Gryning i ödemarken

Gryningskorp (Corvus corax). Pahalampi, Kuhmo 19.8.2014. Foto: Håkan Eklund. Nr 231/365.

Att vakna ute i ett enkelt fotogömsle i björn- och vargmarker är alltid lika spånnande. Man kryper hastigt ur sovsäcken, öppnar termosen, ser till att kameror och kikare är operativa och sen sitter man där och spanar och spanar och bara önskar att en varg skulle stryka förbi, eller att en björn skulle göra en sista koll - innan det är dags att dra sig till daglegan.

Men många gånger förblir allt detta bara en önskan. Så fungerar naturen. Allt har sin gång, och det är inte alltid man får allt det man vill under ett kort besök (denna gång två nätter i gömsle).

Att få ihop ett bra bildmaterial kräver mer än så, det vet alla erfarna naturfotografer. Jag har tillbringat närmare 30 kojnätter i detta område och varje gång har väl något kommit till, men inte alltid det man önskat. Tack och lov. Det gör ju att man aldrig tröttnar på att försöka på nytt. Någon annan gång.

Denna morgon var allt tyst, förutom några korpar som inväntade gryningen från torrakor. Sen kom de ner och sökte smulor från björnarnas nattliga restaurangbesök.

Vad som hänt med fågelfaunan under denna sommar får man reflektera kring, denna fågeltystnad känns skrämmande. Kanske den kalla och regniga våren/försommaren spolierade häckningarna. Och sen kom hettan och torkan ...

Spökbjörn

I den mörka natten. Pahalampi, Kuhmo. 18.8.2014. Nr 230/365.

Nej, detta är inte en berguv. Eller en fiskuv i Okavango. Det är en brunbjörn som sitter i beckmörkret utanför vårt gömsle vid skogstjärnen Pahalampi (paha = ond, lampi = tjärn) ett stenkast från "Mother Russia", och lyssnar på snarkande fotografer ... Strax innan midnatt.

Det var så mörkt att fokuseringen blev mera på måfå. Jag exponerade på 3 sekunder med högt ISO-tal när björnen satte sig; snuddade vid ett stycke "Willamo-känsla".

Innan detta hade vi i timmar suttit och tittat på den vackraste natur, utan en enda björn eller järv eller varg.  Bara korpar. Men det är inte fy skam; jag fick många fina korpbilder.

Två kvällar innan hade alla tre (björn, varg, järv) fotograferats just här vid tjärnen, men denna regniga kväll var det tomt. Samtidigt kom det sms från Nafo 4-gänget i andra gömslen en kilometer norrut som hade björnar i sikte, och senare en järv.

Först efter mörkrets inbrott dök några björnar upp, som tysta skuggor som bara kunde anas i mörkret. Och de kom mycket nära våra gömslen. Det kändes fint att kunna sitta och följa med deras förehavanden i den mörka augustinatten och försöka stjäla till sig en bild. Mörkret är ju många rovdjurs bästa vän, deras naturliga "ljus".

Jakten har börjat

Skogens konung. Kuhmo 17.8.2014. Foto: Håkan Eklund. Nr 229/365.

Idag började björnjakten i Kuhmo, få se om nallen ovan överlever? Jag har sedan 2007 regelbundet besökt Lassi & Sami Rautiainens björngömslen i gränszonen till Ryssland, och har bara kunnat notera hur antalet björnar som visar upp sig i "naturstudion" tydligt har minskat. Enbart i Kuhmo kommun har ett 50-tal björnar skjutits under de senaste fem åren. Det är klart att björnjakt har sitt berättigande, men ibland får man en känsla av att "girigheten" att skjuta, ibland tar över förnuftet ...

Här i ytterst glesbygd, med få arbetsplatser, är en levande björn 10 000 gånger mera värdefull än en skjuten. Via björnfotografering. Inte en enda utlänning (med plånboken i skick) skulle ha någon orsak att ta sig ut hit, för att titta på forststyrelsens kalhyggen och tallplanteringar ... om det inte var för björn- och vargfotograferingsmöjligheter inne i gränszonen där spillror av gammal hederlig taigaskog finns kvar som fond, som på bilden ovan. Som grand old Lassi R kallar för sin naturstudio.

Snuttifierat

Knottrigt. 16 augusti 2014. Foto: Håkan Eklund. Nr 228/365.

Något som jag aldrig lärt mig uppskatta är snuttifierade nyheter på teve. I detta karga land visar man samma sekundtajmade nyheter i en enda pyttipanna, som sen visas om och om igen varje jämn timme.

Några sekunder från östra Ukraina eller Gaza följs av något tjafs från vårt välfärdssamhälle (t.ex. om mat). Känns dåligt paketerat.

Och mitt under en direktsändning på teve idag, när president Niinistö håller presskonferens efter att ha landat från utflykten till Ryssland/Ukraina, så avslutas utsändningen för att travsport skall ta över. Det är svårt att hålla sig för skratt. Hur amatörmässigt kan det bli?

Jag skulle gärna se en helt egen kanal som bara handlar om nyheter, där det finns tid för både djup och bredd. Och gärna kan det också handla om positiva nyheter, om positiv utveckling.

Också sådant finns det gott om.

Selfie i svart

Skugga. Aura å, Åbo 15.8.2014. Foto: Håkan Eklund. Nr 227/365.