Med leriga skor
Nattljus
Halv fyra på natten. Saggö, Åland 8.9.2014. Foto: Håkan Eklund. Nr 251/365.
Kunde inte låta bli att masa mig ut från en varm sovsäck och kolla in det fantastiska månskenet över en spegelblank fjärd. Bara så vackert.
Bara så tyst
Skugga vid hällkar. Norrhavet, Åland 7.9.2014. Foto: Håkan Eklund. Nr 250/365.
Söndagsutflykt till en vacker ö invid havets anlete. Sol, värme - trots det exponerade läget.
Det som frapperade var fågeltomheten; här brukar massor med tättingar flytta över den här tiden på året. Nu var det bara så tyst. Tre stationära skärpiplärkor, en vaktande havsörn och en flock svärtor förgyllde dock tillvaron.
- - - nyheter som bara förgiftar
En stilla stund vid havet. Saggö, Åland 5.9.2014. Foto: Håkan Eklund. Nr 248/365.
Några dagar i utskären, utan kontakt med yttervärlden, kändes nästan overkligt. Bort från nyheter som bara förgiftar våra själar.
Här har vi rensat kvistar och bråte från en vedhög, som fick inviga en nybyggd "Kalahari-grill" nere vid vattenlinjen.
Vi satt kvar till midnatt, medan månen höll ett öga på oss. På andra sidan ön ligger Norrhavet, med ren horisont ända upp till Kvarken.
Katt och råtta lek
Northern Coasts 2014-manöver, Skärgårdshavet. 4.9.2014. Foto: Håkan Eklund. Nr 247/365.
"Ju fler kockar, desto sämre soppa" heter ett gammalt ordspråk som enligt Wiktionary.org förklaras så här: "Om för många personer samarbetar på en uppgift kommer slutresultatet att bli lidande på grund av att alla tror att de själva vet bäst och vill att saker ska göras på deras sätt."
Detta stämmer bra in på EU. Genast det drog ihop sig till Natomöte och EU skulle sätta in tuffare sanktioner mot ryssarna var Putin kvick nog att se till att det blev lite time-out med dödandet i östra Ukraina. Och då tror EU:s nickedockor att allt ok ...
Varför kan de aldrig sätta ett ultimatum åt Putin: att om han inte drar bort sina ryska soldater från grannlandet Ukraina och slutar smuggla in vapen, så blir det hårda bandage med sanktioner! Att det blir eldupphör påverkar ju inte situationen i fält.
Det enda som denna KGB-agent förstår är hårda tyglar. Men i väst är vi bara så förstående till allt, och den leken kan nog minsann herr Putler utnyttja! Och man är bara så rädd om sina affärer; men det går ju inte äta kakan och ändå ha den kvar ... Allt har sitt pris.
Den optimism vi såg i väst efter Sovjetunionens fall var äkta, vi trodde ju alla att ryssarna äntligen skulle bli ett fritt folk. Fritt från förmyndare och diktatorer. Men nej, snart är de (och vi) tillbaka i ruta ett.
Kolonialiseringen av Sameland
Landet i norr. Foto: Håkan Eklund.
Läser med stort intresse temanumret "Efter kolonialismen" i nr 3/2014 i den finlandssvenska tidskriften Fredsposten. Mest handlar det om EU/Afrika men artikeln "Kolonialism i Finland" blir ändå det första jag läser. Det är Elisabeth Nordgren som intervjuat Inger-Mari Aikio-Arianaick från Nuorgam i Utsjoki, som talar nordsamiska.
Själv fick hon ingen undervisning på sitt modersmål, men är glad att hennes son får det. I det norra Samelandsområdet i Finland är det möjligt att få undervisning på samiska i alla lågstadieskolor och i många högstadieskolor (sedan 1970-talet), men inte i gymnasier.
Inger-Mari berättar att en same ofta uppfattas som en bråkstake och besvärlig person då man ber om att få service på samiska (som vi finl.svenskar känner bra igen, när det gäller svenska/finska). Hon berättar att hon en gång i tingsrätten begärt om en tolk, och fick svaret att "ni behöver ingen tolk" (när de visste att hon pratade flytande finska). Men Inger-Mari repiklerade med att det inte är hon som behöver tolk "utan ni behöver en sådan eftersom jag tänker tala samiska ...", som hon hade laglig rätt till.
Ännu under 1600-talet brändes samer på bål och kallades för häxor för att de jojkade ... Man var rädd för det annorlunda som kändes som ett hot; samer skulle "civiliseras" och göras till goda finnar, svenskar, norrmän, ryssar.
Samerna i Finland uppgår till cirka 8000. År 1999 erkändes samerna som Finlands enda ursprungsfolk. Deras språk i Finland är nordsamiska, enaresamiska och skoltsamiska.
En stor del av det samiska landområdet ägs av finska staten som gör vad de själva vill med markerna (hugger, öppnar gruvor, ger jakträtt).