Prylar

Semesterstängt. Åbo 7 augusti 2014. Foto: Håkan Eklund. Nr 219/365.

Från gatan

På väg till jobbet. Åbo 6.8.2014. Foto: Håkan Eklund. Nr 218/365.

Dofter längs vägen

Efter solnedgången. Kakskerta/Satava, Åbo 5.8.2014. Foto: Håkan Eklund. Nr 217/365.

Först kände jag doften av mognade vete, som intuitivt signalerade höst. Sen kom jag till ett nytröskat fält. Tidigt för våra breddgrader. Men den intesiva hettan har brådmognat säden. Enav de fina sakerna med att cykla är alla doftintryck (dock: alla är inte behagliga ...).  Och det är lätt att stanna och fotografera.

Sen efter att solen gått ned och det började kännas svalt och skönt kom jag till kanalen som skiljer öarna Satava och Kakskerta åt. Stannade. Tänkte att det skulle vara kul med en passerande båt. Men det var helt tyst. Plötsligt växer ett motorljud i intesitet och en vattenskoter kommer utifrån Kyrksundet och styr precis in i kanalen. Tar en bild och cyklar de 35 minuter som det tar att komma hem, till min ö.

Uppe i skyn skriade tornsvalorna i stora flockar. Om några dagar är de borta, då drar de redan söderut.
Snyft. En härlig sommarfågel som fyller ljudlandskapet under fina kvällar.

Äntligen något positivt

Längs hemvägen. Åbo 4.8.2014. Foto: Håkan Eklund.

Nu under sommaren har de flesta rutiner kommit av sig, och väl är väl det. Till och med nyhetsflödet har fått vika undan, och det har egentligen bara kännts bra. De flesta nyheter handlar ju enbart om olyckor, krig, upplopp, ond bråd död, samarbetsförhandlingar och förlorade arbetsplatser. Då är det lika bra att stänga av, att inte låte sig bli förgiftad ...

Men idag, första dagen på jobb, snappade jag upp en stor, positiv nyhet - om att Åbo skeppsvarv  som byggt en massa lyxkryssare under decenniers lopp är räddat! De har under senare år ägts av ett asiatiskt storföretag (med dåliga finanser), och sådana ägarkonstellationer bådar sällan gott ...

Jag minns ännu hur kul det kändes när stora lyxkryssare lade till i huvudstaden på Fijiöarna (under vår år där under 1980-talet), och när man i rapporteringen berättade att kryssaren byggts i Finland. Det var hemlandstoner under en tid när det varken fanns internet, mobiltelefoner eller dylikt. Och vi hade inte en enda dagstidning från hemlandet att tillgå, vi var fullständig isolerade från det gamla och helt integrerade i vårt nya samhälle. En erfarenhet som ingen idag kan uppleva, om man inte drar iväg ut i värsta avkrok ...

Så här skriver man på Yles hemsida:

"Företaget Meyer Werft blir huvudägare med 70 procent och finska staten kommer att äga 30 procent. Försäljningspriset är inte känt.

- Jag är mycket nöjd över att den här långa processen nu har fått en snygg lösning.

- Det har länge stått klart att Åbovavet inte kommer att kunna få några fler beställningar med det tidigare ägarunderlaget, sade näringsminister Jan Vapaavuori under presskonferensen.

I och med ägarbytet har Åbovarvet redan fått två nya beställningar från tyska kryssningsrederiet TUI Cruises från Hamburg för sammanlagt nästan en miljard euro. Den sysselsättande effekten kan uppgå till 12 000 årsverken.

Vapaavuori understyker att staten under hela processen har sagt att man kan tänka sig att bli minoritetsägare om man lyckas hitta en trovärdig majoritetsägare. "

I ateljén

Konstnärsliv. Hangö, 3.8.2014. Foto: Håkan Eklund.

Några klassrum bort från vår fotokurs håller konstnär Riggert Munsterhjelm till med sina kursister.
De fyller en tom duk med ett innehåll, vi som fotograferar har en färdigmålad duk att hantera, där det gäller att börja plocka bort ...

Nr 215/365.