst, när det både känns lärorikt, stimulerande och spännande – samtidigt som det handlar om ett stycke intressant maritim historia. År 1880 var inte mindre än fem barkar, fem briggar, tre skonertskepp och tre skonertar registrerade enbart i skärgårdskommunen Korpo; ”Emil och hans brigg” var en av dem.

Boken som utkommit på Litorale är förlagets viktigaste bok i höst (http://www.litorale.fi/). Förutom att boken är synnerligen intressant och läsvärd är det också en visuellt vacker och tilltalande bok.