Att fynda i de egna hyllorna

Mrs Välfärd. Åbo 23.3.2014. Foto: Håkan Eklund.

Idag har jag försökt ordna upp mitt fotobibliotek och insåg att det är ganska omfattande, minst ett 100-tal volymer. Allt från klassiker som Christer Strömsholms "Vännerna från Place Blanche" (1983) till pressfotodokumentärer och fantastiska naturfotobiblar av finska naturfotografer (Hautala, Murtomäki, Luhta, Willamo etc.) inkl. svenskar från Svante Lundgren till Brutus Östling). Och allt däremellan.

Inledningen till Strömsholms bok gillar jag: "Det här är en bok om otrygghet. En skildring av udda människor i storstaden Paris, människor som smakat asfaltens helvete. Det är en bok om förnedring, horlukt och caféernas nattliv. Det är en bok om jakten efter egen identitet, om rätten till sitt eget liv. Om rätten att äga sin egen kropp." En inledning som berättar mycket om innehållet.

Hittade också en fotoreportagebok som jag inser att jag inte läst: "Sovjet - njet. 1991, året då Sovjetunionen sprack" (2002) med text av journalisten Elisabeth Nordgren och foto av Evy Nickström som jobbade för Hufvudstadsbladet (Finland). Ett fantastiskt intressant bild- och textmaterial, som jag just nu tar åt mig med nytt intresse. Nu när Mr Putler håller på att bygga upp imperiet på nytt.

Det är just detta som är det fina med böcker och ett stort privat bibliotek, dvs. att fynda i de egna hyllorna! Och det som är tryckt på bra papper mellan två pärmar blir aldrig gammalt och otillgängligt. Om något av detta material funnits på webben, skulle det ändå inte längre hittas eller vara tillgängligt - misstänker jag.

Bland de 1000-tals böcker i mina hyllor finns det hundratals som väntar på att bli lästa. Det känns bra.

Nr 82/365.

Tove J:s livsverk

Poserar för mamma. Helsingfors 22.3.2014. Foto: Håkan Eklund.

Har idag beskådat en helt fantastisk utställning, nämligen delar av Tove Janssons (1914-2001) livsverk. Vilken bredd som konstnär! Jag är helt enkelt fascinerad av hennes mångsidighet.

Något av det mest intressanta, som jag inte alls kände till, var de pärmbilder till en kulturtidning som hon illustrerade under krigsåren, som hånade och ifrågasatte både Stalin och Hitler. Skulle hon ha levt idag skulle säkert herr Putler ha varit ett tacksamt motiv ...

http://www.ateneum.fi/sv/tove-jansson

"I år har det gått hundra år sedan Tove Jansson föddes. Ateneums omfattande jubileumsutställning presenterar Janssons (1914-2001) breda karriär som konstnär, illustratör, karikatyrtecknare, författare och skapare av Muminfigurerna och -berättelserna.

Utställningen på Ateneum täcker alla skeden i Janssons produktiva karriär - måleriet från 1930-talets surrealistiska konstverk till 1950-talets modernism och 1960-70-talets mer abstrakta uttryck, de träffsäkra satiriska antimilitaristiska illustrationerna i tidskriften Garm, monumentalmålningarna i offentliga lokaler och Muminfigurerna och -berättelserna som blivit otroligt populära i hela världen.

Finländska museer har frikostigt lånat ut av sina konstverk till Ateneum. På utställningen visas bland annat ett representativt urval av Tammerfors konstmuseums omfattande Janssonsamling bestående av målningar, teckningar och Mumintablåer. Teatermuseet har också lånat ut teaterdräkter från Muminoperan som hade premiär 1974. Dessutom visas många aldrig tidigare utställda konstverk från flera privatsamlingar. Kurator för utställningen är FD Tuula Karjalainen, och Marjaana Kinnermä står för utställningsarkitekturen.

Tove Jansson hade flera karriärer och många ansikten. Som konstnär var hon inte bara mångsidig utan också oerhört flitig. En stor del av Janssons målningar är landskap, interiörer och stilleben. De vanligaste motiven är hav och öar som har en central plats i hela hennes konstnärliga produktion. Jansson gjorde konst av sitt liv, och i hennes målningar kan man se reminiscenser av verkliga händelser och personer. Porträtten och i synnerhet självporträtten bildar en intressant helhet i den omfattande produktionen. Självporträtten reflekterar självständighet och oberoende som var livsviktiga värden för Jansson.

Tove Jansson skapade Mumintrollen under kriget. De står för en komplett livsfilosofi och är bekanta för barn och vuxna runt om i världen. I dag är Mumintrollen mest kända via de animationsserier som producerades i Japan på 1980- och 1990-talet, men Jansson själv började låta dem leva ett liv utanför böckerna långt tidigare. Utöver illustrationer och skisser ställer Ateneum ut ett tiotal tredimensionella Mumintablåer, av vilka de flesta skapats av Tove Jansson tillsammans med sin livspartner, konstgrafiker Tuulikki Pietilä. I tablåerna vaknar mumintrollens utvidgade kärnfamilj till liv med sina äventyr.

Jansson behärskade också monumentalmåleriet, hur stora ytor ska komponeras. Hon gjorde väggmålningar i många offentliga rum runt om i Finland, speciellt på 1940- och 1950-talet. I flera av dessa narrativa målningar har Jansson avbildat små ögonblicksbilder av paradiset. I Ateneums huvudsal visas två stora väggmålningar - Fest i staden och Fest på landet - som ursprungligen målades för Helsingfors stadshus men som i dag finns på väggen i Arbetarinstitutet Arbis i Helsingfors."

Utställningen på Ateneum är en del av programmet under Tove Janssons jubileumsår: www.tove100.se

Nr 81/365.

En förlorad trovärdighet

Sista av sitt slag. Bjärnå 21.3.2014. Foto: Håkan Eklund.

Medier och mediespråk har alltid intresserat mig; det gäller både ord och bild. Hur de används, och hur de påverkar konsumenterna.

Just nu pågår en process som är synnerligen intressant, nämligen den som pågår i Ryssland.

Alla intervjuer och rapporter från Ryssland visar hur lätt det är att leda okunniga massor, som är känt från många u-länder, där statsmakten (och det styrande partiet) har hand om teve- och radiokanaler inkl. dagspress och där eventuell opposition förföljs och tystas. Där journalister och fotografer försvinner, misshandlas eller mördas på öppen gata.

Herr Putler och hans anhang har metodiskt sett till att tysta alla fria medier och om och om igen förse folket med utvalt bild- och textmaterial (= propaganda) och jobbar med projekt där historieböckerna skrivs om. Resultatet är att de flesta klappar i händerna och känner hur stoltheten över det mäktiga ryska riket igen återvänder och folket känner hur åren av förnedring (när kommunistimperitet ramlade ihop som ett korthus) är förbi.  I intervjuer med vanligt folk upprepas det som de matats med av medier ... Förstås. De har de åsikter som de försetts med av makapparaten. De återger maktens språk, som höjer deras självförtroende. Men ack så förrädiskt, en dag kommer de att upptäcka att de lurats ...

Men det är väl inte så märkligt, dvs. att folket reagerar som de gör. Av ryssarna har 95 % aldrig rest utanför landets gränser och 99 % av folket kan inget annat språk än sitt modersmål. De har inget bättre att jämföra med, med det blir de "nyttiga idioter" för makten. Ordentligt fria har ju ryssarna aldrig hunnit vara, tyranner har ju kommit och gått med jämna mellanrum. Och den nuvarande har ju äntligen lagt sina spelkort på bordet, öppet - som i sig är bra. Nu har alla misstankar om hans ev. trovärdighet avslöjats. Som gör att alla vi naiva i väst har all orsak att aningen tänka om ...

En av Finlands mest uppskattade tidskrifter, Suomen kuvalehti (= ung. "Finlands bildtidning"), som förutom att satsa på högklassiga bilder, publicerar ledare, kolumner och artiklar som höjer sig över medeltalet.

Ledaren i senaste nummer (nr 12/2014) är suverän med en rubrik som berättar allt, dvs. att dagens Ryssland sjunker in i det förgågnas "förtrollade värld" som redan resulterat i att Putin för all framtid har förlorat sin trovärdighet, och med det Rysslands (under hans tid). Redaktören skriver att det värsta har redan hänt, dvs. att under Putins tid kommer aldrig Rysslands trovärdighet att återuppstå. Den är förlorad.

Nr 80 /365.

Snabba ryck

Dagboksbild från Åbo. 20 mars 2014. Foto: Håkan Eklund.

Solsken och blanka isar i morse. Ymnigt snöfall under eftermiddagen och nu i kväll hårda vindar och regn. Detta som en dagboksnotering, som finns kvar här - men som kommer att vara glömt om några veckor ...

Så fungerar människan. Vi tenderar att leva i nuet. Vad kan vi annars göra?

Därför är dagböcker (nuförtiden bloggar och olika  typer av sociala medienyttjande) och brev (som väl ingen längre skriver ...) värdefulla källor nån gång i framtiden.

Vladimirs projekt är Vladimir

Var är vattnet? Uittamo, Åbo 20.3.2014. Foto: Håkan Eklund. Nr 79/365.

Fotograferade några förvirrade gräsänder som insett att deras vatten var oåtkomligt efter nattens köld. Smälter säkert under dan.

Kollade lokaltidningen och en av mina favorit ledarskribeter som är Torbjörn Kevin. Han är chefredaktör (skall tyvärr gå i pension, saknar redan hans texter ...) för Finlands äldsta dagstidning, Åbo Underrättelser, som är den svenkspråkiga befolkningens språkrör i Åbo/Åboland.

Idag har han en bra analys av envåldshärskaren (och skurken) i vårt östra grannland under rubriken: "Den ryska tragedin".
http://www.abounderrattelser.fi/news/2014/03/den-ryska-tragedin.html

Här ett utdrag:
"Vladimir Putins idé är Vladimir Putin. Med det militära våldet på Krim och ackompanjerande retorik öppnar han förnedrade postsovjetiska ryska hjärtan – och stänger den demokratiska utvecklingen. Putin avstår inte från sin makt i den takt som konstitutionen förutsätter. Han låter duman skriva om författningen.

I talet till Ryssland på tisdagen sade Putin att det som hänt de senaste veckorna springer fram ur folkets vilja. Det säger en man som med sina kompanjoner har stulit hundratals miljarder av det ryska folket. Det säger en man som leder ett land av miljardörer i Moskva och en folkrik landsbygd som saknar det mesta. Tro inte på väst, säger han, när väst säger att Ukraina är nästa att annekteras i Putins eurasiatiska dröm."
- - -

"Det mörkaste i de senaste veckornas utveckling är inte att Ryssland bryter mot folkrättens principer, tillsätter lokala makthavare under vapenhot eller ordnar egen folkomröstning i en suverän stat. Det mörkaste ligger i den ryska ideologi som inte har en annan funktion än att utropa Putin till härskare på livstid. Putin som folkhjälte är en produkt av sårad nationell stolthet efter 1991. Men några avsikter att ge dem annat att leva på än nationalism har han inte.

Putin har åsidosatt den spirande politiska infrastruktur som gör den politiska utvecklingen oberoende av tsarliknande gestalter. Han har slagit sönder de kollektiva drag som varje stat lever på också om alla inte vill använda den benämningen. Han och hans kumpaner har punkterat den industriella utvecklingen och civilsamhällets framväxt. Den här isoleringen är total – och är en mycket större broms ur Rysslands synvinkel än eventuella år av sanktioner.

Putin har stoppat framväxten av en rättsstat, han har hindrat den politiska och ekonomiska konkurrensen och  han har skapat totalitära mediala strukturer. Här ligger den djupaste ryska tragedin. En frusen tundra som lagt sig över landet."