Fotoskolan/BioFoto Finland kalender

Väggkalender 2014. Foto: Håkan Eklund.

Ok, så levererades BFF:s väggkalender 2014 idag, lagom till jul. Det är ett samarbetsprojekt med Hangö sommaruniversitets Fotoskola, som jag och Paul Söderholm leder.

Hälften av bilderna i kalendern är tagna av Fotoskolans deltagare under våra kurspass i Hangö som försiggår under fyra förlängda veckoslut/årstid. Andra hälften av bilderna är tagna av BioFoto Finlands medlemmar.

Paul och jag har tillsammans totat ihop kalendern där vi hade en massa fina bilder att utgå ifrån. Tyvärr blev det jättebråttom i slutskedet, och korrekturläsningen uteblev (jag var i Stockholm), tryckeriet pressade på för att hinna trycka innan de stängde till jul och Paul som gjorde ombrytningen var tvungen att snabbt leverera. Tryckjobbet är superbra, stort tack till Fram i Vasa (www.fram.fi) och layouten är likaså mycket bra - tack Paul. Likaså ett stort tack till alla duktiga fotografer! Nästa år skall vi vara tidigare i farten ...

Nu när jag kollat innehållet är det mesta ändå ok, endast några enstaka (bokstavs)slarvfel. Är det något jag lärt mig från publicistjobb är vikten av noggran korrekturläsning av ombrutet material. Det är superviktigt.

Pärmbilden är tagen av unga Jarina Leskinen (19) under Fotoskolans höstpass (oktober); hon fångade den utskärskänsla som man har i Hangö stad, som ligger långt ute på en udde. En fin havsbild med liv i vågsvallet.

Nr 357/365.

Så mycket som man vet så lite om

Ortodoxa kyrkan i Åbo. 22.12.2013. Foto: Håkan Eklund.

När jag tog den här bilden idag slog det mig hur mycket det finns i denna stad som jag bara kör förbi utan att veta dess mera om, som kyrkan på bilden ovan. Som ligger intill torget. Jag har aldrig varit inne i den och vet egentligen inte mera än att det är den ortodoxa församlingens kyrka i Åbo. De flesta här är ju lutheraner, med domkyrkan och ett antal kyrkor till som de egna församlingarnas kyrkor. Borde gå in och kolla någon gång. I dagligt tal brukar de ortodoxa kyrkorna kallas för "rysskyrkor"; Finland tillhörde ju i tiden också Ryssland, och med dem kom det ortodoxa.

Hittade följande info på Wikipedia:

"Åbo ortodoxa kyrka, även kallad Heliga martyrkejsarinnan Aleksandras kyrka, är Åbo ortodoxa församlings huvudkyrka vid Salutorget i Åbo. Kyrkan byggdes 1839-45 efter ritningar av den tyskfödda arkitekten Carl Ludvig Engel på uppdrag av kejsaren Nikolaj I. Byggnaden representerar nyklassicistik stil. Ikonostasens ikoner är överflyttade från Gamla Valamo kloster."

Har idag tillbringat ett antal timmar med att räfsa gräsmattan längs pilallén vid radhuset där vi bor, som var fylld med nerblåsta kvistar från höstens alla stormar. Ett typiskt höstjobb, som man inte brukar kunna göra strax innan jul, när det borde vara vinter med snö och is ... Men se, inte denna jul. I alla fall är det mindre att räfsa nästa vår, alltid nån nytta med jobbet. Och nu ser det snyggt ut igen.

Nr 356/365 - nio dagar kvar att fotografera i år.

Kortaste dagen

Stenlagt. Åbo, december 2013. Foto: Håkan Ekund.

Under årets kortaste dag (idag) brukar mina tankar gå till Stenbockens vändkrets (eng. Tropic of Capricorn), det är där solen står i zenit idag, "sen svänger den norrut" igen.

Minns när vi brukade passera Tropic of Capricorn i Botswana, på väg norrut, till vildmarkerna. Någonstans mellan Molepoloe och Mahalapye vill jag minnas att den magiska latituden passerades.

Här några faktautdrag från nätet, bl.a. Wikipedia:

Stenbockens vändkrets är den subsolära punktens sydligaste latitud på jorden. Längre söderut kan solen aldrig stå i zenit. Latituden 23,45° S nås mitt på dagen vid midvintersolståndet. Gradtalet anger jordaxelns lutning från den vinkelräta riktningen till det plan i vilket jorden roterar runt solen. Denna latitud passerar bland annat igenom Chile, Brasilien, Namibia, Botswana, Madagaskar och Australien.

Vintersolståndet inträffar vid den tidpunkt då en planets axellutning relativt den stjärna kring vilken den ligger i omloppsbana är som störst.

Jordaxelns lutning i förhållande till ekliptikalplanet är 23,44 grader, men man måste även ta hänsyn till precessionen, som över större tidsenheter är en variabel att beakta. Sett från jorden är det då solen antar sin minsta deklination, det vill säga då solen står som lägst på himlen sett från norra halvklotet. Detta blir således årets kortaste dag med hänsyn till antalet ljustimmar. När detta inträffar står solen i zenit över Stenbockens vändkrets vilket brukar infalla mellan den 21 och 23 december på norra halvklotet respektive 20 till 23 juni på södra halvklotet. Vintersolståndet förskjuts knappt 6 timmar framåt varje normalår och drygt 18 timmar bakåt varje skottår, vilka infaller var fjärde år.

Vid norra halvklotets vintersolstånd lutar jordaxelns norra del bort från solen, vilket medför att det norra halvklotet då får sin kortaste dag och längsta natt. Norr om norra polcirkeln går då solen inte ens upp utan natt eller skymning råder hela dygnet. Då råder s.k. polarvinter eller polarnatt (vilket vi företrädesvis säger i Sverige) som blir längre ju närmare man kommer nordpolen. I Kiruna är det polarnatt från 12 till 31 december, i Tromsø och Kirkenes i Norge från 27 november till 15 januari, i Longyearbyen på Svalbard från 26 oktober till 16 februari. Nordpolens polarnatt varar i 175 dygn från 25 september till 18 mars. Omkring två veckor efter vintersolståndet, den 5 januari, befinner sig jorden som närmast solen, kallat perihelium.

Skogen tar över

Växtkraft. Skanssi/Skansen, Åbo på årets kortaste dag. 21.12.2013. Foto: Håkan Eklund.

Just så här skulle det se ut överallt i vårt urbana samhälle, i största delen av Norden, om människorna försvann ...

Skogen skulle ta över, eftersom vi ingår i ett skogsbiom.  Först skulle ljuskrävande pionjärträd och buskar bryta igenom överallt där det går, sen skulle de skuggfördragande komma upp i skydd av den tätnande vegetationen. Det är bara att studera ett kalhygge eller en övergiven åker.

Den diskussion om skogen idag handlar inte om att skogen på något sätt skulle försvinna här uppe i norr, utan det handlar om kvalitet. En riktig skogs skall inte se ut som ett morotsland ...

På Wikipedia beskrivs biom så här:
"Biom är en regional ansamling av distinkta djur- och växtsamhällen. Biom är ett annat ord för vegetationsområde. I begreppet är samverkan och inbördes påverkan mellan de olika arterna centrala. Relationen till jordarter och klimat ingår också. Biomer är huvudsakligen urskiljbara i stor (kontinental till global) skala. Tillsammans utgör biomerna biosfären.

Biomer definieras tydligast genom fördelningen av vegetationstyper, vilka i hög grad bestäms av globalt klimat, jordtyp, yttre påverkan och andra faktorer i omgivningen. Klimatet bestäms delvis av latitud, altitud och terrängen.

Biomerna indelas i landbiomer och vattenbiomer. Till landbiomen hör exempelvis tropisk regnskog, savann, stäpp, öken, macchia, varmtempererad lövskog, kalltempererad barrskog (taiga) och tundra. Vattenbiomen delas övergripande in i sötvattensbiom och havsbiom. Exempel på vattenbiom är korallrev och kelpskogar."

Området på bilden ovan skall bebyggas med våningshus, därav förfallet ...

Nr 355/365.

Glad för så lite ...

Utveckling. Åbo 20 december 2013 kl.10.45. Foto: Håkan Eklund.

Vilken skillnad! Hade sol och blå himmel några timmar mitt på dan. Underbart. Tänk att man kan bli så svältfödd på sol här uppe i norr under vintern att det räcker med att se en blå himmel för att bli glad.

Ändå minns jag åren i tropikerna, när solen ofta kändes som en fiende, som höll på att bränna ihjäl en. Däremot älskade jag de varma, mörka kvällarna liksom vinterhalvåret uppe på "1000 meter över havet landet" Botswana, då var solen lagom tam. Som sommaren i Norden.

Nr 354/365.