Snapshot

Rallarros. Hirvensalo, Åbo 14.10.2013. Foto: Håkan Eklund.

En bild ljuger mer än tusen ord; fast ordet ljuger är kanske inte det korrekta.

Men visst är det lätt att med ett snävt bildutsnitt välja bort en massa ovidkommande.

Som här, utblommade rallarrosor intill en promenadstig strax före en gångtunnel under en landsväg. Det svarta i bilden är allt det mörka (skuggor) i tunneln, under tidig morgonpromenad med hunden.

Hunden fick sitta ner och vänta 30 sekunder; sånt har han (= labradoren Buddy) lärt sig att göra efter alla dessa år. Tack och lov.

PS. Kärt barn har många namn, växten heter  Epilobium angustifolium på latin, men har många namn på svenska (duntrav, rallarros, mjölkört o.s.v.).

Nr 287/365.

Bara så skönt

Höstskog. Friskala, Åbo 13.10.2013. Foto: Håkan Ekund.

Trots strålande höstväder har jag suttit inne i två dagar och läst korrektur på ombrutet tidskriftsmaterial, där det gäller att gå rad för rad, att inte låta hjärna läsa innehållet, utan faktiskt kolla varje ord, varje kommatering, varje allting. Sånt tar tid.

Men två hundvandringar har det blivit, här en bild från kvällens skogspromenad med ett fint ljudlandskap av svartmes, tofsmes, kungsfågel och domherre. Bara så skönt att vandra i skog.

Nr 286/365.

I hemmamarkerna

Morgondimma över Friskalaviken. Åbo 12.10.2013. Foto: Håkan Eklund.

Efter allt buss- och flygsittande var det riktigt skönt att ta ut hunden i bekanta hemmamarker. Morgonen var både kylig och dimmig; det kändes bara skönt.

Vi tog ett varv över beteshagarna vid Friskalaviken som ligger några kilometer hemifrån, stötte upp en handfull ängspiplärkor och hörde höstens första sidensvansar. Men det var ändå inte kallare än uppe i bergen i Azerbajdzjan.

Att se sig om i världen är en krydda i livet, som breddar synen på  natur, kultur & samhälle - men som inte gör min närnatur mindre intressant för det. Allt och alla fyller sin funktion. Och vad är nu bättre än det.

Ok, nu är jag i kapp med tiden, med en uppdatering av dagboksbilderna. Har hittills lyckats fotografera varje dag, skall försöka komma ihåg att fortsätta året ut.

Nr 285/365.

Tillbaka till det inrutade

I väntan på sista flyget. Arlanda 11.10.2013. Foto: Håkan Eklund.

Väckning kl.01.30. Avfärd från hotellet 02, efter att vi lyckats väcka chaffarn som låg och sov inne i bussen.

Lite trafik och det gick fort att köra till flygfältet (nån nytta med att åka i denna okristliga timme). Allt funkade som smort på flygplatsen i Baku, till och med valutaväxlingskontoret var öppet. Den som eventuellt haft fördomar om effektiviteten i detta okända hörn, blev kanske överraskad.

Fick växla tillbaka det mesta av den lokalvaluta som jag växlat till dag 1. Konstaterade att hela veckans omkostnad i Azerbajdzjan låg på 50 euro ... I passkontrollen blev vi igen fotograferade; skulle det inte ha räckt med inresefotot?

Tre timmars flyg till Istanbul där vi bytte plan på morgonsidan. Igen 3,5 h flyg till Stockholm. Inga förseningar, allt gick som klockan ...

Efter en öl och en macka på Arlanda ett kort flyg över skärgården till Åbo, hann knappt dricka ur min kaffe innan vi var framme.

Aningen trött men mycket nöjd med min premiärresa med AviFauna, och deras premiärresa till Azerbajdzjan.

Avslutar reserapporten med en likadan bild som i väntan på avfärd; cirkeln är sluten.

Nr 284/365.

Vänliga ansikten

Vår busschaufför. Azerbajdzjan, oktober 2013. Foto: Håkan Eklund.

Det förvånade mig hur lätt det var att fotografera människor i Azerbajdzjan! De flesta bara log och protesterade inte när vi vill fotografera dem. Sen när de fick se bilden på kamerans display var de både stolta och nöjda.

Under veckan hann vi ha ett antal olika chaffare för AviFauna-bussen; den här killen gillade jag bäst. Han hade en underbar basröst, lät som om någon pratade från underjorden. Och vår lokala professor som fungerade som tolk och "dörröppnare" gillade att prata med honom under långa körpass, i timmar kunde de sitta och prata och skratta. Det lät bara så mysigt. Trots att vi andra inte förstod ett jota ...